Nu har jag låtit de Gröna Filmerna få en egen kategori här i bloggen.
Mest för att jag tänkte att jag ju kortfattat kunde skriva om filmerna vartefter jag ser dem… Var de bra, motsvarade de förväntningarna, var det något som överraskade – var någon av dem rent av dålig?

Bara lite kort liksom.

Har hunnit se sex filmer hittills, så jag kör alla sex på en gång…

Rio Bravo (1959)
[hyrfilm]
-John Wayne i all ära, men Dean Martin är den största anledningen att se filmen.
Det är en typisk feelgood-western, med Martins alkohol-abstinens som enda riktigt allvarliga (och seriöst berättade) punkt.
En klart sevärd film – om man kan bortse från Angie Dickinsons karaktär, Feathers, som känns irriterande och överflödig.

Att angöra en brygga (1965)
[visad på tv]
-Tage Danielsson är ett geni, det skall sannerligen sägas!
Att angöra en brygga är en skruvad och ofta hysteriskt rolig komedi, med Gösta Ekman i en papphammar-liknande roll och Lars Ekborg som filmens allra roligaste karaktär; den stolte seglaren, vars ovilja att starta båtmotorn (“Det här är en SEGELBÅT!”) förvandlar titelns uppgift till en ren katastrof.
Danielsson är ljusår före sin tid i scenerna då han låter Monica Zetterlunds karaktär bryta igenom “den fjärde väggen” och översätta Hasse Alfredssons mumlande fiskargubbe-snack direkt in i kameran, ett grepp jag skrattade överraskat åt.

Anatomy of a murder (1959)
[visad på tv]
Jag tycker inte att epitetet “en av världens bästa rättegångsfilmer” stämmer särskilt bra (inte i skuggan av modernare filmer som A few good men, Murder in the first och JFK), men det är ingen tvekan om att James Stewart är sevärd i rollen som advokaten Paul Biegler, som helhjärtat om än motvilligt försvarar en riktig slemhög till karl (Ben Gazzara), som står anklagad för mord och vars flirtiga hustru misshandlas av honom.
Filmen var ganska spännande, den tidvis farsartade rättegången till trots.

A night at the opera (1935)
[biblioteksfilm]
Marx-bröderna (exkl. Zeppo) i lysande form!
Grouchos karaktär, skojaren Otis B. Driftwood, avfyrar sarkasmer i en sådan takt att man knappt uppfattar ens hälften. Chico kändes överflödig – fram till det beundransvärda pianonumret på båten (killen hade extremt flinka fingrar!). Harpo har jag alltid gillat, och så även här. Det är mot honom som filmens antagonist är riktigt elak, och befäster därmed min sympati för de tre stollarna, nästan oavsett vad de tar sig till.
Filmen har ett antal mycket imponerande stunts (och den gör mig mycket sugen på att snarast ta itu med de Buster Keaton-filmer jag grönmarkerat).
Jag kunde inte låta bli att tänka på att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, Kitty Carlisle, i filmen var kusligt lik Alexandra Holden, en annan mer nutida ung skådespelerska.

High Noon (1952)
[biblioteksfilm]
Gary Cooper vann helt rättvist en Oscar för sin roll som sheriffen Will Kane i denna film, och regissören Fred Zinnemann gör ett fantastiskt jobb då han nästan i real-tid skruvar upp spänningen så långsamt att man först inte märker det… Men då skiten ska till att flyga rätt in i fläkten inser man plötsligt att man sitter, stel som en pinne, i soffan och stirrar på tv’n, oförmögen att ens blinka.
Slutstriden avklaras kanske lite väl fort, men är spännande ändå.
Kul att se Lloyd Bridges som en ung spoling!

The Sting (1973)
[lånad av Danne]
Stort tack till Danne för att jag fått låna denna, som är en av de mest underhållande filmer jag sett på länge! Jag fullkomligen älskar filmer där intrikata planer sammanställs och med millimeterprecision utförs av ett gäng rutinerade personer – må det vara ett casinorån i Oceans Eleven, en fängelserymning i Escape from Alcatraz eller, som i den här filmen, ett bluffmakeri av enorma proportioner (så enorma att man inte inser det förrän precis på slutet).
Var fast redan från första början, och filmens 124 minuter kändes knappt som 60!
Det enda negativa med att se The Sting: Jag har haft Scott Joplins “The Entertainer” ringandes i öronen i över 12 timmar nu…och det vägrar sluta!

…Och bara för att jag är så generös så måste jag ju dela med mig av plågan:

KLICKA HÄR FÖR ATT DRIVAS TILL VANSINNE!