Har helt klart haft taskiga erfarenheter då jag i min barndom/ungdom varit hos tandis.
Inga-Lill var helt suverän!
Bedövningen satt där den skulle och jag hann inte lyssna på mer än tio minuter av första Spaced-avsnittet så var borrandet över…

Det groteskt stora hålet (en hel – ganska så lös – fyllning plockades bort, ty kariesangreppet satt därunder!) fylldes med någon sorts kompositgrunkemojs, som läggs dit i flera lager, och varje lager härdas för sig, med något sorts ljus.
Så det var krokar och hakar om vartannat som fördes in och ut ur min mun.
I ena mungipan hade jag den där spiralformade sugsaken hängandes.
Då och då dök assistenten upp med stora sugmunstycket.
Kompositgrunkemojset lades dit med vad som liknade en blå plastpistol.
Och härdandet av kompositfyllningen skedde som sagt med ljus, ett intensivt blått sken som kom från en science-fictionliknande strålpistolgrej.

Omvartannat i minst fem-sex omgångar pillrades det med alla dessa saker i min mun.
Alltmedan jag hade en bomullspinne innanför kinden, en liten kil inslagen mellan två av mina tänder samt en sorts åtskruvad metallkrage ditsatt runt tanden hon arbetade med…
Vid det här laget hade jag stängt av min MP3-spelare (jag har mest problem med borrandet, inte så mycket allt annat) och kunde knappt hålla tillbaka ett litet skratt…
Jag kände mig som en trasig bil eller nåt, med alla jäkla verktyg som det meckades med i min mun.

Efter cirka 40 minuter var det i alla fall över, och 710 kronor fattigare, med en kraftigt bedövad tand (och även en ganska stum vänsternäsborre), lämnade jag Folktandvården för denna gång.
Men jag ska tillbaka för att laga två andra hål.
Ny tid är bokad den 13:e augusti…