-Kiruna, 26:e juni 2008, klockan 08.10.

Känner mig som Al Pacinos rollfigur i den filmen (med samma titel som rubriken alltså…  Insomnia), då han spelar en Los Angeles-polis som skickas till en liten stad i Alaska för att undersöka ett mordfall. I Los Angeles går solen ned (med besked) varje kväll, medan den i Alaska uppför sig precis som här; uppe dygnet runt!

Man kanske till och med ska vara glad över att det inatt varit (och fortfarande är) riktigt gråmulet, det håller ju åtminstone direkt solljus från att lysa på en medan man försöker sova…
Men fullt dagsljus har det trots allt varit praktiskt taget sedan vi kom hit klockan 23.30 igårkväll.

Vaknade vid 07.25 (efter lite mer än 6 timmars sömn) och kunde inte somna om.
Lite på grund av ovanstående ljus kanske, men – ska villigt erkännas – mest för att det kryper i musklerna i benen (löpning/spinning), axlarna (bodypump/löpning – måste lära mig slappna av i axlarna när jag springer) och armarna (bodypumpen igen).
Vi delar på en 120-säng här uppe, och de borttagna 40 centimetrarna märks! Även om det faktiskt går betydligt lättare att klämma ihop sig på 120 centimeter nu än vad det gjort förut! :)

Har lånat vår eminente värds dator, och ska nu använda den till att försöka spela igenom Skywire2 på Miniclip…medan jag väntar på att klockan ska bli 09.00 så att jag kan gå in och väcka Inger.

[Under bilfärden från flyget fick jag ångest inför lördagsloppet.
Den förbannade stan verkar helt sakna alla former av flack mark!]