Kom igen nu, de flesta av er visste att den skulle dyka upp här förr eller senare.
Jag var trots allt ett ganska stort Michael Jackson fan under en begränsad period i mitt liv…då det begav sig, som man brukar säga.

• Har läst hans bok Moonwalk.
• Har sett filmen Moonwalker.
• Har sett långa versionen av den John Landis-regisserade musikvideon Thriller så många gånger att jag tappat räkningen.
• Har – utan framgång - själv försökt lära mig Moonwalk’a.
• Har, efter att ha sett (live)musikvideon till Dirty Diana, dansat runt på ett betonggolv, snurrat två varv och – precis som min idol - kastat mig ner och landat på knäna…bara för att inse att Jackson i videon såklart har knäskydd; jag kunde knappt gå på flera timmar.
• Har till och med funderat på att skaffa hatt – men lade tacksamt nog ner det!

 Jag ville så gärna se honom 1987 under Bad-turnén när han spelade i göteborg, men jag var blott 12 år och fick inte åka iväg ensam (såklart!).
Såg honom istället i början av 90-talet, då han under Dangerous-turnén spelade på Stadion i Stockholm (med Kriss Kross “…will make you JUMP! JUMP!” som förband). Mitt intresse för Michael Jackson hade då redan dämpats så pass mycket att jag ärligt kan säga att jag mest gick och såg honom – sittandes på de sämsta tänkbara platserna – som en sorts kompensation för att jag INTE såg honom då mitt dyrkande var på en all-time-high.

 Har ägt Off The Wall och Bad på vinyl samt Dangerous på CD (har sedermera dock gjort mig av med alla mina vinyler och sålde Dangerous-CD’n…eftersom den helt enkelt inte var särskilt bra – vilket ytterligare stärker ovanstående påstående om varför jag valde att betala för att se honom live på Stadion).

 För bara ett par veckor sedan fick jag av en kompis till Stefan låna en dubbel-CD med Michael Jacksons “greatest hits”, som jag omedelbart rippade till datorn…
 -Lite väl kuslig tajming på det lånet tycker jag.

 Nåväl, jag är nu såklart tvungen att gör en sorts topp 10 lista över de bästa Michael Jackson-låtarna. Listan har ingen som helst inbördes ordning – och är såklart komplett med motivering och allt.
 Ni behöver inte hålla med om mina val, vilket är varför detta är MIN blogg där jag är allt från diktator till Supreme Ruler.
 Ni behöver inte ens tycka att det här är det allra minsta intressant, eller kanske till och med tycker att det här är rent av onödigt! Det finns säkert många som tycker att världen just blivit en pedofil kortare, och därmed är en bättre plats att leva på, men jag tänker se förbi alla bisarra delar av Michael Jackson (vilket innebär att jag ignorerar praktiskt taget ALLT utom just musiken – och ibland är till och med det ett gränsfall) och bara fokusera på vilka tio låtar jag tycker är BÄST!

Så…

Michael Jackson TOPP 10:
(för rättvisans skull i alfabetisk ordning)

Another part of me
(Bad)
 -En låt med en otroligt catchy synthslinga och med ett tempo och en beat man inte kan ignorera – huvudet vickar liksom per automatik i takt! Videon till denna var blandade live-klipp, och jag önskar att soundet var det också – för det är utan tvekan en låt som är som gjord för liveuppträdanden!

Bad
(Bad)
 -Hade detta varit Championship Vinyl, och jag varit Rob Gordon, så hade jag varit tvungen att utse Bad till en av “top 5, side 1, track 1’s”, och antagligen fått stryk på kuppen! Men eftersom jag inte är en elitistisk musiksnobb så nöjer jag mig med att bara inkludera den på den här listan.
Den där fyra-beats öppningen, där man lätt kan föreställa sig någon slå med en knuten näven över synthesizern – BAM! BAM! BAM! BAM! – följs av den där pulserande slingan och sången som ökar i styrka tills Jackson, med sin höga stämma – liknande en mopedmotor på högvarv, skriker ut att “I’m bad! I’m bad! You know it!” som för att övertyga världen om att han inte är någon späd liten porslinsfigur.
 -Whatever man, you had me at hello!

Billie Jean
(Thriller)
 -Den här får vara med mycket för det där pulserande beatet – som jag gissar skulle få högre träffprocent än Beethovens 5:a i ett eventuellt igenkänningstest.
Valet att ta med den är även delvis baserat på det där makalösa framförandet på Motown-jubiléet 1983, då Jackson under denna låt introducerade Moonwalk’en för första gången.
Trots att dansstegen är ganska opolerade och trots att han solklart gjort detta betydligt bättre senare i karriären så får jag fortfarande gåshud då jag någon gång ser det där originalframträdandet på tv!

Come together
(HIStory)
 -Ja, just det – en Beatleslåt från 1969, vilken Jackson ägde rättigheterna till!
Skivnamnet ovan, HIStory, är ditskrivet enbart för att det är där man hittar den på cd – men det är en annorlunda inspelning än när Jackson första gången spelade in den, vilket var som ett liveframträdande i filmen Moonwalker. Egentligen är det väl i grund och botten samma version fast i olika tonarter.
 Filmens version är bättre!
Bättre än skivversionen, bättre än originalet (ja, jag säger “fan” i kyrkan) och till och med bättre än Aerosmiths hyllade cover från 1978.
En av få låtar där Jackson faktiskt lyckas se lite tuff ut…

Dirty Diana
(Bad)
 -Och apropå ovenstående avslutningsfras, här är den låt där Jackson är som allra tuffast! Man kan argumentera textens innehåll och alla de där “UH”, “AH” och “HEE-HEE” som stöts fram under låtens gång – men den där spöklika basslingan som löper genom hela introt och nästan hela första versen är fängslande!
 Jacksons inledningsvis bräckliga, nästan gråtmilda röst växer i styrka tills han praktiskt taget skriker sig igenom refrängerna…ackompanjerad av ylande elgitarrer!
 Kolla gärna in videon och var extra uppmärksam vid 2:43, och minns vad jag skrev längre upp i fråga om knäskydd och min korta karriär som dansare…

Earth Song
(HIStory)
 -Här är det faktiskt mer temat och texten jag gillar än själva framförandet.
Visst, refrängen är catchy och Jackson låter bättre än han gör under restan av låten. Men verserna är mer som en sorts snyftparad. Lite trist att han på sätt och vis förstör låten med sin klagoröst – i synnerhet med tanke på den betydelsefulla texten.
 Men texten i sig gör den fortfarande värdig en plats på listan!

What about sunrise
What about rain
What about all the tings
That you said we were to gain…
What about killing field
Is there a time
What about all the things
That you said was yours and mine…
Did you ever stop to notice
All the blood we shed before
Did you ever stop to notice
The crying Earth, the weeping shores

Leave me alone
(Bad, 1988 CD-version)
 -Det är något fascinerande över en artist som har så många märkliga rykten surrandes kring sin person att när han ska slå tillbaka genom att, som i Leave me alone-videon, parodiera många av de saker som pressen skrivit om honom faktiskt kan göra en sekvens då han dansar med Elefantmannens skelett!!!
 Gillar själva beatet och synthslingan som löper genom hela låten, och textens andemening - riktad till all världens skvallerpress - är allt annat än subtil: Men ge för fan upp nu!

Man in the mirror
(Bad)
 -Huruvida den (då) stenrika Michael Jackson verkligen har en realistisk bild av hur det ser ut i världens fattiga delar är ovidkommande. Jag gillar texten i den här låten, och Jacksons väna stämma passar alldeles utmärkt när det gäller att med övertygelse framföra rader som

As I turned up the collar on
My favourite winter coat
This wind is blowin’ my mind
I see the kids in the street
With not enough to eat
Who am I to be blind
Pretendeing not to see their needs

 -Man in the mirror är helt klart en av Jacksons allra bästa ballader!

Smooth criminal
(Bad)
 -Visst är videon till denna cool (hur gjorde dom egentligen den där framåtlutande rörelsen?!) och liveframträdanden av den är ännu coolare (hur fan gjorde dom den där framåtlutande rörelsen PÅ SCEN!!!???) men det som gör att den platsar på listan är utan tvekan en kombination av det där hårda beatet och Jacksons (i denna låt) hackiga och hårda sångstil.  Varenda hårda konsonant uttalas så starkt att man lätt kan föreställa sig spottet stänka i luften.
 Bandet Alien Ant Farm gjorde 2001 en fullkomligt lysande cover av denna, satt till en ännu mer lysande video (länk till Yahoo-videos).

Thriller
(Thriller)
 -Motivering är egentligen överflödig.
Beatet, sången, allt!
 Och – såklart – den John Landis-regisserade minifilmen till musikvideo (glöm inte att klicka bort reklamannonsen som dyker upp i början), med suveräna effekter av Rick Baker. Thriller har verkligen allt!
 -Thriller var alltid ett självklart inslag på en sådan här lista!

Imorgon, fredag 26 juni, ska jag, Inger och Danne bänka oss i salong #2 på Filmstaden för att kolla in Michael Bays senaste popcornrulle; Transformers – Revenge of the fallen.

Dess…värre/bättre (hur man nu väljer att se på saken) så kom jag till jobbet igår och fick veta att Stefan köpt biljetter till kvällsföreställningen. Så jag har redan sett den…
Ska undvika att säga någonting konkret överhuvudtaget, och bara nöja mig med att konstatera att det är en typisk popcornrulle.
Man varken behöver (eller bör) ställa några andra krav än att det ska vara stort, bullrigt, actionfyllt och stundtals mycket underhållande.
Men köper man en biljett till Transformers – Revenge of the fallen och hoppas hitta något med ens en gnutta substans – då får man skylla sig själv!

 Har sett artiklar och annat om människor som ser jungfru maria i en skiva rostbröd, eller Jebus himself i en muffin eller whatever. Dessa bisarra föremål kan sedan säljas för overkligt höga summor pengar på auktionssajter…

 Så, undras ifall en skiva Scans Tunnskivade Leverpastej där fusktryffeln – i innehållsförteckningen kallad “tryffelersättning” - formar bokstaven “J” (som i Jebus H Christ himself) kan inbringa några slantar?

 Lönlös fundering egentligen, eftersom Jebuspastejskivan fick agera pålägg bara sekunderna efter att jag tagit ovanstående bild – och jag blev varken religös eller skickad till helvetet efter att ha slukat den…

 …lördagen den 20:e juni (2009) gick ÖVER förväntningarna!
Hade hoppats på sol, men förväntat mig att det åtminstone skulle vara uppehåll.
Men när klockan närmade sig dags-att-dra-iväg-till-sjön-slaget så började det såklart regna. Vi bestämde oss dock för att stoiskt vänta ett slag – och det betalade sig!
Regnet upphörde och så småningom gassade solen från blå himmel!
UNDERBART!

 ¤ Inger skriver sms och njuter av solen.
 ¤ Milton slappar - i väntan på nåt att äta.
 ¤ Mobilen ställdes på självutlösning och så fångades hela gänget på bild!

 ¤ Hårizonten.
 ¤ Maten.
 ¤ Larry Kubiac.

 ¤ Bryggan var: Oanvänd! (men så var vattnet ganska kallt också).
 ¤ Maten var: Flamberad! (och långtifrån kall).
 ¤ Vinet var: Läskigt! (det kan vara ren inbillning men jag tror minsann att mina hörntänder växt lite det senaste dygnet)

Majs går inte bara hem, det slukas med barr och allt!

Bilden på vinflaskan lånade jag från The Man With a Plan and a Big Fat Camera.
Klicka på bilden för att komma till hans blogg; där finns fler bilder från kvällen.

…TV6!
 -som hela veckan (och förra veckan) gjort reklam för sin Matrixkavalkad och proklamerat att de tre filmerna i serien skulle visas på tisdag, onsdag och torsdag, men som på tisdagen visade nåt annat istället – bara för att följa upp med The Matrix på onsdag, The Matrix Reloaded på torsdag och…nej, just det!
Jag, som bara satt hemma igår utan ett skit att göra tänkte se den tredje Matrixfilmen eftersom jag inte sett den. Klockan 21.00 förklarade en speakerröst att nu börjar minsann Matrix Revolutions – för att sedan lämna över till fucking Smallville!!!
Skitkanal! Skitkanal!! Skitkanal!!! Skitkanal!!!!

…GRAND THEFT AUTO: SAN ANDREAS!
 -som tvingar mig att ta flyglektioner för att komma vidare i spelet!
Det går, kort sagt, åt helvete och jag kommer vara tvungen att bli sådär jobbigt envis igen och sitta timme efter timme med samma förbannade uppdrag! Starta, flyg i en vid cirkel runt flygfältet och landa…om och om och om och om igen, tills mina proppar brinner och jag till försäkringsbolaget kommer känna mig nödgad att anmäla skada på egendom och i fältet för skadans art beskriva hur pass långt in i gipsväggen Playstation 2 enheten faktiskt sitter!

…VÄDER!
 -som igår, på midsommarafton – då det utlovats regn och då vi, på grund av jobb, inte gjorde något alls – såg till att det strålade sol och var blå himmel…och som idag - då hyfsat fint väder utlovats – pissar ner över allt och alla!
En plastback fylld med Baily’s Coffe, braständstickor, skärbräda, tallrikar, bestick, muggar, en flaska Merlot, fyra skivor vitlöks- och örtmarinerade lammkotletter, hemgjord vitlökssås samt en stor skål nygjord färskpotatissallad står redo i köket…och ute regnar det sedan ca 10 minuter tillbaka!

Medan jag ändå är igång…typ.

¤

(more…)

Lite blandat, igen.
Bara 20 kvar till 100 nu!

Enjoy!

¤

(more…)

Var på bio med Danne igår och såg Sam Raimis Drag me to hell.
Det var andra gången i mitt liv jag gick på bio utan att veta någonting alls om filmen*.
 -Jag visste inte vad den handlade om.
 -Jag visste inte vem som var med i den.
 -Jag visste inte hur lång den var.
Det enda jag visste var titeln och regissören bakom filmen.
I övrigt; nada!

*) – första gången vardå jag såg Pitch Black tillsammans med mamsingen, då jag egentligen visste ÄNNU mindre – handlingen hade jag ingen aning om, namnet Vin Diesel var på den tiden inte allmänkunskap och filmens regissör hette David Twohy (who?!).

 Vad jag dock denna gång var medveten om, som det stora flertalet av alla “vanilla-moviegoers” där ute säkert inte är, är att Sam Raimi gjort mer än Spider Man…
Hans Evil Dead-filmer (del 2 i synnerhet) tillhör mina favoritfilmer, och jag såg därför fram emot en skräckis gjord i samma anda.

 På sätt och vis var Drag me to hell precis just det.
En gammaldags skräckis – bortanför den så märkligt populära tortyrgenren.
Handlingen var så enkel som den om möjligt kan bli (utan att för den sakens skull reducera filmen till en slasher á la Friday the 13th).
 Christine Brown (Alison Lohman) jobbar som lånehandläggare på en bank – och i jakt på en position som Assistant Manager nekar hon en gammal tant, Mrs. Ganush (Lorna Raver), ett tredje uppskov på sitt lån – varpå tanten förlorar sitt hus. Samma kväll söker tanten upp Christine och – efter ett våldsamt slagsmål dem emellan – kastar en förbannelse över henne. Demonen Lamia kommer hemsöka och plåga henne fysiskt och psykiskt i tre dagar…på den fjärde dagen kommer den för att “drag her to hell” där hon kommer att brinna i alla evighet.

Det var det.
 -Låt de makabra hallucinationerna sätta igång!

Har man sett Evil Dead-filmerna så finns det mycket ögongodis att hämta i Drag me to hell. Den ryckiga kameran, satt till extremt högljudda ljudeffekter, symboliserande demonen då den tar sig in i vår värld är ett kännetecken för Raimi. Samma sak med de svävande, besatta människorna med läskiga ögon och förvrängd röst.
 Den bisarra blandningen av skrik och skratt (men där Raimis tidiga filmer visserligen lutade mer åt skratt-hållet så lutar Drag me to hell mer åt skrik…och kanske lite åt urp-hållet** också).

Danne mumlade även något om “bilen” då man första gången fick se Mrs.Ganush bil, och jag noterade då att jodå, visst var det Ash’s slitna bil från Evil Dead-trilogin.
Raimi har även inte värjt för att kopiera sig själv, då han i en scen återskapar en av de mer uppmärksammade gag’sen från Evil Dead II – det utpoppade och svalda ögat!

Men, för här finns ett litet men; Sam Raimis Evil Dead-trilogi siktade alltid i första hand på att locka åskådaren till skratt, i andra hand att skrämma skiten ur dem och i sista hand – om inget annat tycktes fungera – att äckla sin publik… Men i Drag me to hell är prioriteringarna omkastade. Skratten har fått prio två, medan skrämsel och äckel delar förstaplatsen.
Det fanns ett antal scener då jag mumlade “men fy f-n”  för mig själv där i biostolen; antingen för att jag just fått en smärre hjärtinfarkt av ett chockmoment – eller för att jag just sett en äcklig gammal tant hänga över en tjej i dennes säng och kräkas maskar över hela henne.
 -Ja, det är alldeles sant.

Men ibland skrattade jag också…

Ska jag sammanfatta det hela så blir det såhär:
 Drag me to hell är en ganska enkel, men ändå rätt så spännande, historia som roar “de insatta” och lyckas skapa allt från igenkännande skratt till hjärtklappning och kväljningar (vilket luttrade jag säger inte är fy skam).

Sam Raimis nya är alltså helt klart något för den som sett (och gillar) Evil Dead-filmerna, men den är även sevärd för de vars passion ligger i att bli skrämda OCH äcklade.
Övriga gör nog egentligen bäst i att hålla sig på behörigt avstånd.

En fyra kan den få…ja, det tycker jag allt!

Rensade mobilen från foton, och insåg att jag faktiskt tagit några bilder med den i Dublin. De flesta av dem var skräp, men ett par var lite roliga…

Som till exempel bilden på kebabhaket med världens fyndigaste namn, hittas – för den som är intresserad - i Temple Bar området:

¤ ¤ ¤

Lyckades även fånga självpimpning – modell FULT – på bild:

¤ ¤ ¤

Andra bilder som inte trängdes på mitt 1G minneskort var ett par från Coop.
Först en på Grilstads (ja, med ett “L”) så kallade Jubelsalami. Men med tanke på att de två förpackningarna har samma utgångsdatum så tror jag inte att innehållet i den vänstra är särskilt mycket att jubla över…

¤ ¤ ¤

Sedan en på en såndär fabulös skylt igen. Stor och officiell. Love it!

¤ ¤ ¤

Sist men inte minst så fick jag ett sms av min gumma imorse:

Om du vaknar av det här, förlåt. Men det fanns massor av stora flaskor i vårat soprum. I kärlet för plast…

 Jag var redan vaken, så jag pallrade mig ut – tog med returpapper och en påse trasiga glödlampor för att vara extra effektiv – och nej, hon hade fel. Det fanns inte “massor”. Det fanns fyra färdigpackade, sprängfyllda kassar!

 Visst, man kan fnysa åt sopletande – men när nedanstående ligger färdigpackat, klart för avhämtning, då är man en idiot om man inte tar det!
För den som inte orkar räkna; 97,50:- är fyndet värt – och eftersom det inte tog mig mer än sammanlagt två minuter att gå fram och tillbaka till soprummet, så gör det en riktigt ordentligt schysst timlön på 2.925 kronor.

Nej, jag har inte tagit studenten (igen).
Men jag fick imorse veta att filmcensuren dött och försvunnit!

Inte en jävla dag för tidigt kan jag meddela!!!

Censuren har inte klippt i en enda film sedan mitten på 90-talet (Scorseses Casino) och har de senaste 15 åren mest fungerat som en åldersgränsbestämmande myndighet.
Jag är ganska säker på att de flesta arbetandes vid denna myndighet skulle förneka det, men jag tror att Den Svenska Filmcensuren begick självmord tre år tidigare, 1992, då vad-det-nu-var-för-filmdistributör lämnade in Peter Jacksons Braindead för granskning.
Braindead är en blodsorgie till splatterfilm, med allt från inälvor till avhuggna kroppsdelar flygande genom luften. Åsså blod såklart…massor, massor, massor av blod!
Det är i grund och botten omöjligt att KLIPPA bort äcklet, utan det mest aktuella var ett toalförbud – men, tjatade distributören, det är inte meningen att våldet ska vara “förråande” (som lagstiftningen kring vad som skall hållas borta från den svenska befolkningen kallar otrevligt material), det är ju faktiskt en KOMEDI!
 -Titta på den bara, kan man göra annat än att skratta åt detta?
Och någonstans höll censuren med, släppte upp Braindead på biograferna helt utan klipp och skrev därmed, hävdar jag, under sin egen dödsdom!!!

Bara kort därefter kunde man under en vecka eller två se Peter Jacksons fem år gamla och – på den svenska marknaden - otillgängliga film; Bad Taste. Den släpptes därefter på hyrvideo.
Det var något konstigt och overkligt med att se den stå där i videobutikshyllan, den där filmen man i så många år bara ägt på en sunkig VHS-kopia med Holländsk text, kopierad av någon som kopierat den av någon som kopierat den av någon osv osv….

Jag gissar att många filmdistributörer, efter 1992, kunnat hänvisa till Braindead som ett prejudicerande fall, och inte fått mer än en igenkännande suck och en “vi får skylla oss själva”-axelryckning till svar.
Hursomhelst så är förtryckarväldet, efter nästan 100 år, äntligen över.

Censuren är död!
Åt helvete med censuren!