Har ni hängt kvar såhär länge, så TACK!

RYDBERGS ADVENTSKALENDER
2009
-
LUCKA 24
JULAFTON
*

Midvinternattens köld är pank
Stjärnorna slocknar i natten
Ett skuldsatt folk hos en skuldsatt bank
Dränkt i dyrt, buteljerat…vatten!

Fogden han vandra beslutsam ban
Och utmäter Svenssons endaste gran
Men vad gör väl det, detta illgärningsdåd
Ty med klappar och pynt har man rakt inte råd!

*

I midvinternattens risiga skog
Hör man plötsligen någon som skrika
Att ‘Satan i gatan! Nu får det vara nog!’
‘Snart världen den kvittar mig lika!’

Ty julen sig närmar med stormande steg
Och den kostar att fira – så vi drömmer om deg
Men i julklapp Svensson sig nöjer…
…med ett jobb, ty A-kassan dröjer

*

Midvinternatten beskådas ju helst
På senaste platt-tv skärmen
Med 50 tum hembiodunder vi frälsts
Och pröjsat skjortan…och ena jackärmen

Tankarna snurra och virvla och yra
Av kärlek till tv’n, den stora och dyra
Men när Charlie och Mattias knackar på porten
Läggs tv’n på Blocket och saxen mot korten!

*

Midvinternatten hankar sig fram
På lån och försenade bidrag
Med problemfyllda själar i varje program
Är årets julklapp ett riktigt genidrag

Skuldtyngda människor på väg mot sin död
På spikmattan ligger, tills ryggen blir röd
Sammanbitet mummel; ‘Visst är det väl kul…’
‘…med självplågeri’

HA EN RIKTIGT GOD JUL!

RYDBERGS ADVENTSKALENDER
2009
-
LUCKA 23
*

Midvinternatten, dan före dopp
I Hertz-bil vi kör emot byn
Mellan fartkameror vi löper ett laglöst gatlopp
Medan stjärnorna glittrar i skyn

Världens Bästa Bastu™, höljd i dimma
Värmer oss om mindre än en ynka timma
Och släkten i huset – vårt slutgiltiga mål
Räcker över en grogg, säger ‘Välkommen!’ och ‘Skål!’

Klockan är tio över åtta på morgonen, och jag har redan ätit frukost, kokat ägg, kokat potatis samt sett halva John Sturges Bad Day At Black Rock. Dagen kommer fortsätta med tillverkning av Tonfiskröra och Sillröra, packning, allmänt självfix och allt annat man nu ska ta sig för innan man ger sig iväg i närmare en vecka.

Känns som att de 55 milen på E4an kommer bli “roliga” av två anledningar – för det första verkar trafiksituationen inte vara den allra bästa. För det andra så vaknade jag med en lättare nackvärk – som under den senaste timmen förvandlats till något som fanimej börjar likna nackspärr!!!
Kan fortfarande röra huvudet – men stelt som fan är det.
Sitter för närvarande i soffan (kollar ju på ovan nämnda film) med en tjock halsduk virad runt halsen samt en filt över nack och axlar…känns skönare när jag håller nacken varm.

Nåja, väskorna är packade, vi har två kassar fulla med julklappar som väntar ute i hallen och ute på parkeringen står en Volvo c30 – redo att dra iväg – så åka ska vi, hur min nacke än mår!

Jag fann mig plötsligen omedvetet ha bäddat för att efter många år,
i den sista strofen, äntligen ha funnit användning för den
Rydbergare som, bortanför originalet, var den första jag hörde...
...nån gång i början av 80-talet.
Jag är väl medveten om att den sista strofen fräckt kopierar
originalet - men den där slutklämmen gör det trots allt okej!
Jag har alltid roats av den bisarra twisten, och har skrattat högt
åt den även som en fristående vers helt avsaknad av poäng, men jag
tänker vara osvensk och hävda att jag verkligen lyckades med denna
extralånga avslutning!
Den är inte särskilt upplyftande.
Den lämnar inte heller läsaren med särskilt varma julkänslor.
Men det är å andra sidan inte meningen heller!

* * *

RYDBERGS ADVENTSKALENDER
2009
-
LUCKA 22
*

Midvinternattens sinande tid
Ensamma fotspår i snön
Den sista tomtens sista strid
Envis som en seg gammal rönn

Han är inte förtjust i hur läget ter sig
Men är inte den som lättvint ger sig
Han har köpt en revolver att ha som försvar
Men det finns trots allt bara en lösning kvar

*

För midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
Djupt in i midnattstimma

Månen vandra sin tysta ban
Och snön lyser vit på fur och gran
Men snön lyser röd runt knuten
Där ligger tomten…död samt skjuten!

Fick listomani efter att ha gjort listan från Maries blogg häromdagen, så jag snodde ett helt gäng – eller snarare delar av ett helt gäng - listor från en blogg skriven av nån som heter Chribbe…

VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
December 1999, då var jag tillsammans - som i bodde tillsammans med – en tjej som jag aldrig riktigt klickade med, och vars familj jag hade…låt oss säga; Ganska Svårt För. Så jag gissar att jag mest satt och hade ångest för att julen inte skulle bli “all that”. …Vilket den inte blev heller.
Jobbade på SL och hade ett 22-timmarspass på millennieskiftet att se fram emot.

VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
December 2008, då höll jag som bäst på att förbereda allt för att för första gången fira jul här hemma, tillsammans med mamma, sys och BiL. Jobbade (och jobbar fortfarande) som assistent åt Stefan.

FEM SNACKS DU GILLAR
 -Grillchips
 -Chilinötter
 -Morotsstavar
 -Popcorn
(Ja, det är bara fyra, men jag kan  inte komma på fler – äter mest choklad ju!)

FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Oj oj, det här blir inte lätt… Fast nej, egentligen är det nog inte så svårt, när jag tänker på låtar jag kan spela på gitarren – de kan jag ju oftast utantill så…nu ska vi se;
 -Living On A Prayer (Bon Jovi)
 -Laugh and a ½ (D.A.D.)
 -Don’t Follow (Alice In Chains)
 -Come Out And Play (Twisted Sister)
 -Nothing Else Matters (och ett par dussin andra låtar av Metallica).

FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
 -Jobba betydligt mindre än jag gör nu.
 -Resa jorden runt med min älskling.
 -Göra en kortfilm, “Reflection Upon Self” (med förhoppning att den leder till mer filmjobb såklart!)
 -Köpa ett eget hus…
 -…och i det bygga en egen biosalong!

FEM DÅLIGA VANOR
 -Äter på tok för mycket godis!
 -Kör för fort…ibland.
 -Har tillfälliga infall av svårt-att-hålla-käft-sjukan.
 -Röker…oerhört sällan – som i 3-4 ggr per år, men det händer likförbannat ibland.
(Ja, kan återigen bara komma på fyra punkter)

FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
 -Se på film.
 -Skriva.
 -Vika origami.
 -Dricka riktigt gott vin.
 -Resa.

*****

Topp-fem actionfilm-citat:

-What kind of cop are you?!
-I’m your worst nightmare; I’m a nigger with a badge!
(48HRS)

-Someone call the fat lady, she’s on in five!
(Batman Forever)

-You’re hit. You’re bleeding man!
-I ain’t got time to bleed.
(Predator)

-Yippi-ka-yey motherfucker!
(Die Hard)

-This is the police! Move and you’re dead!
-I thought the police always said ‘Freeze’.
-Well, I am the police, and I say ‘Move and you’re dead’.
-Then I say I’m dead, and I move…
(The Crow)

Topp-fem actionskurkar:
 -Clarence Boddicker i Robocop.
 -Terminatorn i The Terminator.
 -Terroristen Karl i Die Hard.
 -General Hummel i The Rock.
 -Tankbilen i Duel.

Fyra jobb som jag har haft:
 -Växeltelefonist.
 -Kontorsadministratör.
 -Spärrvakt.
 -Personlig Assistent.

Fyra filmer jag kan titta på om & om igen:
 -Die Hard
 -The Fifth Element
 -House
 -Disorganized Crime

Fyra platser där jag har bott:
 -Trångsund
 -Brandbergen
 -Umeå
(Ok, så det ÄR bara tre – whatofit!)

Fyra tv-serier jag gillar:
 -CSI Las Vegas
 -Criminal Minds
 -Frasier
 -Heroes

Fyra platser där jag varit på semester:
 -USA
 -Thailand
 -England
 -Frankrike

Fyra sajter jag besöker dagligen:
 -Min blogg
 -Hotmailen
 -Mammas blogg
 -Ingers blogg

SAKER PÅ TEVE SOM FÅR MIG ATT …

Kräkas: Anna Anka!
Gråta: Anna Anka, igen!
Skratta: Skulle kunna svara samma en tredje gång, men skriver Chandler Bing och Niles Crane istället.
Bli glad: Klassiska filmer på bra sändningstider i reklamfria kanaler.
Bli uppgiven: Insider, Grannfejden och Paradise Hotel.
Byta kanal: Reklam och TV-Shop…vilket ju också är reklam.
Inte zappa: Bra filmer!
Gilla motorprogram: Top Gear!

Läste på IMDb att skådespelerskan Brittany Murphy avled i söndags morse.
 -Hjärtstillestånd.

Tänker inte spekulera i hur det kommer sig att den 32 åriga skådespelerskan drabbades av det. Vad som dock är lite läskigt är att de flesta skådespelare idag oftast håller på med flera filmer samtidigt – lägg därtill att många av dem (filmerna alltså) har en MYCKET längre post-production tid än filmer hade för…säg 50-60 år sedan.

 -Under 2010 kommer det troligtvis släppas tre filmer där Brittany Murphy är med…

Brittany Murphy
1977 – 2009 

Jag vet inte varför, men jag gillar att fylla i allehanda listor (det kommer en “årets-lista” här vilken dag som helst), så därför lånar jag en lista jag hittade i Maries blogg…

Stjärntecken: Skytt

Längd: 179 cm

Tror på: Liv på andra planeter i andra solsystem, att ärlighet varar längst, att om man blundar och håller för öronen så blir det mindre läskigt samt att om man blundar och håller för öronen bara för att det är läskigt så är man en fegis!

Önskar att: Jag inte önskade en massa saker hela tiden!

Åt senast: Ett par knäckemackor med räkost.

Tittar på: Inte ett skit – tv’n är t.o.m avstängd!

Ska du göra i morgon: Hämta ut våran hyrbil, vara och handla en j*vla massa saker, dammsuga, börja packa, leka Jan Boris Möller och uppfinna någon sorts middagsmat av vad som än finns i skåpen samt, nån gång på sluttampen,  försöka varva ner!

Favoritmusik: Lyssnar på det mesta, men gun to my head så säger jag Metal och Metalcrossover-grejer.

Lever du för att jobba eller jobbar för att leva: Det måste väl bli det sistnämnda, fast jag skulle ju önska att man hade ett så pass roligt jobb att man åtminstone NÅN dag i veckan gick dit bara för att man tyckte att det var kul – och inte för att se till att lönespec’en ska se mindre bedrövlig ut.

Antal barn du vill ha i framtiden: Vet fortfarande inte… Patetiskt eller hur.

Önskar du dig i julklapp: Filmer, alltid filmer. Men jag kan nog komma på nåt annat också… Kanske…

Jobbar som: Personlig assistent.

Faller för: Isfläckar under snön.

Naturlig hårfärg: Mörkbrun – fast jag har inte haft hår på snart 8 år, så vem vet – det kanske är grått nu!

Hundras jag kunnat tänka mig: Nån som jag och alla allergiska personer jag känner automatiskt tål! (samt en som klarar av att sköta hushållet och göra sina egna behov på rätt plats när jag känner för att åka utomlands i ett par-tre veckor)

Plats på krogen: Vid ett bord nånstans, hållande nått drickbart.

Har slutat med: Kan inte komma på att jag har slutat med en endaste av mina olater, så det enda svaret jag kan ge är; Blöjor!

Äter helst: Thaimat – nästan vad som helst! Massor av grönsaker, stora bitar färsk chili och nåt kött… Underbart!

Årets nyårsafton kommer spenderas: I Umeå, med Inger.

Ångrar att: Jag inte valde nån mer praktiskt utbildning i gymnasiet… Men hur fan skulle 18-åriga lata filmnörden kunna veta att den 35-åriga filmnörden önskade ha snickerikunskaper, elteknisk utbildning eller till och med bilmekintresse?!

Föddes på: Huddinge Sjukhus…tror jag, har bara luddiga minnen av den dagen.

Land jag vill besöka: Nya Zealand!

Ditt motto: Det kunde eventuellt kanske varit värre…

Vill: Att de resterande 30 minuterna av detta arbetspass ska gå fort så att jag får gå hem och ha julledigt!

Drömmer om: När jag vet ska jag ta itu med det, jag lovar!

Bil du skulle vilja ha: Rent praktiskt: nåt Japanskt med lättillgängliga och billiga reservdelar - gärna en Toyota (som i “Sveriges nöjdaste bilägare kör…”). Rent opraktiskt: ett bensinslukande monster med plats för två personer och väldigt lite bagage; mao en Firebird TransAm (Smokey And The Bandit changed my life!)

Betyder absolut mest: Familjen

Känner du dig just nu: Rastlös.

Favoritklädsel: Linnebyxor och nån ledig kortärmad tshirt (men det går ju egentligen bara att ha på sommaren – vilket med andra ord innebär att jag lider mig igenom hela vintern)

Det sista någon sagt till dig: “Mmm”

Det sista du sagt till någon: “Då går jag ut i tvättstugan då…”

En sak du skulle vilja lära dig: Oj, det finns så mycket! Jag skulle vilja lära mig rita (på riktigt alltså, inte bara sådär halvblajigt som jag gör annars), jag skulle vilja lära mig ett till språk (Japanska eller Spanska eller Franska eller…..) åsså skulle jag vilja lära mig att hålla käften ibland – istället för att bara låta munnen gå och verbalt förstöra saker och ting.
På bara sådär lite lagom nivå så skulle jag vilja lära mig att spela ukulele – vilket jag VET att jag kommer göra så småningom!

3 måsten i ditt framtida hus: Stort kök med köks-ö, vedeldad(?) bastu samt ett rum (eller gärna källare) med plats för trumset, gitarr/förstärkare och en redig hembioanläggning!

Märke på mobiltelefonen: Sony Ericsson S500i (Mysterious Green)

Mat du avskyr: Ärtsoppa, blodpudding samt gröt (havregryns-, risgryns-, mannagryns- och whatever else man kan komma på att gegga ihop, värma och fräckt nog servera som mänsklig föda).

Längtar till: Julafton – för att jag då kommer få träffa (nästan) alla, umgås och ha trevligt! Samt, givetvis, till den 19e februari 2010 – för att då drar jag och gumman till Thailand i en hel månad!

En sak du är jäkligt bra på: Origami! Samt att minnas onödiga filmfakta!
…A just det, jag anser mig vara ganska bra på att skriva också.

En sak du är jäkligt kass på: Att veta när jag ska sluta!

Anser du om vänner: Att de (eller jag, hur man nu ser på det) bor för långt bort!

Kvinnlig förebild: Mamma…såklart!

Favoritskådis: Finns på tok för många, men några av dem är; Ed Harris, Sigourney Weaver, Bill Paxton, Nick Nolte, Gary Oldman, Tommy Lee Jones, Jeff Bridges, John Goodman, Kurt Russell, Rowan Atkinson, Tony Robinson, Hugh Laurie, Stephen Fry, Matt Damon, Bill Murray, Helen Hunt, Johnny Depp, Richard Dreyfuss, Paul Newman (†), Jason Statham, Bruce Willis, Alan Rickman, Samuel L Jackson, Tom Cruise, Jack Nicholson, Goldie Hawn, Gene Hackman, John Cusack, Simon Pegg, Woody Harrelson, Kirstey Alley, Julianne Moore, Helen Mirren, Philip Seymour Hoffman, Robert DeNiro, Joe Pantoliano, Tom Hanks, Dame Judy Dench, Kurtwood Smith, Kevin Spacey, Brad Pitt, Geoffrey Rush, Dustin Hoffman, David Hyde Pierce, Natalie Portman m.fl…….ja, ok då Vin Diesel åxå.

RYDBERGS ADVENTSKALENDER
2009
-
LUCKA 21
*

Midvinternattens tassande steg
Närmar sig slutet av vägen
Tvenne finns kvar; en som är feg…
…och en som är jäkligt enträgen

Den fege lär inom kort förlisa
Som sista strofen nu strax skall bevisa
Han kvävdes till döds, rädd för att andas
En tomte kvar, som ser slutet randas

RYDBERGS ADVENTSKALENDER
2009
-
LUCKA 20
*

Midvinternattens fjärde advent
Blott fyra dagar kvar till jul
Att skippa sista ljuset må väl vara hänt
För det känns ju trots allt inte kul…

…för trenne små tomtar som väntar nervösa…
…inför vad som denna trio kommer upplösa
Av jobbig spänning en av dem plötsligen fick nog
Bara två är kvar – den tredje fick en hjärtattack och dog!

 Att säga att James Cameron spenderat de senaste tio åren med att göra Avatar är att göra honom, och filmen, en rejäl otjänst, även om det i viss mån råkar vara sant. Vad man däremot kan säga är att James Cameron spenderat de senaste tio åren i framtiden – väntandes på att resten av världen ska hinna ikapp honom. Vilket den till slut nu har gjort, men inte utan att han själv stått där bakom och knuffat…för allt vad han varit värd!

 Många sci-fi och fantasyfilmer kräver en hel del av sin publik. Tålamod, fantasi, minne samt en icke föraktningsvärd förmåga att villigt upphäva ens misstro (en, på engelska, poetiskt klingande willing suspension of disbelief).

 James Camerons Avatar är inget undantag, det krävs såväl tålamod (filmen är nästan tre timmar lång) som fantasi och minne, men framförallt krävs förmågan “willing suspension of disbelief”.
För att få ut någonting överhuvudtaget av filmen krävs det nämligen att man inte ödslar tid på att interndebattera huruvida det är rimligt att det finns en värld där flygande drak-djur och dinosaurieliknande varelser existerar, där en blåtonad tremetersras med långa svansar och hår i fläta kan sammankoppla sig med nästan alla levande väsen genom just tidigare nämnda hårfläta.

 Så inled med att ge fan i att fundera över dessa saker!
 -Det är inte viktigt!
 Men egentligen är det en onödig uppmaning, eftersom storyn faktiskt - tvärt emot mina egna förväntningar - greppar tag i en och engagerar en så pass mycket att man inte har tid att fundera över rimligheten i varelsernas existens. Faktum är att jag sögs in i den så till den milda grad att vissa scener faktiskt fick mig att bli riktigt emotionell!
 Och resten av publikens engagemang märktes tydligt då det faktiskt var tyst under alla 168 minuter filmen pågick. Tystnaden bröts först då den sista, mer eller mindre förväntade, bilden flashade över skärmen och texten började rulla - då det ekade spontanapplåder i salongen!

 När det på allvar började skrivas om Avatar, för över fyra år sedan, kändes det som att Cameron (och alla andra som pratade om den) lovade runt och…ja, ni vet.
Det sades att den skulle vara en revolution för bioindustrin, att den skulle ha samma effekt på filmvärlden som Star Wars och, kort och gott, att världen skulle se annorlunda ut i dess kölvatten.
  -Stora ord.
I början köpte jag allt detta (som den PR-hora jag är) och tänkte att jag antagligen skulle sitta där i salongen och undan för undan se hur mitt liv blev förändrat ju längre filmen pågick…på samma sätt som ju måste ha skett då George Lucas Star Wars dök upp 1977. Det var en helt ny sorts film som plötsligt uppfunnits (hur ofta händer det egentligen?!) och det man kunde se på bioduken hade aldrig tidigare skådats!
 Och jag ville så gärna vara med om en sån grej. Att kunna sitta där och inse att “WOW! Det här är ljusår ifrån något annat jag sett någon gång tidigare”. Den känslan uteblev dock.
 …men det gjorde även besvikelsen för att jag inte WOW’ats.

 För ett litet tag sedan läste jag dock en lång artikel om Avatar i brittiska filmmagasinet Total Film, och blev först då (tragiskt sent egentligen) medveten om att Cameron aldrig menat att hans Avatar skulle förändra filmvärlden, utan vad han menat var att han skulle vara tvungen att förändra filmvärlden – för att Avatar överhuvudtaget skulle kunna visas på bio.
 -Och förändrat filmvärlden har han gjort.
De tusen och åter tusen 3D-salonger som under det senaste året byggts upp runt om i världen är ett direkt resultat av Camerons innovativa entreprenörssinne…måhända kombinerat med hans nästan sjukt stora maktfaktor i Hollywood, men han använder den åtminstone till något vettigt.

 Bio som upplevelsekonst har gått från att vara exklusivt hänvisat till några få IMAX-salonger (vilka vi så vitt jag vet aldrig haft några i det här landet - utom möjligen den där jättesalongen på Naturhistoriska Riksmuseeet, som bara visar kortare dokumentärer) till att vara nästan var man till hands, då vanliga biosalonger med hjälp av en ny filmduk och svindyr projektorutrustning (ca 1 miljon kronor per salong) konverteras till 3D-salonger.

 Så, Camerons Avatar revolutionerade inte filmvärlden den 18e december 2009, eftersom dess skapare redan inlett den (smygande) revolutionen för länge, länge sedan!
James Cameron förändrade med andra ord inte filmvärlden över en natt, men har egenhändigt, under det senaste decenniet, sett till att den nu växt ikapp hans egen vision.

 - Är den bra då?
För det är väl det de flesta undrar egentligen.
 Jag vet att det var det jag själv var orolig över efter att ha sett trailers, läst artiklar och i synnerhet efter Avatar-Day i augusti detta år, då Cameron såg till att en kvarts miljon människor (och jag) över hela världen gratis fick se 16 minuter valda delar ur Avatar – i 3D.
 De spridda klippen jag såg då sade mig absolut ingenting. Blåa varelser med svansar och långa flätor, allt såg plastigt och animerat ut och jag kunde inte på något vis se var den uppvisade något uppseendeväckande – annat än att den tagit massor av år- och kostat en bisarr summa pengar att producera (uppskattningsvis $230.000.000).
 Ska sanningen fram så var de 16 minuterna ganska avskräckande.
Men Avatar som helhet, det 2 timmar och 48 minuter långa eposet (vilket är i det format Cameron såklart tänkt sig att man ska se den), är så betydligt mycket mer än summan av sina delar.
 Det är ett fascinerande sci-fi äventyr, blandat med spirituell mysticism samt några rejäla skopor kritik kring USA’s (och världens i stort) bisarra krigspolitik.
 Det senare är inte dolt i periferin, ibland är det inte ens tjusigt omformulerat, Cameron väljer till exempel att låta filmens antagonist, den ärrade krigspsykopaten Miles Quaritch, fälla repliken “we’re gonna fight terror with terror”, ett direkt citat från Donald Rumsfeld om USA’s ställningstagande i Irak-kriget.

 Det är inte heller särskilt svårt att missa att det blåfärgade Na’vi-folket inte bara är en metaforisk variant av Amerikas ursprungsbefolkning, indianerna, utan de ÄR helt enkelt Camerons sci/fi-variant av indianer. Visst, de är tre meter långa med svans och artikulerade öron, men de är samtidigt utsmyckade med piercingar, kroppsmålningar och massor av smycken, lever i symbios med naturen, jagar (med pil och båge) enbart för överlevnad och för att förse sig med mat samt hyser stor respekt för djur- och växtriket.
 Så när den aktiebolagsstyrda militärmakten med brutalt våld tränger bort dem från deras hem för att komma åt värdefulla mineraler i marken - ja, då behövs det ingen fil.kand i amerikansk historia för att kasta om bokstäverna och stava till genocide.

 -Men kom igen nu, ÄR den bra då?!
 Den är fängslande, inledningsvis för effekternas skull (i den mån man nu kan kalla det effekter - när själva filmen i sig ÄR effekten). Jag har sett fyra filmer i 3D-tidigare (Bolt, Monsters Vs. Aliens, Final Destination 3D samt A Christmas Carol) och de har genomgående varit gjorda just för att trycka extra hårt på själva 3D-effekten - Final Destination i synnerhet. Men nyhetens behag försvinner ruskigt fort, ofta redan under den pågående filmen, och man önskar att man valt att se en version utan 3D. Man hade sparat 30 spänn och så hade man sluppit sitta och bli trött i ögonen.
 Men Cameron basunerar inte ut 3D’n i Avatar, den bara finns där. Väldigt få sekvenser (kanske bara en handfull utspritt på den totala speltiden) är sådär klassiskt in-your-face som 3D filmer annars brukar vara. Han låter filmens story tala för sig själv, utan någon större draghjälp av 3D’n - men det betyder inte att den för den sakens skull är onödig, det betyder bara att den finns där på samma sätt som musiken i vissa filmer bara finns där - utan att bli påträngande.
 Och apropå storyn, det var faktiskt den jag var mest orolig för! Man kan nämligen lägga hur mycket pengar man vill på effekter, teknik och revolutionerande idéer…men finns det ingen story som håller upp fundamentet så blir det oftast en ganska tafflig revolution.
 Men det finns tack och lov en story.
 -En mycket väl fungerande och engagerande story dessutom!
Den sortens story där man slutar bry sig om att figurerna man tittar på är filmade med skådespelare i tajts i en motion-capture studio och där färgstarka framtidsvisioner, svävande berg och robotar inte är sådant som stör helheten.

 Kort och gott:
Jag hoppades att Avatar skulle lämna mig med tindrande ögon, nätt och jämt medveten om att jag varit med om ett historiskt ögonblick. Men ju närmare premiären jag kom desto mer orolig blev jag för att den effekten skulle utebli - och började mer och mer hoppas på det mer rimliga; att filmeländet helt enkelt bara inte-skulle-suga!

 -Jag kan nu meddela att det gjorde den inte!

 Avatar är kanske inte den revolution som jag hoppades på (åtminstone inte i den mening jag hoppades på) men den drar full nytta av den revolution som redan skett på biograferna, och det är dessutom en oerhört bra film, baserad på en mycket bra story och producerad med hjälp av den senaste tekniken – av en man som inte bara kan teknik, utan som själv ligger bakom en hel del tekniska framsteg!
 Så sitt inte hemma och vänta på ett dvd-släpp och ladda inte ner den och försök uppleva allt detta från tv-soffan – för det går inte. Missa helt enkelt inte chansen att se 3D på det sättet som en av dess största initiativtagare tänkt att man ska se den!

Med andra ord:
Det kanske kostar lite pengar,
men passa nu för fan på att gå och se Avatar – i 3D!
 -Ni kommer inte ångra er!

James Cameron