Börjar från… Ja, början – såklart!

 Filip & Fredrik har fått en kille vid namn Ian Ziering att skriva förordet, men poängen med detta gick mig helt förbi. Jag listade dock snabbt ut att Ziering är en skådespelare som varit med i tv-serien Beverly Hills 90210 (han spelade visst Steve Sanders), men eftersom jag aldrig tittade på Beverly hills så…

 Då jag läste prologen, “När alla vännerna fått könshår”, insåg jag att jag inte har något som helst minne av detta för vissa helt uppenbarligen livsavgörande event. Jag minns dock, med icke önskvärd tydlighet, att jag aldrig gillade gympaduschningen – men inte av hygienskäl (även om de där duscharna nog borde varit föremål för någon sorts hälsovårdsmyndighetsgranskning), utan mest för att jag ansåg mig vara lika välhängd som en mygga i minusgrader.

 Första kapitlets första del heter “Rör Inte Min Kompis” (och jag ville instinktivt skaffa en sådan klassisk pin till min väska!).
I detta kapitel tas bland annat mobbingen upp, och en lista över vilka som nästan per automatik utsågs till mobboffer tecknas ned över tre sidor. Listan innefattar sådana som Plugghästarna, Tandställningarna, Bönderna, Svettpärlorna, Stammarna och Personerna med udda mellannamn m.fl. Nu kan det hända att det i Västergötland (Fredrik) och Västmanland (Filip) inte fanns några mobboffer i den kategori jag tyckte mig tillhöra – men vare sig de existerade där och då eller inte så borde nog Tjockisarna ha letat sig in på listan ändå.
Så jävla tjock var (och är) jag inte, men det var såklart extra roligt att reta just mig eftersom jag hade kort stubin och snabbt blev snorilsken.
 Men jag har hursomhelst inga positiva minnen av att bli kallad “gelehallon” en hel bussresa under en klassutflykt – eller att under en brännbollsmatch höra “kolla, det ser ut som att han springer i slow-motion”.
Nåväl, nog om det; summan av kardemumman är att Tjockisar fattas i listan.

 Andra delen av första kapitlet, “We Had Joy We Had Fun”, listar saker man fyllde fritiden med. När jag läste igenom den kändes det som att jag måste ha levt i ett annat universum.

 -Hobbex Katalogen; funkade bara som toalettlektyr. Kan i ärlighetens namn inte dra mig till minnes att jag någonsin (fått?) beställa någonting ur den.
 -Guiness Rekordbok; lånade jag på skolbiblioteket någon enstaka gång.
 -Hobbyrummet; var ickeexisterande hos mig och mina lägenhetsboende kompisar.
 -Den vandrande pinnen; var akvariefiskar i allergihemmet.
 -Monoski; har jag aldrig hört talas om!
 -Miniskidor; vet jag vad det är, men jag har aldrig gillat skidåkning…
 -Busringningar; gjorde jag av någon anledning aldrig.
 -Heta Linjen; var jag nätt och jämt medveten om existerade.
 -Breakdance; hänvisar till ovanstående Tjockis-text.
 -Trumf; är tydligen ett sorts kortspel.
 -Jultidningar; var något som andra sålde.
 -Bytesmarknad; var något jag såg för första gången i våras (2009)!

 Så vad fan fyllde jag fritiden med egentligen?!
Filip & Fredrik verkar hålla sig till en obestämd tidpunkt någon gång kring högstadiet…och då minns jag mest att jag kollade på videofilm. Kanske var jag ute och cyklade någon gång ibland…men mest kollade jag på videofilm.
Det var typ allt jag gjorde på dagarna (mellan skola, läxor, mat och sömn).

 Jag minns dock att vår klass i sena mellanstadiet skulle sälja tulpaner (ja, TULPANER!) genom dörrknackning – för att samla pengar till en klassresa (kan det ha varit till Bornholm?). Jag sattes i en fyra man stark säljtrupp tillsammans med Marie Sandberg, Linda Odén och Alexandra Ohlsson – ett tajt sammansvetsat tjejgäng – där jag med min knubbiga figur och mina stora pilotbågade glasögon såklart stack ut som en sur tumme.
Så vitt jag minns ringde vi på lägenheter där det uteslutande bodde äldre killar som de tre tjejerna kände. Jag fick mumla säljsnack medan alla fyra (Marie, Linda, Alexandra och killen i dörröppningen) stod och småfnissade.
 Vi kom till sist iväg på klassresan i alla fall, men jag minns att vår lägenhet pryddes av tulpaner i många veckor.

 Kapitel två, Den Viktiga Konsumtionen, inleds med delen “VHS Vs. Moviebox” och på ett jobbigt elitistiskt sätt roades jag över att Fredrik Wikingsson i sin inledande text skriver, angående den första videobandspelaren i bekantskapskretsen, att de “tillbringade all vaken tid i hans vardagsrum, i en brun soffa, tillsammans med Jake och Elmore Blues”.
 -Hette han inte Elwood, Fredrik?

 Enligt författarna berodde umgängeskretsens storlek på hemmets materiella standard. Men jag vet inte det jag. Vi har aldrig hyrt en Moviebox – för att vi mycket, mycket tidigt hade en (toppmatad) videobandspelare. Denna byttes med jämna mellanrum ut mot en modernare variant – och den sista jag minns fanns där innan jag flyttade hemifrån (den svarta, slimmade Panasonic videon) var nog så överdjävulskt dyr att jag inte ens vill veta vad stackars mamma betalade för den.
 Men inte växte/krympte mitt umgänge för det.
 -Min filmsamling däremot…

 SodaStreamern utpekas som Höjden Av Lyx (i kontrast till “höjden av valfrihet”; Drickabacken). Men, tycker jag bör tilläggas, SodaStreamern är bara lyx om mamma haft råd/lust att köpa de onödigt dyra smaktillsatserna. För – och detta kan inte understrykas ordentligt nog – kolsyrat vatten blandat med BOB’s blandsaft funkade i ärlighetens namn aldrig särskilt bra.

 Till delen “Svart Plast Och Speglar – Pojkrummets inredning” vill jag addera att de minispritflaskor jag ägde (åtminstone en 10-12 stycken) faktiskt aldrig någonsin öppnades!
Minns inte var jag till sist gjorde av dem. Kanske gav jag dem till syrran (i vilket fall de definitivt öppnades – och det antagligen ganska omedelbart).

 Kapitel tre, Fåfängans Fyrverkerier, inleds med delen kallad “Skolkatalogen” och handlar om pressen att se bra ut (läs: inte blunda) på klassfotot.
 Klassfotosessionen åtföljdes, i de skolor jag gått i, nästan alltid av den där individuella fotograferingen – och mina två starkaste minnen från dessa erbarmliga fotosessioner är 1) att mamma tyckte att det var hutlösa priser på kort-paketen, och 2) att jag på ett av gymnasiefotona (de individuella småbilderna) såg ut att vara antingen stupfull eller stenhög (smått framåtlutad, halvslutna ögon, hängande underkäke) – trots att jag var ingedera – och jag kastade därför hela kartan i en papperskorg utanför klassrummet… Något som visade sig vara ett smärre misstag!
 -Då och då under hela läsåret dök ett sånt där minifoto på min fula nuna upp på diverse anslagstavlor runt om i skolan.

 Det hela var ganska så olustigt då, men idag önskar jag såklart att jag hade sparat åtminstone EN av de där horribla bilderna.

 Har svårt att relatera till tredje kapitlets andra del, “Håret! Huden! Musklerna!”, då den beskriver besattheten av just dessa saker. Visst hade jag en jävla massa gelé i håret ett tag – men finnar har jag för det mesta sluppit.
Muskelbyggande…träning…sport överhuvudtaget infann sig aldrig i min uppväxtvärld!

Klicka nedan för att läsa...

NÖTCREME
DEL 2