Vart är jag…

Ibland, men inte ofta, undrar jag vart mitt liv tagit vägen.

Sitter framför datorn och stirrar (ja, faktiskt bara stirrar – innan jag började skriva detta stirrade jag bara på skärmen).
Inger sitter framför tv’n och tycks kolla på nåt sånt där andeutdrivarprogram, programmet jag tänkte titta på visas på 6:an, som just nu verkar ligga nere…så jag funderar på att gå och duscha och raka mig – bara för att ha något att göra.

5 thoughts on “Vart är jag…

  1. Jo, det hör väl till åldern liksom. Man får tillräckligt perspektiv för att fundera på allvar på saker man tidigare trodde kunde skjutas upp. Inte kul, men jag tror man måste för att få ett bra liv.

  2. Jag förstår hur du menar!Jag tycker att jag känner mig ung och har “hela livet framför mig”. Precis så som man tänkte när man precis slutat skolan.
    Så tänker jag till och kommer på at det var 15 år sedan jag slutade skolan (!!!!!!!). Inte för att jag känner mig stressad på något sätt men…….tiden flyger helt klart fram och ibland är man nästan orolig att man inte ska hinna med. Kommer här med en jättedeprimerande (men ändå “tänkvärd”) filmreplik, sagt av en liten pojke i filmen “Vuxna människor” (av Hannes Holm och Måns Herngren):

    “Det är ganska kort tid man lever om man tänker på hur länge man ska vara död”

    Hmmm…..njaaaa….tänkvärd är den ju – men så får man ju inte tänka!
    Men, som sagt, förstår precis hur du kan känna ibland. Jag längtar just nu efter semestern. Den kommer alltid som ett trevligt och välbehövligt avbrott från den “inrutade” vardagen (2 veckor kvar bara…..)

    Kramispårej!!!!!!!!!!!!!!!

  3. Det blev deprimerande detta.😉
    Livet är som alperna, toppar och dalar. Men jag tycker att livet blir bättre och bättre. 50+ är bekvämt och man har fortfarande möjlighet att göra massor. Men där ni är vill jag minnas som uppförsbacken, så hämta andan och plocka fram stavarna och en fot framför den den andra. Luften blir lättare och lättare ju högre upp ni kommer. Mina erfarenheter ialla fall.Men jag förstår dig ändå för man halkar ner ibland även om man är 50+😉

  4. Alltså, när jag var yngre, typ 16-19 så hände det skitofta att jag missade bussen för att jag hade fastnat hemma, stirrandes rakt framför mig. Fast jag verkar ha bättrat mig med åldern.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s