Last of the living (2008)

Jag ser fram emot att förhoppningsvis någon gång under det kommande året få se den brittiska zombiefilmen Colin, som det skrivits spaltmeter om på nätet och i filmtidningar. Huruvida filmen är bra eller ej förtäljer inte artiklarna, men Colin har fått (rättmätig) uppmärksamhet för att den nått en bred release, trots sin overkliga budget… £45 (lite mer än en femhunka)!!!

 Jag ser som sagt fram emot Colin, och gissar att jag antagligen inte kommer bli jättebesviken, eftersom jag redan nu är medveten om bristen på professionella skådespelare, den ickexisterande budgeten och allt vad det innebär.

 Och hade filmen Last Of The Living annonserats som den superlågbudget amatörfilm den faktiskt är, så hade jag kanske blivit lite mindre besviken. Men just nu sitter jag mest och funderar över hur jag – då min räkenskaps dagar är över och allt i mitt liv skall summeras för att se åt vilket håll vågskålen tippar – ska kunna försvara de 40 kronor jag lagt på hyreskostnaden för denna dvd.

 Omslaget (se ovan) ger direkta associationer  till en av årets bästa biofilmer, Zombieland, och en textrad på baksidan av omslaget proklamerade att “Gillade du Shaun Of The Dead” så kommer du att älska den här”.
Och ja ja, jag vet, man ska inte låta sig svepas med… Men jag tycker att det mest ärliga hade varit att skriva “Gillade du Shaun Of The Dead så kommer du troligtvis anse att den här inte är i närheten av den filmen och snarare bör jämföras med återanvänt toalettpapper än Den Bästa RomZomCom’en någonsin!”.

 –Last Of The Living… *fnyser* En film som inte ens i sina vildaste drömmar är värdig nog att slicka rent toasitsen efter att Edgar Wright och Simon Pegg lagt varsin kabel!

 Kanske har Logan McMillan (författare, producent, redigerare och regissör) inspirerats av sin landsman, Peter Jackson, och dennes debut; Bad taste, som filmades under fyra år och gjorde storsuccé på skräckfilmsfestivalerna, blev en undergroundhit i censurbetyngda Sverige och ledde Jackson vidare till andra filmer – som i sin tur ledde honom till Lord Of The Rings et al.
Men där Jacksons Bad Taste är originell, inspirerande och innovativ är McMillans Last Of The Living bara repetetiv och långsam.

 Humorn, i den mån det nu finns någon humor, är pueril och oigenomtänkt, och effekterna – de få som faktiskt syns i bild – är LJUSÅR ifrån det Jackson lyckades knåpa ihop i sin mammas kök, över 20 år tidigare!

 Efter ungefär 25 minuter började jag pillra med mina origamipapper och bara kasta ett flyktigt öga på tvskärmen…och efter ytterligare 20 minuter slutade jag titta helt och hållet och lät bara filmen rulla på…eftersom det kändes som slöseri att åtminstone inte låta den gå färdigt. Men såhär i efterhand inser jag ju såklart att det största slöseriet var att låta mina dyrbara livssekunder tas upp av intetsägande nonsens!
 -Och nej, jag tänker inte skriva vad den handlar om, det vore ytterligare slöseri med såväl min som er tid!

Jag utfärdar dock härmed en FET JÄVLA VARNING för Last Of The Living!

…och lämnar er istället med en radiokonversation mellan Derek och Ozzy i Peter Jacksons Bad Taste:

Derek: I caught one of the bastards!
Ozzy: Great, Derek! What does he look like?
Derek: He’s got on  blue jeans and a shirt…
Ozzy (to Mike): Christ! He’s bagged a bloody farmer!
Derek: …but there’s something weird about him though. It’s like he’s got a screw loose or something.
Ozzy (to Mike): It is bloody farmer!!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s