8 MÅSTE-SE JULFILMER

Det börjar, för att nöta ännu mer på ett redan slitet uttryck, lacka mot jul.
Så bland all julshopping, matlagning och stress…….ska man såklart finna tid att se en och annan julfilm!

Men vad, undrar ni säkert (visst gör ni?), ska man välja att se?
 -och då kommer här lite hjälp!

Klicka omedelbums på Mer-länken för att läsa…ja, MER såklart!🙂

För att slippa ha brutal val-ångest, och inte i onödan slösa på sin dyrbara tid med den uppsjö idel skitfilmer som finns därute bör man därför välja en, ett par eller rent av alla av följande…

8 MÅSTE-SE JULFILMER:


Gremlins (1984)

 Den Spielbergproducerade filmen som får julkänslorna att blomma med hjälp av gröna små monster som trashar en amerikansk småstad på julafton. Inleder lugnt, med att Billy Peltzer (Zach Gallian) i julklapp får en ullig och gullig liten varelse som man inte får utsätta för starkt ljus, inte får blöta ner och under inga omständigheter får mata efter midnatt, följs upp av det värsta julminnet någonsin och kulminerar i hundratals monster i nattligt röj på en biograf som visar Snövit.
 Favoritsekvens: Då Billys mamma konfronterar tre monster som tagit över hennes kök mitt i pepparkaksbaket. Det ena monstret åker ner i köttkvarnen, det andra får ett dussin knivhugg och det tredje knuffas in i mikrovågsugnen…där det exploderar som en grön ballong fylld med gegga!
 -Utspelar sig kring och på julafton och innehåller julsånger sjungna av världens sämsta kör, gröna monster som gömmer sig i en julgran, ett mysigt slut samt världens gulligaste filmkaraktär, Mogwai’en Gizmo!
JULFAKTOR: 8/10


Aaaw, me so cute!


Christmas Vacation (1989)

 I Sverige mest känd som Ett Päron Till Farsa Firar Jul.
Detta är fanimej den ultimata julfilmen! Skavankerna från första “Päron”-filmen är fixade, och alla onödigt superpinsamma sekvenser från film nummer två är borttagna – kvarlämnandes en Clark Griswald (Chevy Chase) som faktiskt är mer sympatisk än någonsin, och man lider med honom då alla hans planer på en äkta, gammaldags amerikansk jul, på grund av idiotiska släktingar och kanske en gnutta för mycket entusiasm från honom själv, går om intet.
 Favoritsekvens: Utan tvekan den då Clark till sist, efter att ha blivit besviken för femtioelfte gången, får en total härdsmälta och låter sina ohängda släktingar (samt ett set plastrenar) veta what’s what:

Where do you think you’re going? Nobody’s leaving! Nobody’s walking out on this fun, old-fashioned family Christmas. No, no. We’re all in this together! This is a full-blown, four-alarm holiday emergency here. We’re gonna press on, and we’re gonna have the hap, hap, happiest Christmas since Bing Crosby tap-danced with Danny fucking Kaye! And when Santa squeezes his fat white ass down that chimney tonight, he’s gonna find the jolliest bunch of assholes this side of the nuthouse!

 -Filmen utspelar sig kring och på julafton och innehåller rekordsnabb pulkaåkning, inavlade trailertrashsläktingar som tömmer husvagnslatrinen i kvarterets avloppsbrunn, en julsentimental Chevy Chase samt ett riktigt läckert bilstunt i jakt på den perfekta – och lagom stora –  julgranen!
JULFAKTOR: 10/10


Clark Griswald in: Silent night, bloody night!


The Ref (1994)

 En ganska okänd film (hette Absolut Gisslan då den kom ut på video här i Sverige) med Denis Leary, Kevin Spacey och Judy Davis i huvudrollerna. Leary är Gus, en juveltjuv som efter ett misslyckat inbrottsförsök på självaste julafton gömmer sig hos Lloyd (Spacey) och Caroline (Davis) Chasseur, ett gift par som – visar det sig ganska snart – inte kommer överens för fem öre! Den redan täta stämningen tjocknar då parets släktingar, anförda av aristokratmamman, gör entré för att fira jul.
Leary låtsas då vara Lloyd och Caroline’s äktenskapsrådgivare…och cirkusen är i full gång!
Favoritskevens: Den då Gus första gången träffar på Lloyd och Caroline genom att, under ett flyktförsök, tvinga sig in i deras bil och få dem att köra hemåt under direkt vapenhot…men inte ens det hindrar dem från att tjafsa om småsaker. Gus stirrar på dem, oförmögen att säga något, medan de i sin tur försöker tvinga honom att välja sida! Hysteriskt!
 -Filmen utspelar sig på julafton och innehåller en kattpissdoftande tjuv, en underårig utpressare, en stupfull jultomte samt en “traditionell skandinavisk julmiddag” då alla ska ha luciakronor(???!!!) på huvudet!
JULFAKTOR: 9/10


Tied up – but not shutting up!


Die Hard (1988)

 Är det här en julfilm?
 -Ja, naturligtvis är det så!
De flesta känner väl redan till upplägget, men bara för sakens skull: New York-polisen John McClaine (Bruce Willis) anländer till Los Angeles för att fira jul med sin familj. Han får skjuts till sin frus arbetsplats, Nakatomi Investment Coorporation som huserar i en jättelik skyskrapa, och ungefär samtidigt tar 12 terrorister över byggnaden och tar alla gisslan. Alla…utom John McClaine, som råkade befinna sig på toaletten under tiden. McClaine tar sig an terroristerna och struntar fullkomligen i att oddsen är emot honom, att han bara har en ynka pistol att försvara sig med samt att han – till råga på allt – är barfota!!!
Favoritsekvens: Scenen då terroristledaren Hans Gruber (en lysande Alan Rickman) och McClaine pratas vid i en korridor och McClaine är tragiskt omedveten om vem Hans egentligen är…or is he?
 -Filmen utspelar sig på julafton och innehåller en fallande julgran, pumpande julmusik (Run DMC), ett påstående att Helsingfors minsann ligger i Sverige samt klatschiga fraser skrivna på döda terroristers kläder!
JULFAKTOR: 6/10


“Now I have a machine gun… Ho-Ho-Ho!”


How The The Grinch Stole Christmas (2000)

 Theodore (Dr.) Seuss Geisels saga How The Grinch Stole Christmas från 1957 har ingen större förankring i de svenska jultraditionerna, och själva Grinch-fenomenet har väl egentligen varit mer eller mindre okänt tills dess att Ron Howard gjorde spelfilm av sagan, med Jim Carrey i titelrollen.
Men även om den inte ingår i de svenska jultraditionerna, så går det inte att komma ifrån att det är en färgglad, bisarr julhistoria, som hoppar fram och tillbaka mellan sockersött och ironibittert. Alla karaktärer är utmejsade karikatyrer och replikerna levereras på ett sagomässigt överdrivet sätt – vilket är varför Carreys signum (spastiskt kroppsspråk och överspel) för ovanlighetens skull fungerar oerhört bra!
Favoritsekvens: Den då Grinchen, efter att ha blivit inbjuden till staden Whovilles julfirande, tittar i sin kalender och inser han att han inte kan gå – eftersom han är upptagen med viktiga saker som “dinner with self”, “staring into the abyss” och “self loathing”.
 -Filmen utspelar sig kring och på julafton och innehåller massor av snö, färgglada paket, en limegrön surkart och Anthony Hopkins berättarröst som med lugn och pedagogisk stämma läser på rim!
JULFAKTOR: 8/10


Riddle me this. Riddle me that. Who’s the Who shaped like a big green rat?


Bad Santa (2003)

 Här har vi julfilm för vuxna!
Seriöst alltså: NO KIDS ALLOWED!!!
För Billy Bob Thorntons försupne rånartomte, flankerad av en svärande dvärg och dennes hagalne asiatiska flickvän är inget för känsliga själar. Willy (Thornton) och Marcus (Tony Cox) livnär sig på att i juletider leka varuhustomte/tomtenisse, bara för att på julafton råna stället och leva livets glada dagar någonstans på en söderhavsö i elva månader…och sedan börjar det om.
Det finns såväl hjärta som kärlek och rättvisa inbakat i den här historien, men den är mest sevärd delvis för John Ritters († 2003) naiva, oerhört blyga och vansinnigt roliga varuhuschef, Bob Chipeska, samt för Thorntons porträtt av den dekadenta, alkoholiserande tomten som – nästan bokstavligt talat – pissar på varenda helig jultradition som finns!
Favoritsekvens: John Ritters obetalbara minspel i scenen då han tvingas upplysa varuhusdetektiven Bernie Mac († 2008) om att varuhustomten setts ha rövsex med en kvinna i ett provrum på avdelningen för stora storlekar.
 -Filmen utspelar sig kring och på  julafton och innehåller brutal fylla, en sexig kvinna med en udda dragning till tomtar (“Fuck me santa! Fuck me santa!”), stulna julklappar och poliser som skjuter tomten i ryggen på självaste julafton!
JULFAKTOR: 7/10


One Crazy Drunken Santa-fetisch coming up!


Love Actually (2003)

 En massa livsöden – alla på ett eller annat sätt påverkade av kärlek – vävs in i varandra, och slutresultatet blir en äkta ensemblefilm, med så många kända skådespelare att man nästan baxnar!
Givetvis håller inte alla historier för ingående granskning (och de är inte alla lyckliga solskenshistorier heller), men i en ensemblefilm är det helheten som räknas, och en bunt fånigheter och några tragiska ögonblick inte kan förändra faktumet att man blir glad av den här filmen!
Favoritsekvens: Den übersorgliga scenen då Mark förklarar sin kärlek till den redan upptagna Juliet genom att ringa på hennes dörr på julafton, hennes pojkvän är hemma men det är hon som öppnar och han startar en bandspelare med julmusik och håller upp ett plakat där han ber henne säga till sin pojkvän att det är en julkör. Juliet kan sedan bara stå där och se på medan Mark fortsätter sin plakat-monolog, ackompanjerad av bandspelarens Silent night, Holy night.
“With any luck, by next year” – “I’ll be going out with one of these girls”
(bilder på supermodeller)
“But for now, let me say” – “Without hope or agenda” – “Just because it’s Christmas” – “And at Christmas you tell the truth” – “To me, you are perfect” – “And my wasted heart will love you” – “Until you look like this”
(bild på en mumie)
“Merry Christmas”
Sedan tar han sin bandspelare och går därifrån…
 -Filmen utspelar sig kring och på julafton och innehåller allehanda sentimentala julscener samt Rowan Atkinson, Chiwetel Ejiofor, Colin Firth, Martin Freeman, Hugh Grant, Kiera Knightley, Laura LinneyLiam Neeson, Bill Nighy, Denise Richards, Alan Rickman, Thomas Sangster, Claudia SchifferEmma Thompson och Billy Bob Thornton samt relativt okända – men supersöta – Martine McCutcheon som spelar Natalie.
JULFAKTOR: 9/10


Oh go on then, cry your eyes out!


The Nightmare Before Christmas (1993)

 När The King Of Bizarre (läs: Tim Burton) ska författa och producera en julfilm så blir det som det blir.
En fantastiskt välgjord stop-motion film som väl egentligen handlar om en annan helg – Halloween, men som jag trots detta tycker måste räknas till julfilmerna. I Halloween Town regerar helgen då man skär dekorativa mönster i pumpor, klär sig mestadels i svart samt skrämmer alla och envar…typ. Men när ‘Pumpkin’ Jack Skellington av en olyckshändelse hamnar i Christmas Town så blir han alldeles till sig! Här är alla glada, husen är fulla av ljus och man delar ut presenter istället för skrämselhicka. Men snart upptäcker han att Halloween Towns störta elaking, Oogie Boogie, har kidnappat jultomten från Christmas Town! Jack gör då sitt bästa för att med sin skelettliknande lekamen ersätta The Jolly Fat Man!
Favoritsekvens: Sally’s Song! Med vacker text och underbart melankolisk melodi (av geniet Danny Elfman).
 -Filmen utspelar sig i ett julinducerat lyckorus i en värld där julen inte existerar och innehåller en tjock kidnappad tomte, en svävande hund, vackra melodier och en storögd förundran över julen lik den hos små barn.
JULFAKTOR: 6/10


“What’s this? What’s this? There’s colour everywhere!
What’s this? There’s white things in the air!”

2 thoughts on “8 MÅSTE-SE JULFILMER

  1. Bra filmer allihop. Jag hittade BTW Goodbye Lenin i Vietnam. Köpte följande i olika länder; Changeling, Benjamin Button, The Killing Fields,Elegy, Goodbye Lenin och bara för att jag inte sett den Rambo 4 och priset var rätt😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s