James Cameron’s AVATAR

 Att säga att James Cameron spenderat de senaste tio åren med att göra Avatar är att göra honom, och filmen, en rejäl otjänst, även om det i viss mån råkar vara sant. Vad man däremot kan säga är att James Cameron spenderat de senaste tio åren i framtiden – väntandes på att resten av världen ska hinna ikapp honom. Vilket den till slut nu har gjort, men inte utan att han själv stått där bakom och knuffat…för allt vad han varit värd!

 Många sci-fi och fantasyfilmer kräver en hel del av sin publik. Tålamod, fantasi, minne samt en icke föraktningsvärd förmåga att villigt upphäva ens misstro (en, på engelska, poetiskt klingande willing suspension of disbelief).

 James Camerons Avatar är inget undantag, det krävs såväl tålamod (filmen är nästan tre timmar lång) som fantasi och minne, men framförallt krävs förmågan “willing suspension of disbelief”.
För att få ut någonting överhuvudtaget av filmen krävs det nämligen att man inte ödslar tid på att interndebattera huruvida det är rimligt att det finns en värld där flygande drak-djur och dinosaurieliknande varelser existerar, där en blåtonad tremetersras med långa svansar och hår i fläta kan sammankoppla sig med nästan alla levande väsen genom just tidigare nämnda hårfläta.

 Så inled med att ge fan i att fundera över dessa saker!
 -Det är inte viktigt!
 Men egentligen är det en onödig uppmaning, eftersom storyn faktiskt – tvärt emot mina egna förväntningar – greppar tag i en och engagerar en så pass mycket att man inte har tid att fundera över rimligheten i varelsernas existens. Faktum är att jag sögs in i den så till den milda grad att vissa scener faktiskt fick mig att bli riktigt emotionell!
 Och resten av publikens engagemang märktes tydligt då det faktiskt var tyst under alla 168 minuter filmen pågick. Tystnaden bröts först då den sista, mer eller mindre förväntade, bilden flashade över skärmen och texten började rulla – då det ekade spontanapplåder i salongen!

 När det på allvar började skrivas om Avatar, för över fyra år sedan, kändes det som att Cameron (och alla andra som pratade om den) lovade runt och…ja, ni vet.
Det sades att den skulle vara en revolution för bioindustrin, att den skulle ha samma effekt på filmvärlden som Star Wars och, kort och gott, att världen skulle se annorlunda ut i dess kölvatten.
  -Stora ord.
I början köpte jag allt detta (som den PR-hora jag är) och tänkte att jag antagligen skulle sitta där i salongen och undan för undan se hur mitt liv blev förändrat ju längre filmen pågick…på samma sätt som ju måste ha skett då George Lucas Star Wars dök upp 1977. Det var en helt ny sorts film som plötsligt uppfunnits (hur ofta händer det egentligen?!) och det man kunde se på bioduken hade aldrig tidigare skådats!
 Och jag ville så gärna vara med om en sån grej. Att kunna sitta där och inse att “WOW! Det här är ljusår ifrån något annat jag sett någon gång tidigare”. Den känslan uteblev dock.
 …men det gjorde även besvikelsen för att jag inte WOW’ats.

 För ett litet tag sedan läste jag dock en lång artikel om Avatar i brittiska filmmagasinet Total Film, och blev först då (tragiskt sent egentligen) medveten om att Cameron aldrig menat att hans Avatar skulle förändra filmvärlden, utan vad han menat var att han skulle vara tvungen att förändra filmvärlden – för att Avatar överhuvudtaget skulle kunna visas på bio.
 -Och förändrat filmvärlden har han gjort.
De tusen och åter tusen 3D-salonger som under det senaste året byggts upp runt om i världen är ett direkt resultat av Camerons innovativa entreprenörssinne…måhända kombinerat med hans nästan sjukt stora maktfaktor i Hollywood, men han använder den åtminstone till något vettigt.

 Bio som upplevelsekonst har gått från att vara exklusivt hänvisat till några få IMAX-salonger (vilka vi så vitt jag vet aldrig haft några i det här landet – utom möjligen den där jättesalongen på Naturhistoriska Riksmuseeet, som bara visar kortare dokumentärer) till att vara nästan var man till hands, då vanliga biosalonger med hjälp av en ny filmduk och svindyr projektorutrustning (ca 1 miljon kronor per salong) konverteras till 3D-salonger.

 Så, Camerons Avatar revolutionerade inte filmvärlden den 18e december 2009, eftersom dess skapare redan inlett den (smygande) revolutionen för länge, länge sedan!
James Cameron förändrade med andra ord inte filmvärlden över en natt, men har egenhändigt, under det senaste decenniet, sett till att den nu växt ikapp hans egen vision.

 – Är den bra då?
För det är väl det de flesta undrar egentligen.
 Jag vet att det var det jag själv var orolig över efter att ha sett trailers, läst artiklar och i synnerhet efter Avatar-Day i augusti detta år, då Cameron såg till att en kvarts miljon människor (och jag) över hela världen gratis fick se 16 minuter valda delar ur Avatar – i 3D.
 De spridda klippen jag såg då sade mig absolut ingenting. Blåa varelser med svansar och långa flätor, allt såg plastigt och animerat ut och jag kunde inte på något vis se var den uppvisade något uppseendeväckande – annat än att den tagit massor av år- och kostat en bisarr summa pengar att producera (uppskattningsvis $230.000.000).
 Ska sanningen fram så var de 16 minuterna ganska avskräckande.
Men Avatar som helhet, det 2 timmar och 48 minuter långa eposet (vilket är i det format Cameron såklart tänkt sig att man ska se den), är så betydligt mycket mer än summan av sina delar.
 Det är ett fascinerande sci-fi äventyr, blandat med spirituell mysticism samt några rejäla skopor kritik kring USA’s (och världens i stort) bisarra krigspolitik.
 Det senare är inte dolt i periferin, ibland är det inte ens tjusigt omformulerat, Cameron väljer till exempel att låta filmens antagonist, den ärrade krigspsykopaten Miles Quaritch, fälla repliken “we’re gonna fight terror with terror”, ett direkt citat från Donald Rumsfeld om USA’s ställningstagande i Irak-kriget.

 Det är inte heller särskilt svårt att missa att det blåfärgade Na’vi-folket inte bara är en metaforisk variant av Amerikas ursprungsbefolkning, indianerna, utan de ÄR helt enkelt Camerons sci/fi-variant av indianer. Visst, de är tre meter långa med svans och artikulerade öron, men de är samtidigt utsmyckade med piercingar, kroppsmålningar och massor av smycken, lever i symbios med naturen, jagar (med pil och båge) enbart för överlevnad och för att förse sig med mat samt hyser stor respekt för djur- och växtriket.
 Så när den aktiebolagsstyrda militärmakten med brutalt våld tränger bort dem från deras hem för att komma åt värdefulla mineraler i marken – ja, då behövs det ingen fil.kand i amerikansk historia för att kasta om bokstäverna och stava till genocide.

 -Men kom igen nu, ÄR den bra då?!
 Den är fängslande, inledningsvis för effekternas skull (i den mån man nu kan kalla det effekter – när själva filmen i sig ÄR effekten). Jag har sett fyra filmer i 3D-tidigare (Bolt, Monsters Vs. Aliens, Final Destination 3D samt A Christmas Carol) och de har genomgående varit gjorda just för att trycka extra hårt på själva 3D-effekten – Final Destination i synnerhet. Men nyhetens behag försvinner ruskigt fort, ofta redan under den pågående filmen, och man önskar att man valt att se en version utan 3D. Man hade sparat 30 spänn och så hade man sluppit sitta och bli trött i ögonen.
 Men Cameron basunerar inte ut 3D’n i Avatar, den bara finns där. Väldigt få sekvenser (kanske bara en handfull utspritt på den totala speltiden) är sådär klassiskt in-your-face som 3D filmer annars brukar vara. Han låter filmens story tala för sig själv, utan någon större draghjälp av 3D’n – men det betyder inte att den för den sakens skull är onödig, det betyder bara att den finns där på samma sätt som musiken i vissa filmer bara finns där – utan att bli påträngande.
 Och apropå storyn, det var faktiskt den jag var mest orolig för! Man kan nämligen lägga hur mycket pengar man vill på effekter, teknik och revolutionerande idéer…men finns det ingen story som håller upp fundamentet så blir det oftast en ganska tafflig revolution.
 Men det finns tack och lov en story.
 -En mycket väl fungerande och engagerande story dessutom!
Den sortens story där man slutar bry sig om att figurerna man tittar på är filmade med skådespelare i tajts i en motion-capture studio och där färgstarka framtidsvisioner, svävande berg och robotar inte är sådant som stör helheten.

 Kort och gott:
Jag hoppades att Avatar skulle lämna mig med tindrande ögon, nätt och jämt medveten om att jag varit med om ett historiskt ögonblick. Men ju närmare premiären jag kom desto mer orolig blev jag för att den effekten skulle utebli – och började mer och mer hoppas på det mer rimliga; att filmeländet helt enkelt bara inte-skulle-suga!

 -Jag kan nu meddela att det gjorde den inte!

 Avatar är kanske inte den revolution som jag hoppades på (åtminstone inte i den mening jag hoppades på) men den drar full nytta av den revolution som redan skett på biograferna, och det är dessutom en oerhört bra film, baserad på en mycket bra story och producerad med hjälp av den senaste tekniken – av en man som inte bara kan teknik, utan som själv ligger bakom en hel del tekniska framsteg!
 Så sitt inte hemma och vänta på ett dvd-släpp och ladda inte ner den och försök uppleva allt detta från tv-soffan – för det går inte. Missa helt enkelt inte chansen att se 3D på det sättet som en av dess största initiativtagare tänkt att man ska se den!

Med andra ord:
Det kanske kostar lite pengar,
men passa nu för fan på att gå och se Avatar – i 3D!
 -Ni kommer inte ångra er!


James Cameron

2 thoughts on “James Cameron’s AVATAR

  1. Ahh, blir ju faktiskt sugen på att se den! 3D-filmer är häftiga!!

    Ännu har vi inte kommit iväg och sett “Luftslottet som sprängdes” på bio – men det känns ju som att DEN kan vänta till DVD-släpp till förmån för denna…;)

    Kramis!

  2. Måste ta mig till Tesco Lotus i Chaweng och kolla om dom visare denna och ifall dom har 3D-salong. Tack en för en bra skriven essay

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s