Man Vs. Nature

 I förrgår var vi ju till havs – och gårdagen var minst lika blöt, ty det regnade… Nej, MONSUNREGNADE! Det var var det gjorde! Det blåste även som bara den, och vinden gjorde att det tidigare så timida skvalpet nere på stranden förvandlades till en horribel skräckfilm!
Vågor, vissa av dem minst 3-4 meter höga, brakade in över Lamai Beach och nästan all strandaktivitet var bortplockad. Det satt folk lite här och var på strandserveringar (sådana placerade bortanför sanden, inomhus) och åt medan de tittade på spektaklet. Delar av vilket bestod av de fåtal idioter som nödvändigtvis skulle trotsa naturkrafterna.

 -Hej, förresten. Jag heter Micke – tillförordnad idiot!

 Jag stod ett tag vid strandkanten och lät mina fötter bli översköljda.
Rörde mig sedan en meter utåt – nu gick vattnet upp till knäna, och redan då kunde man känna kraften i det. En meter till…upp till midjan – där stod jag ett tag och försökte tajma mitt nästa avancemang med den minst skräckinjagande vågen.

 Åsså bara PANG rusade jag snabbt ut och dök in i en ganska liten våg. Simmade utåt, dök in i nästa, simmade, dök och sedan tyckte jag att jag var utom omedelbar fara.
Från stranden hade jag ju under minst 20 minuter suttit och sett ungefär hur långt ut de allra största vågorna började brytas (vilket är där jag INTE ville vara) och nu tyckte jag att jag helt klart var lagom långt ut för att slippa det…

 -Jo, tjena!
Plötsligt tornar den där jävla vattenväggen upp sig framför mig, minst fyra meter hög, och se på fan – den börjar brytas ca 10 meter ifrån mig! Jag ville egentligen inte simma längre ut, men hade nu inget val utan tog några mer eller mindre livrädda simtag mot bjässen som vrålade mot mig, sänkte huvudet in i den och hoppades på det bästa.

 Plopp så kom jag ut på andra sidan, med halva näsan full med saltvatten – bara för att se en MINST lika stor sate till på väg. Denna dundrade ner rakt över mig och det kändes som att jag blivit inslängd i en tvättmaskin! Jag hade nu HELA näsan full med vatten, linserna rullade runt i ögonen och det var lite sådär lagom halvsvårt att räkna ut vad som var inåt, utåt, upp eller ned.

 Jag är inte den som har svårt att erkänna när jag fått nog, och nu fick det helt klart räcka!
Med oförväntad enkelhet lyckades jag låta mig lyftas långt in av nästa vång, och kämpade mig sedan upp på torra land. Andfådd, mörbultad och med en adrenalinstinn puls som gick i 300 knyck…….men jag föll aldrig!🙂

 Resten av dagen segade sig fram. Mellan regnskurarna var vi ute – men för det mesta satt vi inne.

 Det är nu bara en vecka kvar av vår vistelse här, och hemresan börjar kännas mindre avlägsen och “overklig” än vad den gjort tidigare. Men en vecka är trots allt en vecka, och än finns det mycket kvar att ta sig för!🙂

-Jag kom, jag dök, jag besegrades!

2 thoughts on “Man Vs. Nature

  1. Hmmmmm……Vad har syster sagt om att bada i stora vågor!!!?!

    Hade jag varit där hade jag bundit fast dig i den där stolen där du TRYGGT suttit och tittat i 20 minuter innan det “slog över” i hjärnan på dig.

    Jag är lättad över att allt gick bra….men FYYYY DIG!!!!

    /Hönssys

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s