Min ungdomsgård…

 Ibland känns min totala omgivning som en ungdomsgård.
En evig, väsnig, jobbig jävla ungdomsgård…

 -Bussen är full av jobbiga ungdomar.
 -Torgen är fulla av jobbiga ungdomar.
 -Alla jävla snabbmatsställen är fulla av jobbiga ungdomar.

 Så jag går till biblioteket, för att där finns ju i alla fall sinnesfrid och ro…men nej, det är bara en myt. En illusion. Ty även där är fullt av jobbiga ungdomar!

 Vad är jag egentligen!?
 -65 plus?
 -En grinig gammal skitgubbe?
 -En sån där jobbig jävel som bara gnäller…?

 Var jag sådan när jag var i deras ålder?
Och har jag i sådana fall glömt bort det?!

 Kan jag verkligen ha varit så totalt hjärnslö, okuvligt högljudd och totalt befriad från alla former av respekt (och nej, jag menar inte den där “respect ya’ elders” respekten – utan egentligen vanlig jävla HYFS!)… Nej, det tror jag inte att jag var. Mycket för att jag faktiskt har ett svagt minne av att det fanns dem i min skola – i min klass rent av – som betedde sig precis så som snorungarna i den ungdomsgård jag ofrivilligt tycks vistas i… Och även då – på den tiden – varandes i samma ålder som dem, så tyckte jag att de var dumma i huvudet!

 Jag är så förbannat trött på oförståeliga dialoger (eller egentligen är det mest monologer) där runt 30% av orden tycks bestå av ren utfyllnad i stil med “ba”, “liksom”, “hallå” och “asså”… Eller varför inte mitt absoluta favorithatobjekt; det bisarra, tillgjorda gapskrattet! Som att det är en sorts tävling i vem som kan verka mest road av någonting – och hög volym innebär givetvis seger…

“HAHAHAHAHAHAHA!!!”

(jag vann)

 Ibland önskar jag att de – någon, vem som helst – av de jobbiga skitungarna skulle hitta något att störa sig på hos mig… Att de skulle göra (det fatala) misstaget att börja, för att använda ett ganska passande uttryck, “jiddra” med mig. Att de skulle vara så totalt urblåsta att de faktiskt svingar – och kanske till och med träffar! (Ibland önskar jag detta så förbannat mycket att det smakar järn i munnen!)

…För då skulle jag kunna slå tillbaka.

 HÅRT!

Det finns säkert något mysigt resultat från nån mysig rättspsykiatrisk undersäkning av nån ännu mysigare våldsverkare från the days of yore som skulle kunna tillämpas på mina tankar just denna dag… Men det viktiga är ju inte vad man tänker – utan hur man hanterar de tankarna.
 -Och jag har inte piskat skiten ur nån kaxig snorunge…….ÄN!

5 thoughts on “Min ungdomsgård…

  1. Jamen usch!! SÅNNA ungdomar….huuuu!!

    Själv har jag minne av att jag var en mycket fredlig, tyst, lugn och snäll flicka när jag var i tonåren😉

    Eller….?!!!!?
    😉
    😉

    Kramis!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s