TOPP 5…

…coolaste gästskådisarna i komedi-serier:

5. Mel Brooks, Mad About You (Galen i dig).
 -Spelade Uncle Phil i fyra avsnitt av Mad About You mellan 1996-1999 (The Grant, The Penis, Uncle Phil and the Coupons och Uncle Phil goes back to High School). Brooks är extremt intensiv och avviker mer än gärna från manus, och man märker att seriens huvudpersoner, Paul Reiser och Helen Hunt, inte bara har svårt att hänga med utan även har svårt att hålla sig för skratt.

4. Brad Pitt, Friends (Vänner).
 -I avsnittet The One With The Rumor (2001) bjuder Monica in sin gamla skolkompis, tjockisen Wil Colbert – som visar sig ha gått ner i vikt, och ser ut som….ja…Brad Pitt! Pitt var då tillsammans med Jennier Aniston, som i serien spelade Rachel, och hans karaktär, Will,  har inga roliga minnen av henne från skoltiden. Med svart blick uppger Will att hans största fiender är sammansatta kolhydrater och Rachel Green…🙂

3. Bruce Willis, Mad About You (Galen i dig).
 -I ett avsnitt inspelat 1997 (The Birth part 2)  befinner sig Paul (Reiser) och Jamie (Helen Hunt) på ett sjukhus inför födseln av deras dotter, komplikationer uppstår då Bruce Willis, skadad under inspelningen av nån Die Hard-liknande actionfilm, förs in på sjukhuset med hjärnskakning – fullt övertygad om att han är kvar i filmen, och tar hjälp av Paul för att undkomma polisen och sjukvårdpersonalen.

2. Michael Jackson, The Simpsons.
 -Jacksons skådespelartalanger skulle kanske kunna vara föremål för debatt, men i ett avsnitt av The Simpsons från 1991 (Stark Raving Dad) visar han prov på oväntad självdistans genom att göra rösten till Leon Kompowsky, en 2 meter lång 150-kiloskluns på ett mentalsjukhus, som tror att han är Michael Jackson. Mycket underhållande!

Bart: -Hey Looney Tunes! [pulls out the Thriller-album] THIS is what Michael Jackson looks like! You just look like a big fat mental patient!
Leon: -You’d be surprised how often I hear that, Bart.

1. Michael J. Fox, Scrubs.
 -Fox förvandlar två Scrubs-avsnitt från 1999 (My Catalyst och My Porcelain God) till inte bara några av den specifika seriens bästa avsnitt utan några av tv-serievärldens bästa avsnitt! Fox’s ryckningar och oförmåga att stå stilla – följder av hans odöljbara Parkinson – gör att han sömlöst smälter ihop med sin karaktär, läkaren/kirurgen Dr. Kevin Casey, och dennes grava OCD.
Humorn är frekvent, självironisk och frisk, men avsnitten har även mod nog att då och då använda Fox skådespelartalang i kombination med Kevin Caseys brister för att dyka ner i tragiska ögonblick. Som då JD letar upp honom för att försöka få hjälp med sina problem, och hittar honom i tvättrummet utanför operationssalen, där han håller på att tvätta händerna…

JD: -Hey Buddy.
Kevin Casey: -Hey…hey… Gimme a minute, will you.
JD: -No, Kevin. I have to talk to you right now.
Kevin Casey: -DAMNIT! [knocks down soap bottle]
JD: -Later’s cool too…
Kevin Casey: -I’m sorry, I just… Look I spent the last few days meeting new people and…trying to get used to this place, and I’m stressed and I’m fried! And I just wanna go home! But here’s the punchline, even though my last surgery was two and a half hours ago I can’t stop washing my damn hands! [goes back to sink and starts washing hands again]… AAAAAAAARRRRRGH!!!
JD: -I’m sorry.
Kevin Casey: -No, I’m sorry, I’m sorry. Look… This is a weak moment. Nobody’s supposed to see this. And mark my words, I’ll clean up the soap… Probably several thousand times.

¤ ¤ ¤

…skivor jag kan höra om och om igen:

5. Stadium Arcadium, Red Hot Chili Peppers.
 -Hur ofta släpper ett band ett dubbelalbum där precis ALLA låtar är sådär supersköna så att man kan höra dem om och om igen…? Det KAN inte hända så fantastiskt ofta. Kanske finns det inte en såndär riktig WOW-låt på Stadium Arcadium, men den är å andra sidan så jämn och på en så pass hög nivå att man helt enkelt inte kan ignorera den.

4. Jagged Little Pill, Alanis Morisette.
 -En av de mest personliga skivorna jag någonsin hört. Vissa låtar är så smärtsamt ärliga att det nästan känns pinsamt att höra Alanis slita sig igenom dem… Men hela skivan är trots detta (eller kanske tack vare detta) ofattbart bra!

You seem very well, things look peaceful
I’m not quite as well, I thought you should know
Did you forget about me, Mr. Duplicity?
I hate to bug you in the middle of dinner
It was a slap in the face
How quickly I was replaced
And are you thinking of me when you fuck her?
[You Oughta Know ]

3. Burn My Eyes, Machine Head.
 -Politiskt engarenade texter, ylande gitarrer och trummor (av Chris Kontos) som är så fascinerande komplexa att jag skulle kunna lyssna ENBART på dem! Jag slutar aldrig fascineras över denna debutskiva från Machine Head, som de hittills inte lyckats överträffa.

2. My One And Only Thrill, Melody Gardot.
 -Hade jag gjort denna lista om tio år så finns det stora chanser att denna hade hamnat längst upp, men eftersom jag bara haft den sedan i julas så känns det lite väl tidigt… Men att köra denna i MP3-spelaren och ha Melodys röst rätt in i öronen är nästan en erotisk upplevelse! En helt fantastisk skiva, med en helt fantastiskt artist!

1. …And Justice For All, Metallica.
 -Skivan jag kan lyssna på hur många gånger som helst och varje gång höra något nytt! Texterna, de komplicerade melodierna och Hetfields röst är alla ren och skär perfektion! Vaddå? Problem med mixningen? Torrt och tråkigt ljud? SKITSNACK, det här är en av de bästa skivorna någonsin!

¤ ¤ ¤

…maträtter jag skulle kunna leva på:

5. Grillad kyckling & keso.
 -Precis så enkelt som det låter, men kycklingen ska helst vara inköpt från ICA Mariehem – där kryddningen är f**king perfect!!!

4. Johns Kinagryta.
 -Minns inte allt som är i den, förutom strimlat kött, morötter och sweet chilisås (och det är betydligt mer grejer än så) men FÖRBANNAT god är den i alla fall!

3. Chicken Satay.
 -Kyckling, bambuskott och böngroddar i jordnötssås, serverat med jasminris. Gudomligt!

2. Lax & sallad.
 -Ugnsbakad eller ångkokt, med en sallad bestående av fetaost, oliver och en MASSA grönt!

1. Tacos.
 -Älgfärs, lök, tomat, gurka, majs stoppat i minitortillas. Det här är något som både jag och Inger gillar, jag skulle gissa att vi äter det i genomsnitt två gånger i månaden! Har gjort det så ofta att vi nu kan fixa ihop tacos för två på ca 20 minuter. :)

¤ ¤ ¤

…mest störande skrivfelen:

5. avsaknad av skiljetecken och versaler

det är svårt att avgöra vad som är mest irriterande att man inte använder skiljetecken eller att man inte sätter stor bokstav i början av meningen det är svårt att läsa och det blir helt omöjligt att få flyt i språket

4. Felanvändning av “de” och “dem”.

‘De’ och ‘dem’… Dem orden ska väl inte vara så svåra att sätta på rätt plats? Men trots det så är dem bland de mest felanvända i hela fjortissverige… Och fjortisarna, dem kanske har växt upp, men dem skriver fortfarande fel!

3. Sär skrivningar.

Amerikanska och engelska influenser brukar vara det som får bära hund huvudet i sär skrivnings debatten. Men jag skulle vilja påstå att det snarare är skol systemet som miss lyckats i att utbilda skol eleverna i korrekt användning av det svenska skriv språket.

2. ENBART VERSALER.

ATT BARA ANVÄNDA VERSALER NÄR MAN SKRIVER, HUR KORREKT SPRÅKBRUKET ÄN ÄR, KAN LIKSTÄLLAS MED ATT SKRIKA; DET FYLLER KANSKE KORTVARIGT EN VIKTIG FUNKTION, MEN I LÄNGDEN ÄR DET BARA TRÖTTSAMT.

1. ALLA DEM OVAN STÅENDE SAMTIDIGT!

TRAGISKT NOG SÅ ÄR DET GANSKA VANLIGT MED EN HORRIBEL KOMBINATION AV ALLA DEM OVAN STÅENDE PUNKTERNA DET ÄR OFTAST YNGRE PERSONER SOM VERKAR TYCKA ATT DEM INTE SKA BEHÖVA BRY SIG OM SKRIV SPRÅKETS REGLER ATT REGLERNA ÄR TILL BÅDE FÖR ATT UNDER LÄTTA FÖR ANDRA ATT LÄSA OCH FÖR ATT DEM SJÄLVA INTE SKA FRAM STÅ SOM PUCKON…tycks inte spela någon som helst roll!

¤ ¤ ¤

Hade tänkt ha ytterligare 4-5 listor här…
…men jag orkar inte mer nu.

2 thoughts on “TOPP 5…

  1. Ahhh!!! älskar listor!:)

    Håller med om att Brad Pitts gästspel i “Vänner” är extremt kul. Även Bruce Willis gästspel i samma serie är underhållande🙂

    “Jagged little pill” är en extemt bra skiva (just därför har vi TVÅ stycken original CD-skivor av just den hemma).

    Håller med om alla irriterande skrivfel. Dessutom är det inte bra att skriva texter med för mycket fetstil eller texter uppförstorade/färgade (i t.ex. rött eller blått) – det kan också uppfatas som “argt” eller som att man “skriker”.
    Att använda för många utropstecken är tydligen inte hellr bra – men jag gör det ändå ibland. Så det så!!!😉

    Kramis!
    /Sys (som ska äta sushi ikväll – en av alla mina favoriträtter:))

  2. Pingback: Red Hot Chili Peppers – Cant Stop « Låtbloggen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s