Wärdshuset…

Ikväll var jag på teater!
 Igen!
 -För säkert femte eller sjätte gången......i mitt (36 åriga) liv! :)

Premissen:
 Bröderna Dag och Natt driver Wärdshuset, ett ensligt vandrarhem på Västmannagatan 54 (vilket bisarrt nog råkar vara samma adress som teaterlokalen finns på, imagine that!). En stormig natt hamnar ett ungt par av misstag på Wärdshuset, och efter att ha fått i sig av brödernas alldeles egenbrända dricka – så börjar skräck, mardrömmar, fantasi och verklighet snabbt blandas samman…

 Wärdshuset är en liten pjäs, det skall sägas!
Liten i hänseende till format, till antalet skådespelare och till storleken på lokalen – och med en publik bestående av ca tjugo personer så måste den väl ändå räknas till en av de minsta pjäserna någonsin!
Men trots att den på alla dessa vis är så liten, så är den ändå så otroligt STOR!
 -Den är stor i hänseende till närheten till karaktärerna; bröderna Dag och Natt interagerar med publiken – på allehanda obehagliga sätt – under hela tiden från det att dörrarna slagits upp tills dess att själva pjäsen börjar. Men den är MER än stor om man ska räkna in engagemanget den praktiskt taget TVINGAR ur åskådaren!
 Visst, man sitter där tillsammans – tjugo oskyldiga offer – men känner sig ändå så djävulskt ensam! Utsatt och utlämnad åt allt från de läskiga ljuden och de vidriga varelserna till smygande fotsteg och den kalla, bistra, becksvarta tystnaden (som nästan är läskigast av ALLT!). Till skillnad från en “normal” publik är man inte heller på något sätt frånkopplad scenens obehagliga verklighet – utan man sitter PÅ scenen, och allt utspelas i mitten, en knapp armlängd bort.

 Wärdshusets syfte är (enligt produktionsteamet) att förmedla själva essensen av obehag och rädsla till publiken, och vore detta en skoluppgift skulle den tveklöst få ett fett MVG!
 Jag har sett (alldeles för) många skräckfilmer, och kunde utan vidare problem hitta en drös av de mest obehagliga ingredienserna från dem, infogade på lämpligt ställe, i Wärdshuset. Ovan nämnda becksvarta tystnad är givetvis en av dem, bland övrigt finns sådan som till exempel läskiga figurer som skymtar en sekund bara för att sedan snabbt försvinna, ljudet av någon som panikslaget skriker på hjälp och/eller bultar på en dörr för att komma in/ut, mörka utrymmen upplysta av inget mer än en tändare/tändsticka (nästan värre än INGET ljus alls) samt en iskall hand i nacken!
 -Okej, den iskalla handen i nacken kanske inte händer när man ser på skräckfilm, men på Wärdshuset går man inte säker! Och när kalla fingrar plötsligt lades över min nacke och min ena axel så trodde jag faktiskt att jag skulle pissa ner mig!

 Masker och makeup är mycket läckra, även om det för effektens skull nödvändiga mörkret gör att man faktiskt inte ser dem ordentligt! Det är kanske lite synd – men bristen på ljus tjänar som sagt pjäsens syfte. Jag har dock haft förmånen att få se masker och makeup “behind the scenes”, och de ÄR fabulösa!
 -Masker, blod och effektmakup är dock inget som skrämmer mig, det har alltid (och jag menar verkligen ALLTID) fascinerat! Vad som dock skrämmer mig betydligt mer är den psykiska terrorn! Känslan av att vara fast i ett hus styrt av någon/några som med största sannolikhet inte är helt friska i huvudet.
 Under hela första akten drog jag (inte alltför långsökta) paralleller till den extremt obehagliga och smärtsamt utdragna middagsscenen i The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Det var aldrig läskigt, men hade man fått välja hade man nog helst velat befinna sig i ett annat rum (mina fnasiga naglar kan vittna om den saken).

Cred där cred bör ges:
 Bröderna Dag (Peter Hildén) och Natt (Hjalmar Wide) måste ha haft rent ut sagt SKITKUL i sina respektive roller. Jag avundades dem faktiskt – helt insjunkna i sina karaktärer, terroriserande publiken med en sorts manisk, obehagligt närgången hövlighet. Det unga paret, William (Henric Gustavsson) och Anni (Alexandra Dannberg) är de klassiska skräckfilmsoffren, de som man nog borde sympatisera med – om det inte vore för att karaktärerna är så osympatiska – i synnerhet William! Man är nästan benägen att sälla sig till Dag & Natt-lägret istället, vilket även det är en klassiker inom skräckgenren; det sympatiska monstret.
 De fyra ovan nämnda, samt ett gäng dansare/statister är regisserade av Stefan Stanisic. Har ingen aning om vad en teaterregissör gör under själva pjäsens gång, men jag misstänker att det mesta av dennes jobb är gjort innan premiären… (Borde kanske ta och fråga någon vad en teaterregissör gör egentligen!) Nåväl, pjäsen var bra – och då betyder det nog per definition att regin var bra. Gott så!

 Mask/makeup stod Madeleine Törqvist af Ström för, assisterad av Josefine Larsen – som går Maskörskolan tillsammans med mig, och vars förtjänst det är att jag ens hörde talas om denna pjäs!

Sammanfattningsvis:

#1 Bilderna har jag lånat från Teaterverket & Alltomstockholm.

#2 Vill ni se denna pjäs? HA! Synd för er, det är slutsålt!
Men man kan ALLTID hoppas på fler föreställningar!
Eller så kan man ju såklart testa att gå förbi Brödernas Wärdshus
imorgon fredag, på lördag eller på söndag – strax efter 19.00,
och se om det kanske möjligen finns plats för nån till.

#3 SNYYYYGGT JOBBAT JOSEFINE!🙂

#4 Det är sent. Dags att sova.
Men först ska jag dricka nåt, så blir det bättre imorgon…

4 thoughts on “Wärdshuset…

  1. Åh herregud!! Jag är nog den mest lättskrämda människa man kan hitta. Så du anar ju hur många ggr jag skulle fundera om jag skulle se en sådan här föreställning! Men otroligt imponerande! (så här på avstånd:))

  2. Huuu ja, jag SKULLE definitivt pissa ner mig om någon la en kall hand på min axel i mörkret :S

    Synd ändå att det är slutsålt – för din recension lockar verkligen till att gå och se den:)

  3. Tack för all kärlek och cred Micke!! Jag älskar också den här föreställningen, varje dag (äger numera en Wärdshuset-nyckelring som jag håller hårt i handen när jag känner mig ensam och rädd i världen). Jag hoppas också den kommer tillbaks snart🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s