The Other Guys

 Vad hände egentligen med den klassiska ActionKomedin? Ni vet, den där actionscenerna håller sig på en resonabel nivå, och humorn är lättsam men inte fånig? Tänk Beverly Hills Cop och Lethal Weapon.

 Jag vet, jag vet. De är “old school” och man måste hänga med i utvecklingen bla bla bla. Men poängen är att det konceptet FUNKAR! Det är underhållande, spännande och publikfriande utan att nedlåta sig till att söka efter absolut lägsta gemensamma nämnare. För att förstå ungefär vad jag menar tänk Beverly Hills Cop III och Lethal Weapon 4. Skämten blir antingen grövre eller fånigare (eller både och) och actionscenerna tenderar att bli överdrivna, till en sådan nivå där man inte ens riktigt kan le åt det…

 Adam McKay, manusförfattaren och regissören bakom The Other Guys säger i en featurette att en av hans favoritactionfilmer – och den största inspirationen till The Other Guys – är Martin Brest’s Midnight Run, och han säger vidare att det är mixen mellan schysst action och komedi han eftersträvat… Eftersträvat – men definitivt aldrig uppnått!
 Actionscenerna i The Other Guys är genomgående så uppblåsta och osannolika att man frestas att tro att det ska vara en parodi. Var någonstans Adam McKay trodde att en scen där Samuel L Jackson och Dwayne ‘The Rock’ Johnson som kraschar en sportbil in genom en dubbeldäckarbuss, klättrar ur bilen och fortsätter jaga skurkarna i bussen – MED sportbilen stickandes ut genom väggarna –  bara för att med en smidig manöver katapulta sagda sportbil mot de väntande skurkarna…skulle vara ens i närheten av Midnight Run’s lågmälda, sparsmakade actionscener kommer för evigt vara en gåta.
 Och samma jämförelsefråga kan ställas i fråga om filmens humor. Där inspirationskällan levererar syrliga, ironiska repliker – ofta med en subtil poäng eller till och med med ett underliggande allvar, letar The Other Guys upp varenda liten minuskel till skämttillfälle, och mjölkar dem till oigenkännlighet! Dessutom får Will Ferrell, som vid så många andra tillfällen, på tok för mycket spelrum – och hans karaktär är inte trovärdig som polis för fem öre…vid närmare eftertanke är han inte ens trovärdig som någon som överhuvudtaget befinner sig utanför ett mentalsjukhus.
 Visst, Ferrell får utan tvekan starta i uppförsbacke för att vinna över mig – Stranger Than Fiction till trots, men han lyckas inte…knappast för att han försöker särskilt hårt. Jag vet inte vad det är som gör att hans jättebebis-karaktärer så populära bland alla andra, och jag tänker inte leka elitistisk snobb genom att ha teorier om förhållandet mellan intelligensnivå och oförmåga att förstå intellektuell humor. Allt jag tänker säga är att Will Ferrell inte “rocks my boat”.

 Nog med gnäll nu! Fanns det inte NÅT som var bra?!
Jodå! De överdrivna och osannolika actionscenerna var trots allt mycket välgjorda! Och Mark Wahlberg gör en mestadels sympatisk, trovärdig karaktär. Jag säger mestadels, eftersom det känns som att han tidvis tvingas blåsa på i 300 knyck och förstärka alla karaktärsdrag bortom rimlighetens gräns, bara för att hålla jämna steg med det skenande godståg som är Will Ferrell.

 För: Action, Wahlberg och en märkligt subtil Steve Coogan.
 Emot: Nästan allting annat.

 The Other Guys, en film som på pappret lyckas ge sken av att vara precis det den VILL vara – en återgång till 80-talets lysande actionkomedier – men som i slutändan bara blir ännu en i raden tröttsamma actionpastischer dränkt i en stor skittunna “humor”.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s