2x recension: Next 3 Days/Battle LA

 Glömde bort att tipsa om Russell Crowe-filmen The Next Three Days, som jag hyrde förra veckan. Åsså var ju jag och Inger på bio i Stockholm i fredags, och såg World Invasion: Battle Los Angeles. Så idag blir det en dubbelrecension!

 Med manus skrivet av Paul ‘Crash’ Harris (baserat på den franska förlagan ‘Pour Elle’) och regisserat av densamme är detta en riktigt spännande thriller, på det ganska välkända temat Hur långt är du beredd att gå för att rädda den du älskar.

 John och Lara Brennans (Russell Crowe och Elizabeth Banks) lyckliga äktenskap krossas då polisen stormar deras lägenhet, och arresterar Lara för mord. Bevisningen är överväldigande, och hon döms till ett mångårigt fängelsestraff. I flera år spenderar John all sin vakna tid och vartenda öre han lyckas spara ihop på att försöka få sin fru frisläppt – utan resultat. Till sist är han den enda som fortfarande tror att hon är oskyldig, inklusive henne själv, och när hon hamnar på sjukhus efter ett självmordsförsök inser han att det bara finns ett sätt kvar att få ut henne ur fängelset.

 Jag gillar heistfilmer, klassiska enseblefilmer där en stor heist planeras, mycket för att jag gillar framställningen av det minutiösa planerandet. Här serveras man samma typ av planerande, med skillnaden att det görs av en ensam man – som dessutom inte vet någonting om det han ämnar ta sig för (John Brennan är en collegelärare, ingen “criminal mastermind”). Att se honom söka svar på sina många frågor där alla andra söker svar, YouTube & Google, känns extremt äkta! Och att faktiskt få se honom misslyckas, till största del beroende på att han helt saknar erfarenhet och i sin desperation är farligt snabb på att lita på alla som säger sig kunna hjälpa honom, gör det hela ännu mer realistiskt.

 Att många saker sedan går hans väg, där de antagligen inte borde göra det, eller att så pass många detaljer i hans planerande går precis exakt så som han önskat känns kanske mer eller mindre osannolikt. Men när man väl kommit så långt in i filmen kan man ha överseende med sådant, så länge allt bara går som man som åskådare hoppas!

 The Next Three Days kanske inte är något som förändrar ens liv (och i ärlighetens namn, hur många filmer gör det egentligen?!), den är däremot utan tvekan två mycket spännande timmar, som känns väl spenderade – och det är inte fy skam!

¤

 Ok, visst, jag kanske kan hålla med kritikerna… Att den relativt oerfarna författaren Christopher Bertolinis manus i händerna på Johnathan ‘The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning’ Liebesman kanske inte var jättelyckat.
 Att effekterna, hur imponerande de än må vara, duggade så tätt och ofta i så pass stor mängd att man till slut inte längre kunde se skogen för alla träd.
 Att det faktiskt är fullt logiskt att en historia där ALLA tilldelas rollen som hjälte i grund och botten innebär att INGEN är det.
 Att Battle Los Angeles känns som en reklamfilm för marinkåren.

 Ni har sett det förut.
Plötsligt, och utan ett endaste litet “Nano Nano”, invaderas vi av varelser från yttre rymden. De dyker upp i stor skala, dödar och förstör allt som kommer i deras väg, är svåra att ha ihjäl och – visar det sig – de är ute efter vårat vatten! Lägg därtill att invasionen i Battle Los Angeles ses ur “markperspektiv”, då vi med skakig, dokumentär kamerastil får följa en grupp marinsoldater genom detta kaos, så kan vi dra följande slutsats: Invasionens skala och kraft är plockat direkt från ‘Independence Day’ och ‘War Of The Worlds’, den skakiga kameran är ‘Cloverfield’ i ett nötskal och rymdisarnas mål, vattnet, det är ju gamla 80-talsklassikern ‘V’.
 Hela ljudspåret tycks dessutom vara lånat från ‘War Of The Worlds’, ända ner till det mullrande bastuba-dånet.

 Karaktärerna saknar djup bortom ren visuell yta, och man erbjuds inga möjligheter att lära känna dem bättre. De är där för att tjäna det största filmen har att erbjuda: Effekter, måhända sådana man sett förut (same shit – new wrapping), men ändock intressanta.
 Det är ganska talande att rollistan består av 51 personer (inkluderande de femton som står som “uncredited”), medan man under rubriken ‘Visual Effects’ hittar hela 313 namn.

 Battle Los Angeles är inte världsbäst.
Den är egentligen inte ens särskilt bra.
Men jag tycker att man ska se den för vad den är, eller kanske snarare sänka alla eventuellt höga förväntningar och/eller förhoppningar om en film som ska ge svar på frågor, ställa egna sådana eller bidra med någonting substansiellt överhuvudtaget.
 Huruvida författaren (Bertolini), regissören (Liebesman) eller filmens huvudrollsinnehavare (Aaron Eckhart) tänkt sig att Battle Los Angeles ska vara något mer vet jag inte, men den lyckas i alla fall vara detta: En bitvis spännande och effektfylld men dessvärre ganska platt och intetsägande actionhistoria. Går man in i salongen och förväntar sig mer så blir man besviken – men ser man den som underhållande distrahering, varken mer eller mindre, så kan den faktiskt slinka igenom med Godkänt.

2 thoughts on “2x recension: Next 3 Days/Battle LA

  1. Till helgen ska jag hyra Next 3 Days och njuta av den efter städning av lägenhet. En mycket nödvändig handling. Sen ska jag också se Chaplin, den ser jag fram emot. Tack för att jag fick låna.

  2. Den första låter onekligen sevärd, men också som en sådan där film där man som tittare “vet vad som är rätt” och bara sitter och förfasas och mår dåligt över hur det stora kör över den lilla (oskyldiga) människan…? Hoppas det inte är så för sådana filmer får en också att må rätt dåligt.
    Den sista… *ler stort* Det är fredagskvällsunderhållning, lätt-tittat.🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s