Super 8

Småstadsidyll, sent 70-tal, äkta familjer med brister och fel – och ett stort monster!

Det här är så mycket klassisk Spielberg att man skulle kunna börja gråta. Men även om manus och regi kommer från JJ Abrams (he of Lost, M:I3 and Star Trek 2009 fame) så är Skägget en av producenterna, och man kan liksom känna hur han stått lutad över Abrams axel – men inte för att styra och ställa, utan mer för att nicka gillande och då och då säga “You got it, that’s how it’s done!”.
För det Abrams’ gjort med sin Super 8 är utan tvekan en spot-on hyllning till Spielberg-filmerna från mästarens tidiga filmkarriär, samtidigt som den införlivar delar av såväl Abrams egen som Spielbergs barndom – med intrikata smalfilmer gjorda på bakgården.


Steven Spielberg & JJ Abrams

I Super 8 håller kompisgänget Joe, Alice, Charles, Cary, Martin och Preston på att göra en zombiefilm med en sliten Super8-kamera, och de gör sitt bästa för att få den sömniga 70-talshålan Lillian att se mer intressant ut än vad den egentligen är.
Den massiva tågkrasch som inträffar då teamet en sen natt är vid tågstationen för att filma en viktig scen blir upptakten till en monsterjakt fylld av mystiska militärer och konspirationsteorier.
Mitt i allt detta finns även trasiga familjeförhållanden (Joes mamma har nyligen avlidit och lämnat honom och hans pappa ensamma kvar, Alice pappa är alkoholist…) och även om själva spänningen ligger i monsterjakten så ligger fokusen på förhållandena inom kompisgänget samt mellan barn och förälder. Familjedramat är minst lika starkt som underhållningsvärdet, och det är där man kan känna om inte Spielbergs touch, så definitivt Abrams fallenhet för den! Det finns inslag som är typiska för Abrams, men influenserna från The Man är fler, och det var ofta svårt att inte sitta där i biosalongen och leende konstatera att det kändes som att se en gammal och splitt ny, Spielberg-klassiker!

Super 8 är spännande och fartfylld, men lyckas samtidigt vara varm och känslosam. Den är skriven och regisserad av JJ Abrams, men känns som en typisk Spielberg-rulle. Den är helt ny, men påminner om något man såg för MINST 20 år sedan!

Det låter kanske som skamlöst prisande, men jag kan inte hitta tillräckligt många bra saker att säga om Super 8, och tror att det helt enkelt beror på att den i så många avseenden påminner om filmer jag växte upp med! Så om du är 20 år yngre än mig, och efter att ha sett denna tycker att jag har fel och att jag är dum i huvudet…så är det helt enkelt så att det är du som har fel OCH du är dessutom för ung!

Och apropå 80-talsklassiker, under filmens gång tyckte jag hela tiden att jag kände igen Zach Mills (som spelar Preston). Det var extremt distraherande, eftersom jag inte kunde komma på var jag sett honom tidigare. Men efter ett tag slog det mig – jag HAR inte sett honom tidigare, men han är däremot SJUKT lik en barnskådis från 80-talet; Barret ‘NeverEndingStory’ Oliver!

¤  ¤

Advertisements

One thought on “Super 8

  1. Så, man kanske bör sätta sig i bilen någon timme i sommarvärmen så man kan ta sig en titt på den där. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s