Metal-fest!

SVT’s livesatsning under gårdagen var helt klart ett av deras bästa initiativ någonsin, och det var så satans skönt att höra programledaren Linnéa Olsson konstatera att skattebetalarna äntligen får valuta för sina pengar.🙂

Jag såg bara sporadiska bitar av Anthrax (helt ok, men jag har aldrig varit ett stort fan), Megadeth (Holy Crap On a Cracker – Dave Mustaine lät ju skitnödig hela tiden!) och Slayer (intressanta, rent visuellt, men tror inte att jag kommer lyssna på dem igen) – men var såklart nypissad och klar när Metallica skulle spela.

På ett sätt hade det såklart varit fantastiskt att vara där, på plats! Men för att inte drabbas av ljudstörningar (som fördröjningar och svajningar när vinden plockar med sig ljudet åt olika håll) och för att faktiskt se något överhuvudtaget, så känner jag att på en så pass gigantisk arena som Ullevi så måste man helt enkelt stå längst fram… Och, in the words of the almighty Roger Murtaugh, “I’m to old for that shit!”.
Det troligaste är att jag befunnit mig på sittplats och sett mestadels av konserten via de stora tv-skärmarna, med fördröjning på allt ljud – och dessutom ha betalat en förmögenhet för detta. Så jag är just nu ganska nöjd med att ha suttit i soffan och kollat.
Jag anser mig till och med kunna recensera konserten…om så bara lite lätt – och mestadels när det gäller låtvalen.

Att inleda med Hit the Lights är ett jävla genidrag! Bandet firar nämligen 30 år i år, och låten – som är det första spåret på deras första skiva, är lika gammal. Kan fortfarande höra den 18-19-åriga James Hetfields spruckna röst på samlingsskivan Metal Massacre från 1982, där Hit the Lights ligger som sista spår (på den pressning jag har av samlingsskivan är det Megadeth-frontmannen Dave Mustaine som står för finliret på gitarren).
Så, genialt, som sagt, att inleda med den äldsta låten… Följt av en fullständig version av Master of Puppets – thankyouverymuch!
Rariteten The Shortest Straw var låt nummer tre, och då de hackande trummorna inledde den, jublade …And Justice for All-dyrkaren i mig!
Den klassiska avslutningslåten Seek and Destroy dök upp redan som fjärde låt  – och mina egna spekulationer kring vad de NU skulle avsluta med startade omedelbart!
Sanitarium (en oundviklig låt i livesammanhang) var nummer fem, och titelspåret från den andra skivan, Ride the Lightning, var nummer sex. Gott så.

Den sjunde låten, The Memory Remains, fick hela “Big 4 på Ullevi” att plötsligt bli “Allsång på Skansen” (med den lilla skillnaden att Ullevipubliken kan texten). Helt fantastiskt att se hur bandmedlemmarna mot slutet gradvis slutar spela och sedan bara överlåter åt de +55.000 personerna att sjunga tills de tröttnar. Hetfield höll upp ena armen och tecknade att han får gåshud (that makes two of us!), och hela bandet stod och lyssnade medan fansens mäktiga sång sakta övergick i allmänt jubel.
Det känns som att lyckoruset efter allsångsögonblicket gör att man sedan har överseende med att bandet väljer att som åttonde låt spela All Nighmare Long från den senaste skivan, Death Magnetic. Det märks så tydligt hur mycket sämre de nyare låtarna är, jämfört med de gamla, men man måste ju låta dem få spela LITE nytt också – eller hur.
Den massiva responsen från publiken minskade dock tydligt under ovan nämnda låt – så hur fixa detta? Jo, man väljer Sad But True som nionde låt! Hetfield vrålar “I’m inside – open your eyes!” och det blir tung-gung på hög nivå!

Och sedan händer det plötsligen! Lamporna släcks – så när som på en strålkastare över Hetfield – och öppningstonerna från den instrumentala The Call of Ktulu börjar ljuda i högtalarna. Det var nästan så jag trodde att jag skulle börja lipa!!
Den är så lång, så vacker och så fängslande! Och jag skulle vilja kalla det lite vågat att klämma in en säkert närmare sju minuter lång instrumental låt mitt i en stor hårdrockskonsert – men jag är med på det, och det tycks de flesta andra vara också.

När det rasande slutet av Ktulu tonat ut blir det svart och (i jämförelse) tyst, men bara i några sekunder, sedan tar ljudet av maskingevär och helikopterblad över. Bomberna och raketerna briserar över hela scenen (Metallica är det enda band jag vet som med denna, den elfte låten – One, blåser av minst hälften av sina pyroeffekter medan de varken spelar några instrument eller ens befinner sig på scenen).
Nåväl, den lugna öppningen i One bäddar fint för det där rabiata fasterFASTERFASTER-slutet där det inte tycks finnas något utrymme att andas, och man är nästan andfådd då den abrupt tar slut!

Som tolfte låt är det back to basics, och livefavoriten For Whom the Bell Tolls plockas fram, tätt följt av en av mina absoluta favoriter – och den enda av låtarna (så vitt jag vet) som faktiskt har ett förinspelat intro – Blackened!
Efter Blackened är det tändardags – eller kanske snarare mobiltelefondags (är det ens NÅGON som håller upp en tändare på konserter idag?). Låt nummer fjorton är Fade to Black, med Hetfield på omväxlande akustisk- och elgitarr. Vackert!
Som avslutning, skulle man kunna tro, spelar de – nästan lite pliktskyldigt – Enter Sandman. Och ja, visst är den söderspelad till max och jag förstår om Metallica är vansinnigt trötta på att spela den (jag menar, texten kan ju inte betyda ett endaste dugg för någon av dem längre) – men om man nu är en musikskapande artist, och man har den vansinniga turen att råka göra en låt som når ett sorts kultstatus och som det stora flertalet av alla mänskliga varelser på denna planet för evigt kommer förknippa en med…så får man nog helt enkelt stå ut med att vid officiella framträdanden någon gång spela den låten. Om och om och om och om och om igen – tills öronen blöder!
Är det inte otänkbart att till exempel gå på en Bruce Springsteen-konsert och INTE få höra Born in the USA, eller en Iron Maiden-konsert utan The Number of The Beast. Såklart att det är!
Nåväl, de tar sig igenom Enter Sandman, som lever upp enbart tack vare det sanslösa gensvaret från publiken, och mot slutet briserar fyrverkerierna och det är, tillfälligtvis, över.

Som extranummer bjuds man på EXTRAextra, då de flesta – men inte alla – medlemmarna från kvällens andra band kliver upp på scenen, och tillsammans kör hela ensembeln Diamond Head‘s gamla låt Am I Evil (som väl numera är mer Metallicas låt än originalartisternas). De två extra, stående, trummisarna bakom Ulrich försågs med varsin virveltrumma och de såg ut att ha sådär riktigt barnsligt roligt!🙂
Fann även stort nöje i att se de olika musikanterna under inledningen titta på varandra med stora flin på läpparna, som för att säga “Vem ska ta den här biten? Du? Jag? Han? Dom?”

Nåväl, Metallica tar tillbaka scenen och rensar bihålorna med Damage Inc, en enligt mig fullt godkänd avslutningslåt. Men varken publiken eller bandet verkar ha fått nog – så efter att ha lekt “nu åker vi hem – nej vi stannar kvar” med publiken en stund ber Hetfield om “house-lights”, varpå strålkastarna lyser upp de tusen och åter tusen ansiktena i publiken – ett avslutningsknep som numera blivit standard för dem.
Sista låten, Creeping Death, vrålar ur högtalarna – samtidigt som de där stora svarta Metallica-badbollarna, som dök upp i Globen för ett par år sedan, börjar regna ner från scentaket.

Finns inte mycket mer att säga om detta än att Metallica, som alltid, är värda ens dyrbara tid och – oftast i alla fall – värda ens surt förvärvade slantar. Just denna konsert hade en helt fantastisk setlist med underbara låtval! Och (det verkade vara) genomtrevlig stämning under hela konsertens gång.
Jag vet att det var trevlig stämning hemma i soffan framför tv’n i alla fall.🙂

För den som är intresserad av lite statistik:

Antal låtar – 18st
Publik – 55.696st

Setlistans procentfördelning över bandets skivor:
Kill Em All – 11%
Ride The Lightning – 27%
Master Of Puppets – 16,5%
…And Justice For All – 16,5%
Metallica (Black Album) – 11%
Load – 0%
ReLoad – 6%
St.Anger – 0%
Death Magnetic – 6%
Övrigt – 6%

One thought on “Metal-fest!

  1. Härlig recension!:)

    Det VAR en helt FANTASTISKT konsert och vi som var där på plats njööööt!:)

    Kramis!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s