Of mice and spiders!

Jag vet att jag redan petat ut ett par-tre bloggar idag, alla innehållandes bilder. Men det är helt enkelt inte över än!

Efter lunch tänkte jag börja flytta lite ved från de stora vedboxarna på baksidan av huset, in till ladan på framsidan. Det är en hel del ved per box, ca 1,5m³, vilket om man tänker efter är GANSKA mycket! Nåväl, jag körde dit kärran och började plocka bort presenningen som låg över veden. Så fort jag fått bort den märkte jag dock att det surrande en hel del getingar runt all ved… Ett illavarslande tecken som jag inte riktigt plockade just då.
Getingarna gjorde det dock lite svårare att med lätthet plocka ved, men efter ett tag insåg jag att de inte verkade bry sig om mig särskilt mycket, så jag började lasta vedklabbar i något snabbare takt. Tills jag lyfte upp en på vilken det satt fast ett getingbo stort som en softboll! Jag stirrade på det i en halv sekund och slängde det sedan ifrån mig och kutade därifrån!
Återvände efter ett tag (med mer kläder på mig och med en huva uppfälld och åtsnörd) tillsammans med svågern, en större presenning samt med en sprayflaska Radar Raid Getingspray i högsta hugg.
På grund av det något riskabla arbetet med att utrota getingarna och förstöra boet så finns det inga foton på denna procedur. Men tro mig, det var inte trevligt! Getingboet, vars utsida brinner snabbt och kraftigt, men vars insida inte brinner alls, var proppfullt med stora, vita, äckligt mjuka getinglarver…

Nåväl, efter det långa avbrottet – för att säkra min arbetsplats – fortsatte mitt vedflyttande. Efter att ha kört in det första stora vagnslasset i ladan och staplat upp klabbarna där, så stod jag böjd över vedboxen för att skyffla fler klabbar nära kanten så att jag lättare skulle nå dem…och får plötsligt syn på denna:

Den var av icke ringa storlek, om man säger så. Men trots allt ganska lugn och samarbetsvillig… Jag är egentligen ganska obekväm i närheten av spindlar, men är samtidigt oerhört fascinerad av dem, och den där bjässen kunde jag ju bara inte ignorera! Så jag ansträngde mig faktiskt så till den milda grad att jag lockade fram den med varsamt petande med en kvist, upp på en vedklabb, åsså sprang jag – med klabb och spindel och allt – till framsidan, där Fredrik fick hålla i den medan jag hämtade min mobil.
Fick ett par riktigt bra bilder på den fascinerande bakkroppen, med ett mönster som gjorde att spindeln mer liknade en sten eller en svamp än ett djur! Hade jag kunnat så skulle jag även ha fotograferat dess undersida också, som var läckert svart/gul, men det gick tyvärr inte. Håll dock till godo med de klickbara bilderna här under.

Tillagt i efterhand:
Spindeln visade sig vara en Marmorspindel (Marble Orb Web Spider) som, så vitt jag förstod det, inte är giftig för människor. Den spindel jag hittade var troligtvis en hona, med tanke på storleken (ca 25-30mm med benen inräknade).

Efter att ha roat mig med spindeln ett tag släppte Fredrik den fri bland vedklabbarna inne i ladan, och jag återgick till vedflyttandet på baksidan.
Då jag höll på med lass nummer tre fick jag, bland vedträna, plötsligt syn på en yttepytteliten, död – men nog ganska nyligt död – mus! Hade den levat hade jag nog blivit lite rädd (mest för att den då nog troligtvis rört på sig, och jag hade då antagligen trott att det var en MEGAspindel *HU!*) – men nu var den som sagt död, och låg där på rygg, med ögonen slutna och såg nästan fridfull ut. . .
Jag hade ju handskar på mig så jag plockade upp den och (med mobilen, som vid det här laget låg i min ficka) fotograferade den, innan den fick gå till sin slutgiltiga viloplats – någonstans ute på ängen (där den med största sannolikhet kommer se till att någon/några fåglar får mat för dagen).


-Sweet dreams, tiny thing!

Efter denna incident var det faktiskt slut på överraskningar, och jag kunde flytta resten av veden utan incidenter. Just nu sitter jag i soffan, nyskrubbad och fräsch, med trött rygg och mätt mage…
-It’s all in the wrist!

5 thoughts on “Of mice and spiders!

  1. Men för tusan, Karlsson! Jag har alltid tänkt att “en spindel är en spindel” – nog så obehagligt. NU när du fotograferar dom med ditt makro känns det som jag aldrig mer vill åka hem!!!!! Det är ju livsfarligt att vara i byn… Eller??!!

  2. För det första, jag hade aldrig ens tönkt tanken på att gå ut och “röja” under en pressenning på vischan, och om jag nu hade gjort det så hade jag absolut slutat när surrandet började.🙂

    Men du är lagom envis för att överkomma ev fobier eller vad man kan kalla det.

    Jag HATAR möss/råttor, men efter att ha tittat några gånger på den stackarn så måste jag erkänna att den var ganska söt. Men då var den stilla och svansen syns inte så tydligt.

    Här i asfaltdjungeln har jag idag städat min “veranda” och det enda jag behövde göra var att knäppa iväg en lite skalbagge.

    Kontraster!

  3. Stackars lilla musen, den var ju söt iaf. Spindeln… inte så mycket. Fast intressant absolut!🙂 Hoppas det dröjer innan du hittar obehagliga saker i vedtravar igen.

    • Mycket möjligt, KoKorv… Jag är ett betongbarn i grunden. Ser jag något litet, grått och musliknande – då är det en mus.🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s