Advenshelgen snart slut…

Har julpyntat, lagat mat, försökt förbereda mig för origamivikarkursen (vare sig den blir av eller inte), varit out and about, experimenterat med pappersaskar samt suttit i soffan och glott på film!

Filmerna, som jag skrev om tidigare, är frestande att beskriva som till största delen besvikelser – men jag hade inga större förväntningar på någon av dem, och då är det svårt att bli jättebesviken…

World’s Greatest Dad var nog den som var den bästa av de fem. Den smärtsamma mer-drama-än-komedi storyn punkterades aldrig av billiga skämt, utan lät istället bittert svart, mer verklighetsnära humor lyfta de ibland väldigt tunga ämnena.

Det är sån här humor Robin Williams gör allra bäst, där han får spela “den ledsna clownen”. Det är nästan overkligt att den här filmen varken vunnit- eller ens varit nominerad för några priser överhuvudtaget, Oscar™ eller vadsomhelst!

Den andra filmen jag såg var den Michael Bay-producerade remaken av Wes Craven’s klassiker A Nightmare On Elm Street… Och jag måste säga att jag, kanske tvärt emot vad de flesta andra tyckt, faktiskt gillade den nya versionen av Fred Krueger (här spelad av Jackie Earle Haley). Han kändes mer genomarbetat ond, och de få “lustiga” one-liners han hade, levererades av Haley på ett sådant sätt att de faktiskt blev hotfulla – snarare än skämtsamma, vilket är fallet med Robert Englunds välkända tolkning.

Så, huvudkaraktären = ja, visst, varför inte!
Men själva filmen var tragiskt nog inte bara dålig… Den var helt enkelt DUM! Sådär idiot-dum som bara dåliga skräckfilmer kan vara, med karaktärer som fattar det ena puckade beslutet efter det andra, vilket garanterat leder till deras brutala – men långt ifrån överraskande – död, oftast bara några få minuter efter beslutsfattandet.
Jag var, på fullaste allvar, nära att somna under de sista 20 minuterna.

Den tredje filmen jag såg var Saw: The Final Chapter…och den gjorde mig nästan (men bara nästan) lite upprörd… Att skaparna av Saw-filmerna antagligen är renodlade sadister är nog en ganska kvalificerad gissning. Så många bisarra dödsfällor har – i skarp detalj – visats upp i de hittills sju filmerna, att det är svårt att tro något annat.
Jag vet att det är effekterna som lockar mig att se dessa filmer, men även jag har en gräns någonstans. Jag vet att jag vred och vände på mig redan i den andra Saw-filmen, då en tjej blir nedkastad i en stor grop fylld med sprutor, och ska där leta efter nyckeln till en dörr som leder bort från fällan. Jag hade svårt att hålla kvar ögonen på tv’n då hon i skrikande panik gräver frenetiskt bland nålarna, och till sist kommer upp därifrån med sprutor stickandes ut från hela kroppen.

De flesta Saw filmerna har minst en sådan fälla – och Saw VII var inget undantag. Här är nyckel till fällan fäst i ett snöre och nyckeln är sedan (motvilligt, får man förmoda) svald av offret – som är placerad i en maskin som kommer ha ihjäl henne på ett groteskt sätt, om inte nyckeln fiskas upp – av en av huvudkaraktärerna. Låter ju inte så illa, eller hur – kanske med lite obehagliga kräkreflexer som värsta följd….? Men nej, förutom en nyckel, så sitter i änden på snöret även en vass fiskekrok!!!

Jag var faktiskt tvungen att titta bort ibland, själva IDÉN bakom denna vidrigt groteska scen var bara för mycket!!! Efter säkert två minuters äckligt slitande i snöret, var det rent av en lättnad när han misslyckades med att rädda henne och hennes hals, helt enligt fällans uppbyggnad, perforerades av ett gäng vässade stålstänger – och hon dog.
Det är precis SÅNA scener som ger skaparna sadist-stämpel!

Den näst sista filmen, som jag såg i förmiddags, var Infestation
Jag gissar att den siktade på att vara lite sådär lagom edgy-rolig, som Zombieland ungefär, men det gick inget vidare. De flesta skämt föll platt, och den kändes tidvis som en amatörfilm. Man får ingen förklaring till varför insekterna är där, och slutet lämnas vidöppet för tolkningar om vad som händer, vilket tro det eller ej är helt okej! Hellre INGEN förklaring än en dålig sådan, och hellre ett öppet slut än ett fyllt av besvikelser och klichéer…

Men här kommer själva grejen; Jag förväntar mig numera absolut ingenting av en film om gigantiska insekter som tar över världen.. Jag förväntar mig inte ens särskilt bra effekter! -Men inte ens dessa lågt ställda, nästan ickeexisterande, förväntningar lyckas den infria.
Och det mest talande av allt, är att allt detta inte gör mig besviken!

Den sista filmen var La horde, en fransk action/zombiefilm.
Fransmännen kan göra film, det visste jag redan, och La Horde var faktiskt inte särskilt dålig alls, beroende på vad man var ute efter. Våld, zombies, mängder av blod och lite svart humor. Check, check, check och check!
Jag gillar även det mer europeiska sättet att göra film, där allt inte måste förklaras så jäkla tydligt hela tiden, och där man alltså VÅGAR låta publiken hänga med ett bra tag utan att få någon förklaring till vissa karaktärers handlingar, mål och motiv.
Har sett betydligt bättre zombiefilmer, såväl klassiska (Dawn- och Day of the dead) som moderna, mer humoristiska sådana (Shaun of the dead, Zombieland), och La Horde är varken bättre än- eller ens lika bra som någon av dem.
Men den var inte dålig, och var definitivt ingen besvikelse.
-Och det får fan duga!

2 thoughts on “Advenshelgen snart slut…

  1. Huuuuu, jag hade faktiskt (helt ärligt) svårt att LÄSA det du skrivit angående handlingen i Saw-filmen – än mindre titta på bilderna…..

    Börjar fundera på om jag har “skräckfilmsfobi” ??!!!!😮

    Nääää, jag kommer att ha jättesvårt att titta på den (vi har den) OCH även Hostel 2….stackars Fredrik….😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s