Der Himmel über Berlin

Jag är inget fan av City of Angels (1998), den amerikanska remaken av Wim Wenders Der Himmel über Berlin (1987). Jag tycker att den känns plastig, klassiskt Hollywoodskt tårdrypande och, mot slutet, sådär riktigt onödigt sorglig!
Förhoppningen var därför att Wenders original skulle ge sin efterapare smäll på fingrarna…och ja, rent artistiskt är Der Himmel en helt fantastisk film! Den är extremt vacker att titta på, trots det bistra, nedslående svartvita fotot.
Men… (och här kommer förståsigpåare och självutnämnda cineaster burra upp fjädrarna och skrika “HUR VÅGAR DU!?”) …jag tyckte att Wim Wenders prisbelönade film var något så djävulskt överpretentiös – både till stil och i story…
Den antyder att alla människor konstant sitter försjunkna i djupa, nästan poetiska, tankebanor kring sin egen existens eller sina egna bekymmer – vilket ju såklart inte kan stämma. 90% av tiden är allt som rumlar runt i huvudet antagligen bara ytligt, osammanhängande babbel.
Den är smärtsamt långsam och fylld med musik som i bästa fall gjorde de svartvita bilderna ännu mer dystopiska – i värsta fall fick mig att vilja stänga av ljudet.

De svårmodigaste Berlinarna lyssnar såklart på teatraliska, mässande Nick Cave, som står på scen badande i mättade röda färger. I publiken står trapetsartisten Marion (Solveig Dommartin) och låter sig svepas bort med musiken, medan hennes största fan – ängeln Damiel (Bruno Ganz) – följer henne med blicken.

Efter ungefär en och en halv timme blir Damiel till sist mänsklig, och filmen övergår till att vara i färg – varpå det visar sig att änglarna inte kan se i färg, bara i svartvitt. Filmen får en mer lättsam ton, allteftersom Damiel upplever allt det han så länge efterlängtat (tacksamt nog på ett mer subtilt sätt än överspelande Nicholas Cage).
Men hur intressant den sista halvtimmen än blir (och SÅ intressant blir den egentligen aldrig), så kan det inte kompensera för de tre svåruthärdliga halvtimmar som föregått den…

-Lite kul att äntligen ha sett den, kanske… Men mestadels inte.

One thought on “Der Himmel über Berlin

  1. Jag förvånas inte över att amerikanarna lyckas förändra en originalfilm till nåt helt annat. Att det denna gång kanske var till det bättre var mer förvånande.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s