Bug …wow!

Det är typ 50/50 ifall en film ska vara bättre eller sämre än man förväntar sig…

Exempel: Jag hyrde ‘Tucker & Dale Vs. Evil’ och förväntade mig en ganska kul film med halvtaskiga effekter, men den visade sig vara hysteriskt rolig och effekterna var ibland riktigt imponerande.
Ett motsatt exempel: ‘Evil Aliens’, som marknadsfördes som något i stil med Peter Jacksons ‘Bad Taste’, och mina förväntningar var därför skruvad humor och cheesiga men innovativa effekter – och så visade den sig inte vara mer än en riktigt beesch amatörfilm där humorn var som bortblåst och där varenda usel effekt dränkts i klet för att se så äcklig ut som möjlig.

Fast nej, det är egentligen inte 50/50, det är snarare 49,5/49,5. Det finns nämligen en liten ynka chans att filmen man ser varken är bättre eller sämre än man förväntar sig, helt enkelt för att det visar sig vara en helt annan sorts film!

‘Bug’, som jag hyrde i tron att det skulle vara en film fylld av klåd-framkallande scener med tusentals insekter krypandes såväl på som i filmens skådespelare, tillhörde den där ovanliga sista procenten.

Jag hoppades helt enkelt på 90 minuter insektsmayhem! Men budskapen jag kunde tyda från texten på omslaget var lite mixade.
Ashley Judd…. Bra skådis.
Harry Connick Jr…. Bra skådis.

I den pyttelilla texten längst ner på framsidan lyckades jag se att den var baserad på en pjäs… En pjäs!? När är en krälande, krypande insekts-skräckis någonsin baserad på en pjäs?!

Och sedan kände jag plötsligt igen namnet på regissören (pinsamt att jag inte gjort det innan). William Friedkin, regissören bakom ‘The French Connection’ och ‘The Exorcist’.

Okej, så det här kanske skulle bli en…jag vet inte, högkvalitativ insekts-skräckis?
Men, nej.

‘Bug’ dyker djupt ner i psyket hos en nedbruten kvinna, Agnes, vars liv förstörts av en uppväxt med alkohol och droger kombinerat med ett förhållande med en våldsam man. I långa, dämpade sekvenser följer filmen henne i den nedåtgående spiral som inleds då hon träffar en annan man, Peter Evans, och fångas upp av hans konspirationsteorier kring pyttesmå övervakningsrobotar byggda som insekter, inplanterade under huden av regeringen… Det låter såklart vansinnigt, men Peter är extremt övertygande, och verkar inte vilja något hellre än att skydda Agnes från insekterna.
Agnes finner sig alltså plötsligt i den drömsituation hon alltid längtat efter, i armarna på en vacker, beskyddande man som inte vill henne något ont och som tycks älska henne över allt annat i världen… De militära myndigheterna som Peter säger är ute efter honom och de spionerande insekterna han letar efter överallt förvandlas till en gemensam fara, något de måste ta sig igenom tillsammans. -Vi mot dom.

Agnes spelas av en helt fantastisk Ashley Judd, med nervösa hetsiga handrörelser, flackande blick och ett kroppsspråk och ansiktsuttryck som ger intrycket av att hon konstant är på gränsen till att bryta ihop. Hon bär mer eller mindre hela filmen på sina axlar, eftersom man måste köpa hennes vandring från down-and-out till naken, brutalt avskalad och mentalt utmattad. Hennes enda motspelare under nästan hela filmen är Michael Shannon (som spelar Peter Evans), och han är precis lika bra! Shannon spelade Peter Evans på teaterscener i England under nästan ett års tid, och han gjorde det så bra att regissören Friedkin – som såg pjäsen två gånger – inte kunde tänka sig någon annan i rollen.
Shannon har ett ganska udda utseende, med stora, breda ögon och fyrkantig käke – han påminner kanske lite om en insekt – men de stora ögonen och inledningsvis lugna sättet kombinerat med hans mjuka, djupa röst och lite släpiga sätt att prata gör att det inte är särskilt svårt att förstå varför Agnes så lätt tyr sig till honom, och dras med in i hans paranoida vanföreställningar.

‘Bug’ är – enkelt uttryckt – en psykologisk dramathriller. Den utspelar sig nästan uteslutande i ett litet rum på ett slitet motell, och den utmanar sin publik att se mer än bara det som syns på skärmen, att leta underliggande meningar och inte ta allting karaktärerna säger så otroligt bokstavligt. Den är med andra ord ingen mainstream-film anpassad för den breda allmänheten, utan en film som garanterat stöter bort mer än hälften av alla som ser den. Antingen för att de blir besvikna över bristen på äckel, för att de inte förstår den och därför blir uttråkade eller helt enkelt för att den rör sig alldeles för långsamt.

För den är reflektiv och långsam, samtidigt som den är extremt intensiv.
Men den är absolut ingen insekts-skräckis, faktum är att den inte innehåller en enda synlig insekt! Den innehåller dessutom minimalt med våld (där finns bara en riktigt magvändade scen – i vilken Peter kommit fram till att militären planterat en insekts-äggsäck i en av hans tänder, och bestämmer sig för att dra ut den).

Det som är allra sorgligast med ‘Bug’ är att den marknadsförs som en äcklig skräckfilm (“Bug är en krälande och stickande thriller som får ångesten att komma krypande och som garanterat gör att man kollar sitt hem efter insekter en gång extra.”). Särskilt eftersom den har så mycket MER att erbjuda, och snarare har betydligt mer gemensamt med till exempel ‘Jacob’s Ladder’.

Jag tyckte att den var mycket bra, men den var så pass “out there” att jag inte riktigt vågar lova att någon annan kommer tycka likadant.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s