Arvsskulden…

På ganska kort tid har det skett några mord här uppe i Umeå.
Morden är oberoende av varandra, men några av de gemensamma faktorerna är att de mördade var kvinnor och mördarna var män…

Jag tycker såklart att det är hemskt när folk blir mördade.
Givetvis! Vem skulle tycka annorlunda?!
Det är hemskt när folk blir mördade, och det är hemskt när kvinnor blir mördade av våldsamma män.
Jag skulle aldrig kunna mörda en annan människa (förutsatt såklart att jag är vid mina sinnes fulla bruk), och jag skulle in i det längsta undvika att slå någon annat än i rent självförsvar. Faktum är att jag i största allmänhet ogillar våld i verkliga livet och jag har hittills aldrig någonsin slagit någon.

Räcker inte detta?
Är det inte nog att jag tycker att mord är fruktansvärt, att jag tar avstånd från våld mot kvinnor samt ogillar alla möjliga sorters våld?
Vad mer ska jag göra? Vad fan är det ni kräver av mig??!

Johanna Lundqvist, som tycks se sig som en representant för världens (eller kanske bara Umeås?) kvinnor tycker i alla fall inte att det räcker. I en krönika hon skrivit i den lilla lokaltidningen Total Umeå skriver hon nämligen att det vore konstigt om män inte kände olust inför faktumet att de är av samma kön som de som begår våldsbrott mot kvinnor.
Hon tycker alltså att jag ska…vaddå? Känna en sorts kollektiv skuld att kvinnoförtryck och våld mot kvinnor begås av andra personer i min generella omgivning…personer som bara råkar vara av samma kön som jag själv.
-Chansen är för faen 50/50!

Men okej, låt gå.
Låt oss – bara för sakens skull – säga att Johanna har en poäng, och att jag alltså borde låta mig betyngas för att jag är man och det är män som begår de flesta våldsdåd gentemot kvinnor. Män slår, våldtar och förtrycker. Män mördar…

Om jag nu mentalt tar på mig allt detta, trots att jag i mitt eget liv tar avstånd från allt sånt, vad är det egentligen – förutom min egen mentala styrka – som är tänkt hindra mig från att faktiskt börja bete mig som en kvinnoförtryckande mansgris??
Om jag redan befunnits skyldig till- och dömts för något jag inte gjort, vad är det då som ska hindra mig från att kasta mig huvudstupa in i skiten?

Det kanske är TUR för den kvinnliga delen av befolkningen att nästan alla män som finns där ute faktiskt har karaktär nog att INTE bruka våld, förtrycka, slå och våldta – eftersom vi av krönikörer och andra ljudliga förståsigpåare redan dömts ut som hårdföra våldtäktsmän, och har därför inte något annat än vår egen personliga inställning till sådant, vår egen karaktär och vårt eget sunda förnuft som incitament att vara normala, icke-våldsamma, snälla och trevliga personer.

Jag är smart nog att inse att alla – män som kvinnor – är individer, och att jag inte kan döma hälften av världens befolkning efter vad några få vettlösa idioter sysslar med, hur hemskt det än må vara.
Och det är ganska bra att jag faktiskt har förmågan att tänka så, för om jag skulle döma alla kvinnor efter de värsta representanterna ur denna könshalva jag haft att göra med i mitt futtiga lilla liv, så skulle ni ALLA vara egocentriska, ljugande skithögar som man aldrig vet var man har eftersom ni vänder kappan efter vinden – och dessutom tycker er ha RÄTT att göra det med hänvisning enbart till faktumet att ni är kvinnor.

Men se det vet jag att ni inte är!
-Så det så!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s