Elysium

Neill Blomkamp kan göra film…. Like a boss!

Hans genombrott, ‘District 9’ – baserad på sin egen kortfilm ‘Alive in Joburg’ (2006), var 2009 års största överraskning. En spännande sci-fi med imponerande effekter och några schyssta actionscener – som dessutom lyckades vara politiskt engagerande och genomgående (om än ej särskilt subtilt) allegorisk.
Hans namn fastnade i huvudet, om man säger så.
Dragningskraften hos ‘Elysium’ är därför lika mycket Matt Damons och den coola trailerns förtjänst som det är textraden “A film by Neill Blomkamp”.

elysium1

‘Elysium’ utspelar sig i en bister framtid – året är 2154 – i vilken jorden är överbefolkad, fattigdom, droger och sjukdomar härjar vilt och kriminalitet är mer en överlevnadsstrategi än något annat. Befolkningen hålls nedtryckta av en till största del mekaniserad/automatiserad/robotifierad ordningsmakt. Alla former av överträdelser – minimala eller ej – bemöts med stenhårda, obevekliga nypor. Det finns ingen möjlighet att argumentera, det finns ingen gråzon, det finns ingen mänsklighet kvar längre.
För att bevara sin överdådiga, överkonsumerande livsstil har den rika överklassen flytt planeten och bor på den paradisliknande, lummiga, välordnade och – framför allt  – hårdbevakade rymdstationen Elysium. Där finns allt som inte finns nere på jorden, i överflöd! Där finns dessutom en närmast mirakulös, automatiserad sjukvård, som kan bota näst intill alla sjukdomar och defekter som existerar. Allt inom synhåll – men utom räckhåll – för de många miljarder människor som trängs på jorden.

elysium2

För de flesta står hoppet om ett bättre liv – i många fall även ett längre liv – till att någon gång kunna ta sig till Elysium. Bland dem finns Max, en före detta legendarisk biltjuv som nu försöker överleva på sitt lågbetalda slavjobb, arbetandes på fabriksgolvet hos en av världens största robottillverkare. Livet består av rutin. Rutinkontroller av den lokala, hårdföra (robot)polisen. Rutinbesök hos sin (robot)övervakare. Rutinhot om uppsägning från sin arbetsgivare. Rutinfrestelser tillbaka till det kriminella livet.
Efter en olycka på jobbet ser han inte längre någon annan möjlighet än att, med hjälp av sina tidigare kontakter i den kriminella världen, bryta sig in på det mest hårdbevakade paradis som någonsin existerat.

elysium3

Att ‘Elysium’ är politisk science-fiction är knappast oväntat. Neil Blomkamp (manus & regi) är född och uppvuxen i Johannesburg, Sydafrika, hans tidigare nämnda genombrott, science-fictionfilmen ‘District 9’, utspelar sig i hans hemstad och behandlar i allra högsta grad den segregering som apartheiden inneburit och de efterverkningar den haft och fortfarande har (apartheid “försvann” inte officiellt förrän efter det sydafrikanska valet i april 1994).
I ‘Elysium’ är det återigen klassfrågor som är fokus, men den här gången har det mindre att göra med hudfärg (eller ursprung) än det har att göra med pengar. De få rika har precis som världsutvecklingen förutspått blivit rikare, medan de många fattiga blivit fattigare.
Den gigantiska rymdstationen Elysium är inget annat än ett enormt så kallat “Gated Community”, i det här fallet inte bevakat av inhyrd säkerhetspersonal, utan av en försvarsminister med tillgång till långdistansmissiler, en militant robotarmé och kriminella undercover-agenter.

elysium4

Att Matt Damon (som Max) och Jodie Foster (som försvarsminister Delacourt) är bra känns så otroligt onödigt att påpeka, för det är klart att de är det! Blomkamps (ständige?) vapendragare, Sharlto Copley (som spelar ett vidrigt as vid namn Kruger), kändes dock bitvis lite lätt överspelande, men det kan kanske bero på den där kraftiga sydafrikanska dialekten, som får allt han säger att låta hårt och överartikulerat.
En av mina favvisar, William Fichtner, syns i en mindre roll – men får tyvärr ingen längre tid på duken. Vad som däremot får tid är effekter!

Men, för här finns ett men, ‘Elysium’ är en sci-fi om invasionen av en hårdbevakad rymdstation år 2154, så NATURLIGTVIS kommer den vara tjockfull med effekter! Det viktigaste är att effekterna är underordnad storyn, och även om fördelningen skiftat något från Blomkamps ‘District 9’ så har berättelsen fortfarande förtur även här. Man bryr sig om och/eller engageras av huvudkaraktärerna och man fängslas av de ibland lite väl skakiga actionscenerna för att man VILL VETA hur det kommer sluta, och det om något är väl ett gott betyg.

elysium5

I en tid då biodukarna oftare än vad som är önskvärt visar oräkneligt antal uppföljare, remakes och reboots är Neill Blomkamps ‘Elysium’ en frisk fläkt! Visst, den är – som väntat – en större och bredare film än hans genombrott för fyra år sedan, men den håller kvar fokusen på det som är viktigt; berättelsen, personerna i den samt det alltid lika aktuella temat – de som har trampar ofta på de som inte har.

elysium6

One thought on “Elysium

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s