Helvetesveckan…

Vilken jävla vecka det har varit!

Klev upp som vanligt på måndagsmorgonen, kände mig dock inte särskilt pigg – men när gör man någonsin det klockan halv sex på måndag morgon? Men efter att ha duschat, ätit frukost och softat framför tv’n i 40 minuter så brukar jag faktiskt vara fit-for-fight…men inte nu.
Tio minuter innan jag skulle gå var jag i badrummet för att borsta tänderna, och tittade mig i spegeln. Jag såg ut precis som jag kände mig; grå i ansiktet med halvöppna, rödfärgade ögon.
Bestämde mig för att det kanske var läge att ta en sjukdag, något som visade sig vara ett smart drag. Hade sanslös febervärk i hela kroppen under dagen (men märkligt nog ingen feber).
På måndagskvällen dock, då hade temperaturen stigit.

Okej, så det får bli en sjukdag på tisdagen också!
Febern försvann under tisdagen, men kroppen verkade inte fatta det och fortsatte göra ont…precis överallt!

Var hemma på onsdagen också, men kände mig bättre, så…

På torsdagen satte jag klockan på standardringning igen, men då den började larma kände jag direkt att det inte var någon idé. Halsen var torr som fnöske – den värkte till och med, så torr var den. Började hosta under dagen, och mina luftrör tyckte inte särskilt bra om det. Så efter att sent på torsdagskvällen ha tagit en slurk av en ganska stark hostmedicin, fick jag en nätt liten astmaattack.
Spenderade natten torsdag-fredag halvsittandes i vardagsrumssoffan – kunde inte ligga ner, då blev det för mycket tryck på bröstkorgen och det blev svårt att andas.

Fredagen gick i ett sorts töcken, efter den horribla natten.
Lungorna värkte och skallen kändes tio nummer för liten.
Lade mig för att vila ‘en stund’ på eftermiddagen, och slocknade i flera timmar.

Hostade mer eller mindre hela lördagen.

Idag är det söndag, jag har varit vaken sedan 05.50 – då en nära nog kräkframkallande hostattack väckte mig.
Imorgon har jag tänkt gå till jobbet, men håller just nu på att vänja mig vid tanken på att ringa vårdcentralen först, och boka en tid. För frisk är jag fanimej INTE!

Är så inåthelvete trött på att vara sjuk… Och ja, jag vet, det är ett virtuellt långfinger i ansiktet på alla de som lever med långvariga sjukdomar. Men jag tillhör dem som har turen att inte vara sjuk särskilt ofta, så en hel vecka på raken känns mer än nog!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s