The Book of Eli

Albert och Allen Hughes regisserade år 2010 en film kallad The Book of Eli.
Manuset är skrivet av Gary Whitta och utspelar sig i en dystopisk, post-apokalyptisk framtid, där det råder lika stor brist på mat och vatten som det gör på utbildning och civiliserat beteende.
I denna bara-de-starkaste-överlever-värld befinner sig nomaden Eli, som vandrar västerut, med målet att leverera den bok han förvarar i ryggsäcken han har på ryggen.

THE BOOK OF ELI

Jag tycker att den här filmen är helt fantastisk.
Delvis, såklart, för att det är en spännande, välgjord och snygg film, men mestadels för att den är möjlig att tolka på så otroligt skilda sätt – något som blir klart och tydligt då man läser om filmen på olika diskussionsforum.

Boken Eli bär på, och som han försvarar med sitt liv, är nämligen en bibel… Redan där är det såklart uppbyggt för vilda argument mellan allehanda kristna fundamentalister och religionsmotståndare.
Boken eftersöks dessutom frenetiskt och våldsamt av karaktären Carnegie, som vill använda boken – eller snarare orden i boken – till att skapa en underordnad ordning (kan man säga så?), inledningsvis i den kriminella håla han styr, men slutgiltigt med hela världen som mål, och givetvis med sig själv i toppen… Ytterligare möjligheter till argument mellan de två lägren.
Boken beskrivs i filmen som viktig eftersom det inte finns så många av den kvar. Apokalypsen kallas för “the flash” (ett kärnvapenkrig antyds alltså, men bekräftas aldrig) och vi får veta att böcker (återigen antyds religiösa böcker, men bekräftas aldrig) sades vara orsaken till kriget, och därför brändes så många av dem som möjligt, vilket gör de få som finns kvar hett eftertraktade… Visst går det att för sitt inre öga se hur forumen fylls på med ännu fler hetlevrade argument, från alla möjliga håll!
Och apropå att se saker för sitt inre öga, Eli säger att hans vandring västerut – och hans olika val på vägen dit – är resultatet av vad en röst säger åt honom att göra. Ordagrant säger han – då han berättar detta för karaktären Solara – att han leds av “a voice from within who I can hear as clear as I can hear you right now”… Forumen är nu tyvärr överbelagda, vi tackar för visat intresse och ber er återkomma vid ett annat tillfälle.

Eli1

Givetvis är det lätt att helt enkelt se The Book of Eli som en pro-religion film.
Vi har en frälsare (Eli) som bär på kristendomens heliga skrift och som leds genom sina prövningar av guds röst, och vi har en förförisk djävul (Carnegie) som från sitt Sodom ämnar förgöra frälsaren och ta den heliga skriften ifrån honom, med enbart onda syften i sikte för den.
-Tolkad på detta sätt blir The Book of Eli tveklöst en väldigt religiös film, den blir också ensidig och fördömande, och (i mina ögon i alla fall) blir den då även ointressant.

Eli4

Men det är även lätt att se den som varandes emot religion.
Religiösa böcker sägs vara orsaken bakom världens förfall och den slutgiltiga apokalypsen, och karaktären Carnegie beskriver religiösa texter i allmänhet, och Bibeln i synnerhet, som det ultimata vapnet.
“IT’S NOT A FUCKING BOOK! IT’S A WEAPON. A weapon aimed right at the hearts and minds of the weak and the desperate. It will give us control of them. If we want to rule more than one small, fucking town, we have to have it. People will come from all over, they’ll do exactly what I tell them if the words are from the book. It’s happened before and it will happen again. All we need is that book.”
-Dessa saker är en direkt kritik mot all form av organiserad religion!

Eli3

Men, säger religiösa människor, Eli är skyddad på sin färd genom det karga landskapet av Gud, det är ju uppenbart! Han säger ju uttryckligen att Gud leder honom!
-Nej, det gör han inte. Han säger att han “en röst” leder honom. Den röst han hänvisar till skulle lika gärna kunna vara hans egen. Inte så att han är schizofren eller så, men att han helt enkelt karaktäriserar sin egen inre röst. Vi får veta att han överlevde “the flash” för trettio år sedan, och det är lätt att förutsätta att han efter det blev en helt annan person än den han var innan. Han fann ett inre lugn, sin egen spirituella sida, sin egen styrka. Rösten som leder honom kan helt enkelt vara hans egna instinkter.
Många är tillfällena i mitt eget liv då jag skulle kunna referera till vad än för del av min hjärna/mitt hjärta/min mage jag använt till att fatta viktiga, livsavgörande beslut som “en röst”.

Men, fortsätter de religiösa människorna, Eli lyckas ju undvika att bli träffad då de ondskefulla männen skjuter på honom! Gud skyddar honom från kulorna, det är ju uppenbart!
-Jag ser det som resultatet av en kontrast mellan två ytterligheter. Eli är lugn, fokuserad, avslappnad och nykter, till skillnad från Carnegies män som är spända, ofokuserade, stressade och – i de flesta fall – berusade. Dessa faktorer spelar säkert en avgörande roll i faktumet att de missar honom då de ska skjuta på honom. (Jag garanterar att vilken vapenlicensinnehavande människa som helst, till och med tävlande atleter, skulle svära på att det är lättare att missa sitt tilltänkta mål än vad det är att träffa det).
Det finns även möjligheten att några av Carnegies män missar med flit, eftersom Carnegie – så pass långt in i filmen som denna scen utspelar sig – blivit ganska desperat och farligt labil, och man får se hur några av hans “legosoldater” inte är helt bekväma med hans vrålande order om att skjuta den bortvända Eli, i ryggen!

Min tolkning av The Book of Eli är att den till syvende och sist handlar om människors individuella förmåga att finna styrka, tröst och lugn inom sig själv.

Utan att avslöja en av de bättre twisterna (eftersom de som inte sett filmen och nu vill se den då skulle sitta och leta efter detaljer filmen igenom, och därmed förstöra sin egen förstagångsupplevelse av den) kan jag i alla fall säga att då man sett klart filmen så blir det uppenbart att även om den långt ifrån ignorerar religion, eller lyfter fram en specifik religion som bättre än någon annan, så placerar den dem alla bredvid varandra – och bredvid annan skönlitteratur – som att den påpekar att ALL litteratur är viktig för ett civiliserat samhälle. Man skulle även kunna påstå att den pekar på att det är viktigt att inte förstöra just dessa böcker, eftersom framtida generationer kommer att behöva påminnas om vad som fick allt att rasa samman från början.

Eli5

Efter att ha sett filmen för andra gången gick jag in på IMDb’s diskussionsforum för den, läste igenom ett stort antal nedslående trådar som nästan uteslutande bestod av religiösa och ickereligiösa människor som kallade varandra idioter och som såg sin egen tolkning av filmen som den enda rätta. Ingen verkar ha plockat faktumet att filmen går att tolka från bägge synvinklar, utan det var antingen svart ELLER vitt som gällde…

Jag öppnade en egen tråd och skrev följande:
“Religion without faith is a dangerous thing, but faith – be it with or without religion – is necessary for the survival of the human spirit.”

Eli6

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s