Interstellar

Jag tror att jag är kär…
…i Christopher Nolan!

Christopher Nolan

Han lyckas, med nästintill 100%’ig träffsäkerhet, pricka rätt varje gång – och han fuskar inte heller! Han prickar rätt på det där svåra sättet, utan att pejla in så att alla är med, utan att ge instruktioner, utan att förklara. Enkelt uttryckt; han prickar rätt utan att skriva folk på näsan vad det är han vill uppnå och manipulera dem dit han vill.

Den första Nolan-regisserade film jag såg var ‘Memento’ (2000), hans första långfilm. Ja, jag vet – you had me at hello, liksom. En film i två delar; nutid (svartvit) och dåtid (färg). Man får se en bit nutid, följt av en bit dåtid. Sedan får man se ytterligare lite nutid – som följer upp direkt efter den nutid man såg tidigare, och sedan en bit dåtid igen – som visar vad som hände precis INNAN den dåtid man såg tidigare…. Osv osv.
Jag såg den filmen på bio, och det tog säkert en halvtimme innan rynkan mellan mina ögonbryn slätades ut, men den filmen fascinerar mig – fortfarande! Inte en enda gång fick man någon som helst förklaring, presentation och/eller indikation på vad det var man satt och försökte hänga med i.
Nolan daltar inte med sin publik… Förstår du inte min film? Se den igen då, eller strunta i det – jag bryr mig inte, vilket som!

För den breda massan är han nog dock mest känd för att (i de flestas ögon i alla fall) ha satt en skyhög standard vad det gäller Batman-filmatiseringar. ‘Batman Begins’ (2005), ‘The Dark Knight’ (2008) och ‘The Dark Knight Rises’ (2012) är en overkligt bra filmsvit, som – till skillnad från många andra “superhjältefilmer” har ett enormt reprisvärde!
Efter att ha sett ‘The Dark Knight’ på bio (på Filmstaden Bergakungen i Göteborg) var jag helt tagen! -Visserligen var det till stor del Heath Ledgers († 2008) förtjänst, men Nolan står fortfarande för manus och regi.
Mellan de tre Batman-filmerna klämde han in ‘The Prestige’ (2006) och ‘Inception’ (2010). Den förstnämnda leker återigen med tidshopp – dåtid/nutid, den är dock lättare att följa även om man inte hänger med i själva hoppen. Sluttwisten fick antagligen M. Night Shyamalan att gråta av avund.
Den andra av de två, ‘Inception’, är vansinnigt komplex! Med drömmar och det undermedvetna som tema leker Nolan med såväl tid som rum, och precis som tidigare gäller devisen “Hänger du inte med så är det inte mitt problem”. Har sett den tre gånger hittills, och hittar nya saker – sådant jag missat – varje gång!

Åsså nu då – ‘Interstellar’.
En komplex film, vars trailer lockade med känsla och stämning enbart – jag hade inte den blekaste aning om vad filmen handlade om efter att ha sett de två minuter och 33 sekunder som trailern varade, men jag visste att jag ville se filmen! Bildkomposition och musik lockade, naturligtvis, men största dragningskraften låg i textraden “A Christopher Nolan film”… Fatta vilket ansvar det medför! Vilka oerhörda krav!
Och Nolan levererar!
Han levererar en komplex historia om jordens stundande undergång (utan gräva ner sig i frågor som “varför?” eller “hurdå?” eller ens “när?”) och mänsklighetens försök att överleva – genom att leta efter en ny plats, en ny planet, att bo på.
Det låter naturligtvis som att det skulle vara upplagt för ett storslaget, bombastiskt, effektfyllt – och tveklöst ytligt – äventyr á la Roland Emmerich (‘Independence Day’, ‘The Day After Tomorrow’, ‘2012’), men Nolan går åt andra hållet,och presenterar en lågmäld, näst intill introvert, historia, som vilar på teman i stil med ensamhet, kommunikation, hopp och förtvivlan.
Precis som tidigare så är tid och rum inget som Nolan backar för att utforska ytterligare, och det finns massor att utforska! Ibland känns det som att den redan nu tre timmar långa filmen till och med skulle kunna hänga kvar ytterligare en halvtimme eller två i vissa grejer – just för att det är så fascinerande!
Men nej, Nolan har en historia att berätta och – alla intrikata tekniska detaljer till trots – det är DEN som är i fokus, genom hela ‘Interstellar’. Den lockar till skratt – ibland, den rör till tårar – ibland, och den får en att hålla andan av spänning – ibland.
Vad den dock aldrig gör är att bli tråkig, överdriva eller förlöjliga – vare sig sin egen story eller sin publik.

Christopher Nolans filmer ställer krav!
Han behandlar oss inte som idioter – och jag älskar honom för det!

Interstellar_ALT_Artowrk

One thought on “Interstellar

  1. Låter som man ska se den. Har dock inte ÄN sett Inception, den står i hyllan. Kanske en julfilm. Om jag får känslan på rätt ställe kanske det blir bio snart.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s