The Terminator (1984)

Häromdagen visade SF-bio James Camerons 31 år gamla The Terminator, antagligen för att den nya filmen, Terminator Genisys, (som har premiär nu på fredag) bitvis utspelar sig under samma dagar som originalfilmen…
Det var ett för bra tillfälle för att missas, så jag (som inte ens hunnit fylla 10 år då The Terminator senast visades på bio) passade såklart på att köpa mig en biljett.

the-terminator

Det var en surrealistisk känsla att sitta där i biosalongen och se allt det där bekanta, det där jag sett så otroligt många gånger tidigare, på en tv-skärm.
Allt från den gamla mysiga ORION-loggan och den lite ryckiga HK-maskinen som flyger in i bild till memorerad scen efter memorerad scen, samt en väldigt ung Arnold Schwarzenegger (som nog aldrig varit bättre än han är här).
En märkligt varm känsla sprider sig i min kropp då Brad Fiedels elektroniska hjärtslag till musik strömmar ut ur biografens (skulle-kunna-vara-100-gånger-bättre!) högtalare och rysningar kryper längs ryggen då Reese greppar tag i Sarah Connors handled och säger “Listen!  And understand! That Terminator is out there! It can’t be bargained with! It can’t be reasoned with! It doesn’t feel pity, or remorse, or fear, and it absolutely will not stop…EVER! Until you are dead.”

Många av effekterna må vara skapade i en tid innan datorer var till någon större hjälp med sådana saker, men de ser fortfarande helt otroliga ut. Bildspråket är enkelt, men effektivt, och redigeringen känns – jämfört med andra filmer från samma period – som att den måste ha varit långt före sin tid.

Humorn i filmen är sparsmakad och “vardaglig”, och ju längre in i handlingen man kommer desto mer sällan förekommande är den. Filmens sista tredjedel är mer eller mindre helt avsaknad av humor. Istället tornar en känslosam sida upp. En romantisk sida, rent av.
Skulle någon som sett de senare filmerna i serien, men aldrig sett originalet, någonsin kunna förstå – eller ens tro på – att The Terminator anno 1984 faktiskt till viss del är en romantisk film?
Jag tror inte det.
Då filmen är slut lämnas man med en otroligt stark känsla av melankoli, kanske till och med uppgivenhet… The Terminator är ingen så kallad “popcorn-action”, det är en dystopi. En hopplös historia som inte ger sin publik några ljusa punkter att ta fasta på då eftertexten börjar rulla på duken.

SF Bio visar alltså 1984 års The Terminator som en sorts upptakt, eller kanske försmak, till den nya (femte) filmen i serien. En film som enligt de (extremt avslöjande) trailers jag sett visserligen verkar spektakulär så det förslår, och rolig på allehanda sätt och vis…men som verkar sakna det djup som finns i den här filmen.
Jag tror helt enkelt inte att det är till Terminator Genisys (2015) fördel att The Terminator (1984) nu plötsligt efter 31 år finns där ute på biograferna igen, och påminner om sin närvaro, sin substans och sin överlägsenhet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s