Guardians of the Galaxy vol.2

Jag är ingen Marvel-fantast… Så är det bara.
Jag ogillar inte det de gör, inte alls! Men jag har inte läst särskilt mycket Marvel-serier, och bortsett från de allra mest grundläggande kunskaperna kring deras mest kända karaktärer och deras ursprung så vet jag inte mycket alls. Så jag såg den första Guardians of the Galaxy (2014) utan några som helst förkunskaper.

(Ifall någon fantast nu eventuellt vill skrika åt mig att “Guardianskaraktärerna är NYA och har aldrig funnits med tidigare, din jävla n00b!” så hänvisar jag till stycket här ovanför…och skulle det vara så att dessa karaktärer faktiskt HAR funnits med sedan “tidernas begynnelse” så visar denna lilla paragraf tydligt att jag inte visste det heller – återigen se stycket ovanför).

Nog om min okunskap!
Den första filmen var en skön fräsch fläkt, bort från det bistra “verklighetsklimat” som många av de andra moderna superhjältefilmerna satsar på. Det ska vara vuxenunderhållning, serier är inte bara för (om ens alls!) för barn längre, och filmerna ska reflektera detta.
Jag protesterar inte.
Men det är kul att såhär i efterhand, i och med denna uppföljare, se parallellerna mellan det som känns som en fräsch fläkt i superhjältefilmvågen nu, jämfört med för ca tio år sedan.
2005 gjorde nämligen (ärad vare) Christopher Nolan (i höjden) Batman Begins, och den gick helt stick i stäv med de senast gjorda Batman-filmerna, av Joel Schumacher (Han gjorde även The Lost Boys (1987), och det är ett ovedersägligt faktum att Batman Forever (1995) är suverän, så shut the fuck up, people!).
Schumachers Batman-värld var färgglad, lättsam och fylld av humor. Spänning och dramatik var sekundärt (om det ens existerade överhuvudtaget), och han fick ta emot mycket spott och spe för att han, som fans av serien sade, “förstörde det Tim Burton byggt upp”… Men ska man vara ärlig så var även Burtons Batman-filmer färgglada och lättsamma, med drama och spänning satt på avbytarbänken. So what’s the harm, undrar jag?
Hursomhelst, på andra sidan den skalan, åtta år efter att Schumacher gjort sin sista Batman-film, dök då plötsligt Christopher Nolans Batman Begins (2005) upp. Den var mörk, tät, spännande och dramatisk! Humor var EXTREMT sekundärt, och mestadels ironisk och självrefererande. I LOVED IT!

Så, åter till Guardians of the Galaxy då, som gör samma sak fast tvärtom!
Efter ett antal superhjältefilmer som är ganska dramatiska och spännande, med lite allvar inbakat mitt i alla bombastiska fajter – satta till pompös symfoniorkestermusik, så flippar Guardians det upp och ner, och visar upp något som är färgglatt och lättsamt, med ta-det-med-en-klackspark action, satt till 70-talshits! (det finns dessutom en ganska schysst förklaring till valet av den erans musik)
Det är Schumacher/Nolan skiftet, fast tvärtom, och jag gillar det också! 🙂

Uppföljaren, Guardians of the Galaxy vol.2 (2017) är egentligen bara mer av samma. Den besvarar ett antal frågor man möjligen kan ha haft efter den första filmen, och utforskar karaktärerna lite mer ingående.
Det är mestadels Peter Quill (Chris Pratt), Gamora/Nebula (Zoe Saldana/Karen Gillan) och Yondu (Michael Rooker) som drar nytta av det utforskandet, medan övriga karaktärer får stå över.
Yondus karaktärsbana från den första filmen över i den här är den som jag finner mest intressant, och – dare I say it – lite hjärtevärmande, men jag ska villigt erkänna att detta KAN bero på att jag gillar Michael Rooker… 🙂

Det finns saker som hade kunnat skippas helt och vissa saker som skulle kunnat gjorts annorlunda, men på det stora hela är Guardians of the Galaxy vol.2 ganska schysst helgunderhållning, och det känns lite som att det är det den siktar på. Liksom musiken som fyller den från start till mål, den är inte bombastisk och den är inte överväldigande, utan svänger lite sådär härligt från höften, taktfast och cool.
Man minns antagligen inte varenda detalj efteråt, men man går därifrån med en skön känsla i kroppen.
Och det är inte fy skam.

Advertisements

One thought on “Guardians of the Galaxy vol.2

  1. En skön film mao. Jag tycket att det är toppen när man lämnar biografen nöjd och lite uppfylld. 👍

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s