Cabin Fever…

Eli Roth har producerat, regisserat, skrivit story och manus samt spelar en liten roll i den här filmen – som är ett av de bästa exemplen på vad slutresultatet blir då man verkligen, av hela sitt brinnande hjärta, vill göra en skräckfilm…….men man har varken manus eller skådisar.

“Ge aldrig upp” brukar det ju låta, från diverse livscoacher överallt i världen… Men jag är en stark förespråkare av att ibland är det precis det man ska göra!
GE UPP!
Lägg ner! Omgående!
Det är svårt att tänka sig att det inte fanns åtminstone en handfull ögonblick, under produktionen av den här stinkande sörjan, där inblandade parter i den funderade över ifall det ens var lönt att fortsätta.

Cabin Fever (2002) är en lågbudgetfilm, åtminstone med amerikansk filmproduktion-mått mätt. Den kostade $1.500.000 att göra, och har märkligt nog spelat in sin egen budget flera gånger om (jag misstänker att det är kombinationen naket/sex/blod/våld som går hem hos den tilltänkta publiken – frustrerade amerikanska tonåringar).
Jag, som en tänkande individ med vissa krav på min underhållning (även den dåliga underhållningen) tillhör såklart inte målgruppen.
Låg budget behöver dock inte – BÖR dock inte – vara synonymt med uselhet. Jag kan komma på minst 3-4 filmer, utan att ens anstränga mig, som kostat lika lite som- eller betydligt mindre än den här skiten, och som varit fullkomligt lysande!

Tacksamt nog hade jag lite manuellt sorteringsarbete att göra under tiden filmen rullade på tv’n, så den hann faktiskt gå klart, och jag såg hela.
Men jag garanterar att hade jag bara suttit still och tittat koncentrerat – så hade den inte ens klarat sig förbi tiominutersstrecket.

Ur avdelningen “Oförklarliga Fakta” finns existerandet av Cabin Fever 2: Spring Fever (2009) samt Cabin Fever: Patient Zero (2014).
Eli Roth tyckte dessutom förra året att han nu var så pass varm i kläderna att han bestämde sig för att göra en remake på sin egen avskrädeshög till långfilmsdebut. Så han gjorde därför Cabin Fever (2016), som inte är vilken remake som helst, utan en så kallad shot-for-shot remake. Den är mer eller mindre identisk – ända ner till det icke existerande manuset och de visserligen nya, men ändå lika usla skådisarna.

Nåväl, klockan är ju trots allt bara tjugo i nio på lördagsmorgonen, och jag har sålunda inte slösat bort alltför mycket av dagsljuset.

Wrong Turn 3…och 4…

Ok, jag ska se till att mitt orerande om Wrong Turn 3: Left For Dead (2009) blir hyfsat “short and sweet”…

Efter blott 6 minuter och 50 sekunder har Wrong Turn 3 lyckats bocka av nakna tuttar, ett utpetat öga, ett spjut genom munnen samt en trippelklyvning – gjord som en RIKTIGT USEL cgi-effekt!
Den vanställda hillbillyn – tillika huvudkaraktären Threefingers (kallad så för att han saknar två fingrar på ena handen) verkar dessutom bli betydligt mindre vanställd ju längre serien pågår.

Min tid är värd mer än det här.
Jag hoppar framåt.

———-

22 min 30 sek.
En buss full med fångar kraschar längs en skogsväg (i första filmen en kostig, i andra filmen en bred grusväg, numera asfalterat och tvåfiligt).

Jag förutspår härmed att: Threefingers kommer springa runt i skogen och häxkackla medan han dödar dem alla en efter en.

Hoppar framåt igen.

———-

47 min 25 sek.
En fånge går fram för att undersöka hillbillybilen, och snaras ihop i ett nät gjort av taggtråd, alltmedan Threefingers häxkacklar. (Ibland önskar jag att jag hade fel).

Hoppar igen…

———-

1 tim 04 min 32 sek.
Lokala polismyndigheten verkar känna till fenomenet med hillbillysarna, men tror att det är gammal skåpmat (no pun intended).
Men kan ju fråga sig hur de bortförklarar försvinnandet av vad som måste vara uppemot 50-100 personer under årens lopp…

Hopp.

———-

1 tim 26 min 02 sek.
Ok, så nu körde just en av poliserna en stor jäkla krok upp under hakan och ut genom pannan på Threefingers, slängde upp honom på motorhuven på en brinnande bil – som sedan exploderade, medan kroppen fortfarande låg kvar på huven.

———-

1 tim 29 min 20 sek.
Han överlevde…..

Sluttexten rullar – och så gör även mina ögon!

Det tog bara en kvart att gå igenom den tredje delen, så jag petade igång del fyra medan jag ändå var igång… Wrong Turn 4: Bloody Beginnings (2011).

Här tänker jag bara ta er igenom filmens första tre och en halv minut, vilket är precis så långt jag tittade innan jag bestämde mig för att stänga av, för gott!

Efter 20th Century Fox-loggan så öppnar filmen med en bild på en stor, officiell byggnad, tillsammans med texten “Glennville Sanatorium, West Virginia 1974”.

En läkare (L) i vit rock går genom en mörk korridor tillsammans med en ung kvinna (K). Han visar henne runt bland “patienterna” som tycks sitta i vad som liknar fängelseceller.
Följande konversation utspelas:

L: We have 182 patients. Most are horribly deformed due to inbreeding and birth defects. Ward ‘C’ is High Security. Each patient in here should be considered dangerous or a danger to himself. No one can get in or out without passing through this door. Of course we can open all the cells at once in case of fire, but the protocol is one cell open at a time.

Tack för den övertydliga exponeringen liksom!
Läkaren knackar på dörren till ‘Ward C’ och en vakt släpper in honom och kvinnan.
De går sedan vidare in till cellkorridoren, som är en smal liten gång med celler på bägge sidor. Gula streck markerar var i gången man bör och inte bör stå.

L: I know what you’re thinking. But we have to do this for their own good. This is not a prison. We hope to rehabilitate the patients if at all possible, and have them rejoin the general population. Before any cell is opened you must have an orderly…

Här blir kvinnan plötsligt fasthållen av en fånge som sträckt ut sina armar genom gallret i sin cell (för att hon inte höll sig på rätt sida om den gula linjen). Man skulle visserligen kunna tycka att hon kanske borde fatta själv var hon bör/inte bör stå, men kan definitivt tycka att “Gula Linjen – Vett & Etikett” borde vara lektion jävla 1A då man visar runt ny personal på det där sjukhuset!
Det tar för övrigt 6 långa sekunder innan fången släpper taget om henne, och inte en enda vakt har kommit – och kommer inte heller – rusande för att hjälpa till. En eloge till all personal på High Security Ward C!

L: Are you okay?

K: Yeah, that just surprised me. Thtat’s all.

L: You shouldn’t wander past the yellow lines. They can and will grab you from their cells.

L: These are the Hilliker brothers. We call them that because Mrs. Hilliker found them in the woods, standing over the partially eaten remains of what we think were their parents. And the little bastards are smart. Definately the most dangerous patients in the hospital.

K: They’re just kids. And the most dangerous?

L: Yes. Trust me. The youngest one, the one sucking on the stump of his hand…

K: Yeah?

L: He chewed off his other two fingers. We never found them. We think he ate them. The middle child, he poked out his own eye with a fork. Ate it, right in front of a nurse.

K: And the large boy with the mask?

L: He has abnormally large teeth, which he was sharpening on the stone walls. We put the mask on him after he bit several orderlies.

K: Sharpening? How can he tolerate the pain?

L: That’s the fascinating thing about these children! They can’t feel pain. They have an advanced form of congenital analgesia.

Så deras medicinskt benämnda smärttålighet är vad som är intressant med dem?? Inte faktumet att de äter sina egna fingrar och ögon, samt vässar sina tänder på stenväggarna?? Läkare har konstiga prioriteringar.

K: That’s extremely rare.

L: Yes. But it’s more prevalent in homogenous societies.

K: Like the inbred communities of West Virginia.

Kommer nog inte åka till Virginia – öst eller väst  nån gång snart…

L: Exactly.

K: Can they talk?

L: Just grunts and gestures. It’s their own language. Never turn your back on them, or their cell. No offense doctor, but these are beyond your kind of therapy. Musical or otherwise.

K: I’d like to work with them, Dr. Ryan.

L: Maybe after a whíle. Why don’t we play it safe for now? Come on, I’ll show you the rest of the hospital.

K: Sure.

Sedan går de två ut därifrån.
När det visar sig att fången som grabbat tag i kvinnan stulit en hårnål från hennes hår och tänker använda den till att låsa upp sin cell, så tittade jag på räkneverket;
Tre minuter och tjugotre sekunder….
Nej, det här är inte okej längre.
Jag ser hellre på något annat.

Sorry alla som såg fram emot sex stycken sarkastiska och svordomsfyllda “recensioner” av Wrong Turn-serien, men nu räcker det för min del.

Adíos!

Wrong Turn 2….

Kom igen nu, ni visste att den skulle komma.

Ja, jag såg den andra delen i denna serie – igår, och den här gången var jag ganska beredd på att den skulle vara dålig, men Wrong Turn 2: Dead End (2007) lyckades TROTS DET överträffa mina förväntningar kring exakt HUR dålig den skulle vara.

wrong turn 2

-Ungefär tio minuter in i filmen:
“Åhåhå! Henry Rollins är med i den här! …Ja ja, jag antar att alla behöver vi pengar.”

-Tydligen så har vi nu gått från tre galna, deformerade hillbillytyper som bor ensamma i ett sunkingt ruckel i den dammiga utkanten av skogen, till en hel familj* (typ) bestående av deformerade freaks, som alla delar på kvadratmeterna i en “mysig” stuga mitt i skogen…
*-(Jag räknade till nio stycken… Mamma, pappa, son, dotter, urfadern, three-fingers, två oidentifierbara familjemedlemmar samt en nyfödd bebis.)

-Det verkar som att när man är en gravid, kvinnlig, deformerad kannibalgalning, och ens vatten går, så är det becksvart och ser mer ut som nåt sorts giftigt oljespill…

-Ok, jag ska inte driva med filmens premiss (inte mycket i alla fall). Men i den första filmen så var det i alla fall något hotfullt över de tre extremt sinnesrubbade hillbillysarna. Dom var skitiga, hade trasor till kläder och såg helt horribla ut, och de verkade inte göra annat än att brutalt döda människor som irrat vilse i skogen och sedan stjäla alla deras grejer. Det gick liksom inte att komma på något sätt att få stopp på dem…
Jag skriver detta, eftersom jag just satt här i soffan och såg hur en kille med vattenskalle och tre tänder i munnen fick en örfil av en tjej (med samma charmiga utseende) för att hon kom på honom med att stå gömd bakom ett träd och onanera till utsikten av en solbadande tjej….
Det här är inte läskigt, det är bara dumt!

-Ok, så den deformerade kvinnan dödade just solbadartjejen, och nu hånglar hon och onanisten med varandra… Vad fan är det jag tittar på?!

-Om folk du känner blivit dödade – i skogen
Om du just klev på en fälla och allvarligt skadade din ena fot – i skogen
Om du VET att det finns björnsaxar utlagda – i skogen!
Är följande då verkligen glasklar logik;
“If we take the road we’re sitting ducks, we’re going through the woods!”
???

-Några av hjältekaraktärerna råkade just på hillbillybrorsan och hillbillysyrran medan de satte på varandra ute i skogen.
Just sayin’….

-Följande lärdom kan dras av att se Wrong Turn 2: Dead End:
Inavlade, deformerade hillbillys är i grund och botten omöjliga att ha ihjäl!
Man kan knivhugga dem, knäcka deras nackar, sätta eld på dem, skjuta stora hål i dem och slå dem tills de ser ut som tomatkross – men om du inte med EGNA ÖGON sett dem sprängas i småbitar, så är de inte döda!

-Den kvinnliga elitsoldaten är en total badass, hon gör vapen av ingenting och sparkar arsle hela dagen lång. Hennes enda problem är egentligen bara killen som hon är ihopteamad med, en barnslig skithög som inte kan sluta göra sexuella anspelningar och dra dåliga skämt.
Hon hatar honom! …Men dör – varför? För att barnungen fastnar i en trädfälla och hon blir plötsligt lovey-dovey och säger att “I won’t leave you!”.

-Den sinnessjuka kannibalfamiljen sätter sig ner vid middagsbordet för att äta en vidrig middag, och har samtidigt en kvinnlig fånge fastbunden i en stol vid bordets ena kortsida.
Hon skriker. Dom skrattar…
Stoppa mig, alla fans av The Texas Chain Saw Massacre (1974), om ni tycker att detta låter bekant på något vis.

-Men skit också! Henry Rollins dog just.
Han var liksom den enda bra grejen med den här filmen.
Nåja, han gick i alla fall i sank som en riktig bad ass mofo!

-Den sista bilden som skaparna av Wrong Turn 2 tycker att publiken ska ha på näthinnan är uppenbarligen den av en muterad, nyfödd bebis som suger på ett avhugget finger….
Nice.

Den första filmen gjorde mig mest frustrerad, för  det kändes som att den faktiskt skulle kunnat vara åtminstone lite bra, men karaktärerna betedde sig så jävla dumt.
Den här filmen gick dock åt ett fundamentalt annat håll (på engelska skulle man kunnat vara putslustig, och säga att “it took a very wrong turn”) och fick mig att under ca 90 minuter se ut såhär:

Fyra delar kvar.

Up and at ’em!

Wrong Turn….

För typ en vecka sedan lade jag till filmen Wrong Turn (2003) på min lista på en filmsajt…
Filmen handlar om ett gäng personer som tar en “genväg” på en öde skogsväg, och – föga förvånande – faller offer för en samling missbildade hillbillys med vassa föremål i händerna.
Jag trodde faktiskt att jag hade sett den tidigare, men tänkte att bara som tidsfördriv kan jag säkert se den igen.

Först bör nämnas att det visade sig att jag faktiskt inte hade sett den tidigare, men det är inte lätt att veta, eftersom jag sett en handfull filmer på samma tema som kom ut kring ett femårsspann runt denna film…

Jeepers Creepers (2001); Bror och syster på väg hem genom ett öde landskap råkar ut för en monstruös varelse.

Joy Ride (aka Roadkill) (2001); Tre personer på en roadtrip driver med en långtradarchaffis via cb-radion, och det visar sig att han är en fullfjädrad psykopat.

The Hills Have Eyes (2006); Förortsfamilj strandsätts mitt ute i ingenstans-öknen, och jagas av muterade psykopater från ett kärnvapentestområde i närheten.

The Texas Chainsaw Massacre (2003); Strandsatta ungdomar i Texas ödemarker råkar ut för kannibalfamilj med förkärlek för motordrivna jaktredskap.

Jag vet att det finns fler, men jag kan dessvärre inte komma ihåg namnet på dem… Dessvärre för MIG, eftersom jag då riskerar att försöka se dem igen (sarkasmen gäller ej Texas Chainsaw Massacre-remaken från 2003, eftersom den faktiskt inte alls är särskilt dålig!).

Nåväl, till sak!
Jag såg Wrong Turn (2003), insåg som sagt snabbt att jag inte sett den förut, men ungefär halva filmen in började min hjärna att klia… Jag menar, vem fan hade skrivit manus till den här sörjan?? (I dagens upplysta tidevarv är detta mest en retorisk fråga, skyldig part heter Alan B. McElroy).
Fanns det ens något riktigt manus att gå efter, eller var det bara svettiga anteckningar på servetter från närmaste fyllehak??

-När man kör sin Mustang alldeles för fort på en knölig kostig (som man aldrig färdats på förut) så är det kanske inte särskilt smart att böja sig ner mot golvet för leta efter en tappad cd-skiva…

-Om man verkligen, verkligen, verkligen behöver gå på toaletten – medan man befinner sig i skogen(!) – så är det svårt att försvara att man insisterar på att använda den vidriga tjottan i en horribel stuga man råkat på (och när man väl befinner sig inne på den vidriga faciliteten så kanske man ska göra mer än bara kolla frillan i spegeln).

-Om man ska smyga sig ut ur ett hus, över fem meter ganska fritt golv, så måste man nog räknas som rikspucko om man trots allt lyckas knuffa omkull en grej.

-När man ingår i en grupp människor som jagas av mordlystna hillbillys, och man bestämmer sig för att vara gruppens hjälte…..
“I will divert their attention and lead them away, while you escape!”
….så är det verkligen inte så jättesubtilt att köra armarna i luften och skrika “HEY! OVER HERE! HERE I AM! COME AND GET ME!” Det är ju liksom inte djur han ska dra till sig uppmärksamheten ifrån, utan tänkande människor.

-Då man kör sin stulna hillbilly-pickup på skogsvägen, och kör fast i leran då ett träd blockerar vägen, så måste man givetvis kliva ur och fortsätta till fots.
Men varför då vandra rakt in i skogen??!! Det är ju liksom inte direkt omöjligt att forcera ett nedfallet träd till fots!

-När man hittar ett enormt skogvaktartorn (typ 20 meter högt!) och klättrar upp i det för att se ifall man kan få syn på vägen där uppifrån, så kanske man borde spana från mer än ett av husets fyra sidor, innan man uppgivet konstaterar att “There’s no road!”.

-Om man insisterar på att inte stå i fönstret, för att man då riskerar att hillbillysarna ser en, så är det verkligen 100% IQ Fiskmås att fem minuter senare vara okej med att knäcka två ljusstavar.

-När man hoppar från det brinnande skogvaktartornet till ett närbeläget träd (medan hillbillysarna väntar nedanför) och knäcker grenar, stönar högljutt samt skriker då man håller på att tappa fästet – så känns det som att frågan “Do you think they saw us?” är jääävligt onödig!

-Inleder man en överraskningsattack med att skrika “HEY!” så förlorar man all trovärdighet.

-Om man är fastbunden som ett fälgkors och får hjälp att lossa sin vänstra arm, så är man, kort sagt, dum i hela jävla huvudet om man inte omedelbart använder den för att lossa sin högra arm.

Alla dessa saker, och lite till, är sådana som fick mig att till sist se klart filmen såhär:

Och tänk, jag har fortfarande…

Wrong Turn 2: Dead End (2007)

Wrong Turn 3: Left For Dead (2009)

Wrong Turn 4: Bloody Beginnings (2011)

Wrong Turn 5: Bloodlines (2012)

Wrong Turn 6: Last Resort (2014)

…kvar på min lista.

(Nej, jag skämtar inte)

Warning: Assholes ahead!

Ever thought of coming to Sweden?
-Don’t!

This is not the dream.
This is a fucking nightmare!

Yes, there are places in our nations capital that are just as (or more) beautiful as images of them may portray. Skeppsbron, for instance. Or Fjällgatan.

skeppsbron

And there are places far up north that will take your god damn breath away simply by looking the way it always looks, 365 days a a year!

norrland

It is also true, if that is a clinch point for your visit here, that we do really have that (most of the time) well functioning social safety net structure, where medical care is sort of taken care of through taxes…
I do not have any kind of special health care insurance, and I’ve never paid more than 200SEK (approximately $24) for any doctor’s appointment – EVEN that time four years ago when I had surgery done and was hospitalized for three days. The whole thing, a four hour surgery, sedation, food, care, IV you name it. Still only about 200SEK.
So yes, that’s true. There are exceptions of course, when this structure has failed miserably, but aren’t there always.

But as of late, very much as of this almost-to-an-end year, things here have become a total clusterfuck! Something is so wrong that you probably won’t believe me when I tell you…

You all know about the refugee crisis here in Europe, right? Who hasn’t heard of that!
Sweden has taken in a LOT of refugees. Some say, more than we can handle. Some say WAY more than we can handle.
Some say that, but they do not put it quite as nicely…

Let me do a quick side track here for a few minutes.
There are racists in Sweden, and there really is no denying it. But then again, says you, there are always racists in the world. And yes, you are right. Some racists are SO MUCH racists that it becomes clear and simple nazism. These people, no matter how hateful and scary, will always make me think of the Illinois Nazis in The Blues Brothers. They’re so clueless that they (almost) become comical.

But then we have the really dangerous ones. The ones that say all the right things, the ones that on a quick glance (which sadly is how many people view politics – even in vote years) seem almost civil. They seem to have a broad agenda, they seem to have solutions and – most importantly – they seem to have a firm grasp of what the problems consist of!
And the problems consist of….non Swedes!
Immigrants!
And this past year, definately refugees!

There is a party in our government. A party that last time we had election got 13% of the votes… 13%!
This party has had high up members caught on camera swinging iron pipes in the street.
They’ve had a member standing in parliament and live on tv claim that €400.000 is 40.000.000.000.000SEK (no, I’m not making this up!). Most people in this country know that the only thing you do to make an estimated conversion from € to SEK is add one (1) zero.
They’ve had one member comment on the refugee crisis with the following: “Can’t someone just stand on the Öresunds-bridge with a machine gun!”. This is an actual politician we’re talking about here, not some nutbag in the street.
As of last year the president of our parliament (not president as in The President, but more like a kind of chairman – the top dog that is supposed to keep people in check as they speak in parliament) is a former long time member of this party (1994-2015).
He has stated that homosexuality is a deviant form of sexuality, that it is not normal. He also supports the death penalty (Sweden has not used the death penalty since 1910, and it has been abolished since 1922).
Among the most heinous things this man has claimed – and this he did last year when he was actually the president of parliament – is that Sami-people, Torne-people, Jews and Kurds are not Swedish if they are not assimilated into Swedish society, even IF they have citizenship.
This might mean nothing to you, but it should be noted that not only does our laws state that if you have citizenship you are in fact Swedish, but also that the Sami is kind of like our Native Americans. They are the original Swedes ffs!

This party ran an international (as in ‘in english’) ad-campaign in the subway where they apologized for the beggers tourists might encounter, and that these beggers are the result of mismanaging of the country…
The stupid fucks couldn’t even spell the word ‘government’ right!

They also sent people to other countries, to the beaches where refugees touched land after ardous boat rides. What did the representatives of this party bring with them, you ask? Blankets? Water? Food?
No, they came armed with leaflets… Leaflets explaining to these tired, fleeing human beings that Sweden was not an option to them. Sweden did not have enough room to fit them in. In short, that Sweden does not want them to come here.

Now, side track over!
During this past year people who believe that they are protecting our way of life (or some bullshit like that) have taken it upon themselves to try and rid us of all these pesky refugees… And how do they do this?
Well, they find out where a sanctioned refugee home is (or is being bulit/converted) and they burn it down.
Yes, they burn it the fuck down!
In the name of Swedes everywhere, they just burn that shit to the ground! And according to comment sections a’plenty it would be all the more awesome if those places had been packed with refugees…
17 refugee homes have been burned as of October this year.

This might all seem unreal and excessive to an outsider… I mean, this is pure hatered and racism at its core! It is intangible.
So let me make it tangible for you…by making it small, because, like Egg Shen said, that is how it always start. Very small.

Swedes are not incapable of change. Change is what happens when time and environment meet and go for coffee. Something that was a-okay yesterday might not be okay today, and that is not difficult to understand.

For instance, it is not legal to strike your child. This has been explicitly illegal since 1979. If you strike your child today because you feel you have a right to and get arrested for it, you wouldn’t really have a case – and not many people would come to your defence.
Also, on September 3 1967 we changed which side we drive on in this country. On a given mark cars simply switched sides and from there on we drive on the right hand side. If you were to drive on the left had side today because you feel you have a right to, you’d probably cause an accident AND get arrested AND you wouldn’t have a case.

These things are not debatable, and I’m willing to bet you couldn’t find any sane person who think that these things are in any way, shape or form wrong.

Now…here’s where that “small start” enters, and where you might see how we as a country have a huge fucking problem (in case you read all of the above and still don’t get it).
There is a small pastry that is immensly popular in this country. It consists – mainly – of oatmeal, sugar, butter, a little bit of coffee and cocoa-powder. You mash these things together, form small balls and roll them in dried shredded coconut flakes (details vary, of course, but this is how I would make them).

chokladboll

For a long time these were called “negerbollar”, and a direct translation of that would be “nigger balls”… No, I’m not joking. Not even a little bit.
That is what I would call them as a child, because that is what they were called. That is the name they were sorted under in many – MANY – cook books. People would actually walk into a coffee shop and ask for “a cup of coffee and a nigger ball”.
I know how it sounds… Trust me, I know!

As late as 1986 this word was introduced (yes, introduced, not taken away) in the official Dictionary of the Swedish Academy. Of course, the word had been around for a lot longer than that, but it was kind of officially recognized as part of the swedish language….in 1986!
Twenty years later, in 2006, they introduced the word “chokladboll” (“chocolate ball”) instead, but the word “negerboll” remained – however it is now accompanied by a recommendation to not use it, as it is derogative.

As of today, there are Facebook groups, sporting many thousands of members (The group “We who do not think nigger balls are racist” have as of today, 31 dec 2015, 26.911 members), supporting the use of the old name of this pastry. It splits friends apart, it starts fights, it creates hate and name calling… There are people that will fight you to the death for their right to use the word “nigger ball”… Still not joking.

These people refuse to go with the times. These people still live it up like it’s 1964. These people are incapable of change and these people are the reason why we have a fucking problem in this country.

You still want to come visit us?
Go right ahead, you are very welcome. Most of us are nice people, just beware of all the assholes that will surround you on a daily basis!

assholes

ÅRSLISTAN 2014

Med hjälp av tockna moderniteter (som till exempel ‘Mitt Instagram-konto’) så blir årets lista en fylld till bredden av bilder!

I Januari…

…lagade jag smaskig zucchinilasagne (som innehåller strimlad zucchini istället för pasta, och faktiskt är godare än pastaoriginalet).

01_01 zucchinilasagne

…köpte jag en massa film!

01_02 film

…mördade jag en purjolök – inför ett chockat vittne!

01_03 purjolöksmordet

…var jag och Marita hos Martin & Anna, som hade fest med pirat-tema! Marita var Peggy The Pirate, medan jag tyckte att jag skulle klä ut mig till Jolly Roger – det blev väl sådär…
-Marita var betydligt snyggare. 🙂

01_04 Martins piratfest

¤ ¤ ¤

I februari…

…lessnade jag på radions upprepade spelningar av Avicii’s ‘Brother’.

02_01 Avicii

…åt vi smaskiga tapas i det mysiga köket.

02_02 tapas

…var vi på teater och såg en udda pjäs, om ett zombieutbrott, som delvis utspelade sig på teatern – med publiken som ofrivilliga offer – men som även tog klivet utanför lokalen och fortsatte in i skogen, då vi skulle evakueras från Umeå och bussades därifrån bara för att köra rätt in i en återvändsgränd ute i den mörka I20-skogen, medan zombies anföll oskyldiga människor på marken utanför.
-Vansinnigt innovativt, spännande och kul!

02_03 Utbrott

¤ ¤ ¤

I mars…

…tittade solen ÄNTLIGEN fram! (Umeås himmel var täckt av moln hela februari, så det var verkligen ett kärt återseende).

03_01 solen

…var vi med jobbet och såg Joe Labero. Vi hade sittplatser längst bort, längst upp – strax uppe under taket – vilket ju som alla vet är precis där man vill sitta då man tittar på en trolleriföreställning.

03_02 Labero

¤ ¤ ¤

I april…

…firade vi påsk, komplett med äggmålning och allt, tillsammans med Stockholmssläkten – mamma och alla fyra Blomströmarna.

04_01 ägg

…var det på samma dag kombinerad shortspremiär och balkongmiddagpremiär!

04_02 shortspremiär

 

04_03 balkongmiddagpremiär

…var vi på vinprovning med trerättersmiddag på Brännlands Wärdshus.

04_04 vinprovning

¤ ¤ ¤

I maj…

…åt vi tapas igen!

05_01 tapas

…drog pollensäsongen dessvärre igång.

05_02 pollen

…var vi på bio för att se ännu en film om en stor ödla som förstör allt i sin väg.

05_03 godzilla

…premiärade jag mina nya flip-flops (bara ner till tvättstugan, men ändå).

05_04 flipflop

…vann jag vinlotteriet på jobbet!

05_05 vinvinst

…kollade vi in Raging Steel på Ume Metal Open Air.

05_06 RagingSteel

…provade vi peruker på en marknad nere på stan, och där visade det sig att Marita – precis som jag anade – är snygg i precis allt!

05_07 snygg i allt

¤ ¤ ¤

I juni…

…åt vi en braklunch på Umeås bästa thaiställe; Mai’s Kitchen.

06_01 MaisKitchen

…drog vi till Göteborg, var på Liseberg och hade skitkul – trots regn!

06_03 Liseberg

…åkte vi Sveriges…nej Europas, kanske världens skönaste berg-o-dalbana:

HELIX!
06_02 Helix

…åt vi vansinnigt goda räkmackor i Feskekyrka!

06_04 räkmackan

…köpte vi lektyr inför den stundande semestern.

06_05 semesterläsning

…tryckte jag ett hundratal tygkassar – som torrfällde nå jävulskt!

06_06 torrfällande tygkassar

…var Marita Världens Sötaste Clown™!

06_07 VärldensSöstasteClown

…var vi på forsränning med jobbet.
-Blött, kallt, jobbigt och galet kul!

06_08 forsränning

…provpackade vi inför våran fyraveckorsresa.

06_09 packningen

…färgade Marita håret i en lagom somrig nyans. 😀

06_10 semesterluggen

¤ ¤ ¤

I juli…

åkte vi till Thailand!
(Men passade på att träffa släkten på Arlanda först.)

07_01 Arlanda

…var vi i Bangkok och shoppade, sightsee’ade, vandrade runt och – alltsomoftast – hängde vid, i och kring hotellpoolen.

07_02 BKK poolen

…njöt vi av lugnet på Koh Tao.

07_03 KHT hotellrelax

…badade vi i havet vid Sairee Beach.
…snorklade vi i Japanese Garden utanför Koh NanGyuan.
…färdades vi i High Speed katamaran från Koh Tao till Koh Samui.

07_04 KHT trippelhav

…bodde vi i schyssta hotellrum med utsikt i stil med denna.

07_05 KHS hotellutsikt

…åt vi overkligt god mat, för lite och inga pengar alls.

07_06 KHS sri nuan

…blev Marita besviken över storleken på Thailändsk manlighet.

07_07 KHS HinYai-besvikelsen

…fick jag en liten böteslapp (75kr) och hamnade i det Thailändska brottsregistret, efter att ha kört moped utan hjälm.

07_08 KHS brottslingen

…red vi på en elefant, till Maritas okuvliga lycka!

07_09 KHS elefantridning

…njöt vi till fullo!

07_10 KHS relalalaxa

¤ ¤ ¤

I augusti…

…tryckte jag upp t-shirts inför den stundande Umeå Zombiewalk 2014.

08_01 UZWtshirts

…var jag och Marita och Inger på Restaurang Sagami och åt sushibuffé!

08_02 sushibuffe

…försökte jag att inte tänka på Jan DeBonts ‘Twister‘ (1996) medan vi var på bio och såg ‘Into The Storm‘ – det gick inte så bra.

08_03 IntoTheStorm

…bjöd vi Inger, Danne, Anneli & Milton hem till gården, där vi grillade och hade så trevligt att det slutade med att vi nästan tömde (det iofs ganska skrala) barskåpet!

08_04 tömdebarskåpet

…botade vi baksmällan med bio, ‘Expendables 3‘ – det gick inte heller så bra.

08_05 Expendables3

…var vi på kräftskiva hemma hos grannarna, Malin & Christer. Vansinnigt gott!

08_06 kräftskiva

…gick den äntligen av stapeln! Den jag började fundera på redan under sommaren 2012. Den jag skickade trevande intresseförfrågningar kring i början av 2013, och som efter många långa perioder av väntan – till min stora glädje och skräck – visade sig faktiskt skulle bli av. Den jag sökt polistillstånd för, blivit officiellt sponsrad för och nojjat och stressat upp mig för. Kort sagt; den jag egenhändigt organiserat och sett till att dra ihop:

UMEÅ ZOMBIEWALK 2014
08_07 UZW1

¤ ¤ ¤

I september…

…sörjde jag bortgången av Richard Kiel (1939 – 2014).

09_01 RichardKiel

 

…reste vi till Stockholm för att fira såväl att systersonen (tillika min gudson) Oliver fyllt fyra år, samt att hans mormor (alltså min mamma) fyllt….några flera år.

09_02 Stockholmsresa

…iklädde jag mig återigen rollen som zombie, det var nämligen dags för Zombierun Sverige – som detta år gick av stapeln i Umeå.
(Detta foto innebar även att jag gått hela varvet runt på Instagram, eftersom mitt premiärfoto var en selfie tagen i Sävar under förra årets Zombierun Sverige.)

09_03 Zombierun2014

¤ ¤ ¤

I oktober…

…råkade jag svepa ner beskyddardraken från sin hylla vid dörren ute i hallen, och den gick – om inte i tusen bitar så i alla fall i för många för att på ett tillfredsställande sätt kunna sättas ihop igen (så, trots Facebook-indikationer på att ‘super glue’ skulle komma till undsättning så åkte drakbitarna helt enkelt i soporna).

10_01 dragonisnomore

…var jag zombie ÄNNU en gång (tredje och sista gången detta år!), under zombie-survivor lajvet ‘Sista Evakueringen‘.
-Intressant, är nog det bästa jag kan säga om denna min lajvdebut.

10_02 SistaEvakueringen

…kom lilla mamsingen på besök, och hade med sig ett underbart litet foto på mig och salige morfar. Helt fantastiskt!

10_03 jag å morfar

…skrev jag ett kärleksfullt blogginlägg dedikerat till just lilla mamma!

10_05 mamsingen

…avslutade jag och Marita Halloween med att se en riktigt schysst film!

10_04 Halloweenavslutning TuckerDale

¤ ¤ ¤

I november…

…testade vi årets Skumtomte-smak, pepparkaka – INGEN höjdare!

11_01 juleskum2014

…föll den första snön, som försvann så fort att när den föll igen en månad senare kom jag inte ihåg att den redan varit här.

11_02 första snön

…jobbade jag i dyra finskjortan, eftersom det skulle fotograferas till jobbets katalog och hemsida. Att fotografen skickades runt för att plåta överallt ute i säljlokalen – men inte sändes ut till tryckeriet för att ta en enda jävla bild (trots att faktumet att vi har ett eget tryckeri uppenbarligen är en stor säljpunkt i diverse anbudsförhandlingar) var kanske förväntat, men knappast mindre irriterande och tragiskt.
Det gör ont, liksom.

11_03 jobbariskjorta

…kom hela släkten på besök, för att förskottsfira min stundande 40årsdag!
Mamma, moster Åsa, SysterYster, Fredrik, Oliver & Elliot! ♥ ♥ ♥

11_04 släktbesök

…juleljus-pyntade vi!

11_05 juleljus

¤ ¤ ¤

I december…

…höll jag hov här hemma, tio dagar innan den faktiska dagen. Det blev en stillsam men kul kväll i soffan, med chips, godis, presenter och en MASSA dricka!

12_01 festen

…värmde jag fötterna i mina fådda Ravenous Zombie Slippers!

12_02 zombieslippers

…stod jag på Pilgatans Julmarknad, och sålde massor av örhängen och tavlor!

12_03 PilgatansJulmarknad

…fyllde jag 40! Det var en vanlig tisdag, så jag var på jobbet i vanlig ordning, och middagen var inget speciellt. Men jag fick present (ett presentkort på knivrakning på en salong här i stan!!) åsså vi körde go’fika på kvällen och avslutade i storartad stil med Världens Bästa Julfilm™. Allt som allt; en toppendag!

12_04 födelsedagsavslutning DieHard

…åkte jag traditionsenligt till jobbet, den sista arbetsdagen innan ledigheten, iförd (inte enbart) tomteluva.

12_05 sistajobbdagen

…var vi ute och promenerade på julaftonsförmiddagen, under den lilablå himmeln, i ett tyst, snötäckt landskap. Vackert och avslappnande!

12_06 julaftonspromenad

¤ ¤ ¤

Nyårsafton kommer firas i hemmets lugna, med champagne, trerättersmiddag + finvin och en massa soffa – i den ordningen. Så mer spännande saker än så har inte hänt detta år….men det kan ju räcka tycker man.

GOTT SLUT 2014.

VÄLKOMMEN 2015!

May the Fourth be with you

Inför Star Warsdagen (som är imorgon) så passade jag på att kolla på dokumentären “The Empire of Dreams”, som finns på den där silverfärgade Star Wars-dvdboxen.

Den (dokumentären) är under lång tid fascinerande, särskilt den första timmen som nästan uteslutande handlar om skapandet av den första filmen. Alla sanslösa och – otroligt nog – realiserade idéer och allt det nytänkande som krävde äkta uppfinningsrikedom för att skapa det som fanns på manussidorna.
Bara en sån sak som att man i mitten av 70-talet inte bara kunde gå och köpa en PC, utan för att bygga en så kallad Motion Control-kamera (en kamera vars rörelser styrs av en dator, så att den kan göra exakt samma moment flera gånger om) var man tvungen att först BYGGA datorn!
-Fascinerande!

All misstro mot filmen, och all skit som de få som stod bakom den fick utstå innan den slutgiltigt var klar – och kunde ge hela världen en näsknäpp.
Problem, stress, spruckna scheman osv osv.
Jag upprepar; fascinerande!

Men när dokumentären rör sig bortom den där första filmen så blir det mer och mer tydligt hur jobbigt självkritisk George Lucas var…..eller antagligen fortfarande ÄR.
Inget (utom John Williams musik) var tillräckligt bra – just bara för att det inte i verkliga livet såg ut så som han föreställt sig det då han skrev det. Jag kollar på ikoniska bilder från de filmer som påverkat mig som mycket ung – i synnerhet den där första filmen – och kan fortfarande se hur otroligt fantastisk den är…och får till detta en voice over från Lucas själv som mer eller mindre pissar över hela sin skapelse (och indirekt alla som tycker att den är fantastisk) genom att peka på alla fel, allt som inte blev som han ville och allt det som han ville göra annorlunda, men inte kunde.
Det är, enkelt uttryckt, ett jävla gnällande!

Den sista kvarten av dokumentären sveper över de omgjorda versionerna, de som blev resultatet då Lucas ansåg att tekniken nu hunnit ikapp hans vision. De bastarder till skapelser där han ändrat, lagt till och flyttat runt saker, adderat slapstick-humor där ingen sådan behövdes och i största allmänhet tagit en färgroller doppad i pastellfärg till sin klassiska oljemålning.
Lika fascinerad som jag är av all info som strömmar ut ur tvrutan under den första timmen av dokumentären, lika bedrövad blir jag av den där sista kvarten.

Men efter alla förändringar som Lucas implementerat i sina gamla filmer (för han har gjort det om och om igen, ett set förändringar då de hade nypremiär på bio, ytterligare då de släpptes på dvd och sedan ännu fler då de släpptes på Blu-Ray) så är det inte ens upprörande längre – det är mest tragiskt.

Förutom den enda gången efter att jag köpt dem så ser jag aldrig de omgjorda versionerna jag har på dvd längre, utan kollar på den där dokumentären istället, och försöker minnas hur de var innan han ändrade på dem.

Jag vill inte bo i ruiner…

Kollar på nyheterna nästan varje dag, och har så gjort i många år – så oftast är det bara av vana. Det mesta som sägs går in genom ena örat och ut genom det andra. Det känns som att det antingen bara är värdelöst inrikespolitiskt tjafs, eller så handlar det om länder som aldrig varit sams och antagligen aldrig kommer att bli det heller.
Som allra mest sitter jag och suckar åt eländet.

Men nu.
Vad är det som händer här egentligen?

svenska nazister

Nynazistiska organisationer slår rot överallt i hela landet och ett – milt uttryckt – främlingsfientligt parti är det fjärde största av våra åtta stora partier, enligt Sifos väljarbarometer (13 april 2014).
Det slitna men väldigt talande uttrycket “jag är inte rasist, men…” verkar inte längre behövas, eftersom det uppenbarligen nu blivit helt okej att faktiskt vara rasist.
Det känns visserligen som att motståndet mot den här tragiska utvecklingen är stark, men det är ändå skrämmande att det går åt detta håll.

Och sedan har vi det här:

europa_1

Jamen kolla på det då för fasen!
Ukraina ligger precis DÄR!
Bara ett litet hopp på kartan!

Jag vet väldigt lite – för att vara helt sanningsenlig så vet jag mer eller mindre ingenting – om hur hela den här förbannade grejen startade. Men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte heller! Det spelar nämligen ingen roll!
Det är på väg att bli krig.
Ett stort jävla otäckt skitkrig!

Som det ser ut i mina ögon och låter i mina öron:
Ryssland vill “hjälpa” Ukraina genom att ta över styret av hela landet.
Ukraina protesterar – såklart.
Men vissa fraktioner i Ukraina vill ha ryskt styre, och protesterar mot sitt eget land.
Ryssland hotar med att kapa gastillförseln för Europa om man inte får som man vill.
På andra sidan Atlanten mullrar USA att om detta fortsätter så kommer det att bli mycket, mycket kostsamt för Ryssland.

Och från vissa politikerhåll i vårat lilla land hörs nu plötsligt röster som tycker att vi ska utrusta våra stridsflygplan med långdistansrobotar – “i avskräckande syfte”.

gripen

Vad i helvete håller ni på med?!
Allihop!!

Sluta bråka!
Lägg ner!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, eller göra.
Ibland vill jag bara ställa mig upp och skrika rätt ut…

GE FAN!

Jag vill inte bo i en utbombad ruin till stad. Jag vill inte vara ett av de där ansiktena på nyhetssändningarna. Ni vet de där man skulle se om man bodde i ett land där det inte är krig, och de visar ett reportage från “norra Europa, där konflikten nu har härjat i flera månader och miljontals civila fått sätta livet till då bombräder ödelagt stad efter stad efter stad”. Nyhetskameran sveper över en söndertrasad gata i valfri Svensk småstad, och smutsiga, trasiga och uppgivna ansikten tittar in i den och vädjar tyst om hjälp från omvärlden… Där de flesta apatiska nyhetstittare bara sitter och suckar åt eländet.

utbombad stad 1

Men ännu så länge kan jag sitta i min soffa på lördagsmorgonen, med fri tillgång till allt det internet har att erbjuda, med blå himmel och sol utanför fönstret och med faktumet att det är måndag i övermorgon och jag måste gå till jobbet som enda riktiga kvarnsten runt halsen… Så jag fortsätter köpa lokalproducerad mjölk och ekologisk sallad och jag fortsätter cykla fler gånger än jag åker bil. Jag fortsätter helt enkelt att försöka minska mitt ekologiska fotavtryck – för om det mot all förmodan faktiskt blir så att vi inte bombar varandra sönder och samman så kanske det vore bra om vi åtminstone slipper hålla ihop den här planeten med enbart god vilja och silvertejp.

earth_1-jpg

 

 

. . . . . . . . . .

 

Kan inte vara sjuk…

Håller på att bli förkyld…igen!
Näsan är helt igenpluggad, halsen är svullen, huvudet känns som att det är fullt av bomull och ögonen svider och rinner.

Har bestämt mig för att sitta i soffan hela helgen.
Göra ingenting.
Hoppas…nej, TIGGA och BE om att det går över. Det är nämligen så att jag kommer gå till jobbet på måndag, och knappt ens feber kommer hindra mig.

“Men oj, har du ett så roligt jobb att du går dit trots att du är sjuk! Vad kul för dig!”

Nej, jag har bara för mycket att göra!
För mycket att göra och för lite tid att göra det på.
Det är inte bara jag heller.
Alla på jobbet har det exakt likadant, vilket innebär att;
A) Folk går dit trots att de inte mår bra, och smittar därmed effektivt ner alla sina kollegor. Det verkar till och med gå lite prestige i det, man gör sig lite halvstolt i hur pass dålig man är och TROTS det befinner sig på jobbet! Fan vad bäst man är!
och
B) Stressen över att ha arbetsuppgifter som täcker fler timmar än vad det finns på en arbetsdag (samt den konstanta stressen över bristande rutiner) gör såklart kroppen ännu mer mottaglig för allehanda infektioner.

Men vad finns det att göra?
Om jag inte är där så byggs det bara upp på hög, och jag känner en outtalad press att jobba extra, jobba över och jobba lite extra till då jag väl kommer tillbaka (nej, det är ingen som säger detta eller ens antyder det, men så är det bara, man måste ju ställa upp för det lilla företaget så att det inte går under……….).

Som det är just nu så VET jag att jag kommer gå till jobbet på måndag (förutsatt att jag inte tappar en arm eller börjar kräkas blod eller nåt sånt). Men ibland känner jag att det enda sättet att få en legitim anledning att vara hemma och friskna till är att stå där ute i tryckeriet och jobba tills man kollapsar.

Anonyma internet

Internet är fascinerande…
Mestadels för att det tycks fungera som en sorts verklighetsspegel.
I den ser man vad för sorts personer människor verkligen är. Inte så att alla som använder Brad Pitt som sin profilbild på dejtingsajter faktiskt i själva verket ÄR Brad Pitt.
Men då det ska tyckas, tänkas och has åsikter om saker och ting – då kommer den verkliga sidan fram. Tragiskt nog är den sidan oftast småsint med en jag-vet-bäst attityd, fylld till bredden med åsikter om precis allt och den är…naturligtvis…anonym!

Det är så otroligt lätt att bara ösa ur sig saker man vill säga, utan att bry sig om vem eller vad som står i vägen, då man slipper det där irriterande faktumet att den man öser ur sig på vet vem man är…

Min tidigare blogg fick kommentarer, fler än de som synts här, och de var alla anonyma. En del av dem säkert välmenande – andra inte. Detta stör mig, och givetvis är jag väldigt medveten om att denna blogg jag nu skriver kommer få alla anonyma internettroll där ute att gråta av glädje! ‘Titta! Titta! Jag fick honom att bli irriterad! Jag orsakade en reaktion!’, och det är okej, jag köper det – tillsammans med faktumet att människor i grunden är elaka varelser som finner nöje i att försöka dominera andra….anonymt.

Är man rädd för att stå för de åsikter man har så är de åsikterna inte längre giltiga (fullt jämförbart med hur jag tycker man ska bemöta maskerade demonstranter).
Vill du inte visa mig vem du är så bryr jag mig inte om vad du tycker.

Så, därför raderas härmed anonyma kommentarer olästa.