Kroppen kräver vila!

All träning jag bokat in (som jag skrev om för några dagar sedan) börjar tära på kroppen…
Var tvungen att boka av dagens 30-minuters BodyPump-pass, då mina ben- och ryggmuskler mer eller mindre högljutt protesterade mot träning en fjärde dag på raken.

För att kompensera bortfallet lade jag dock till ett pass imorgon, tisdag.
Vilket innebär att jag efter jobbet, med start klockan 16.30, kommer köra 30 minuter BodyPump, 30 minuter Spinning OCH 30 minuter Coreträning.
Gissar att jag lär sova gott natten mellan tisd/onsd. 🙂

Och apropå ingenting, min blogg har plötsligt blivit tvåspråkig…

tvasprakig-blogg

Advertisements

Träningsblogg #30

Har tagit tag i det här nu igen – för femtioelfte gången.
Men känner mig mer taggad än någonsin tidigare!

Var på ett Core-pass igår, mitt första.
 Core fokuserar nästan helt på mag- och ryggmusklerna, och det känns vill jag lova! Mina ryggmuskler tränar jag redan en hel del i och med BodyPump-passen, men magmusklerna får dessvärre inte alls lika mycket uppmärksamhet, något som definitivt känns idag! Det är lite som att jag hängt i ett snöre uppe i friviktsrummet och agerat sandsäck…
Brutalt – men samtidigt skönt, det känns att man tränat. Kommer nog boka in Core igen längre fram.

 Var även på ett 55 minuters spinningpass i söndags. Passet började 17.00, två timmar efter att jag gått av mitt 22timmarsskift på jobbet.
 Ja, spinningpasset var minst sagt ansträngande.
Till råga på allt hade instruktören nån sorts speed-noja och alla låtar gick i 300 knyck.

 Jag tänkte först skriva att jag fuskade mig igenom passet, men det vore faktiskt lite orättvist mot mig själv. Faktum är att jag var så slut i kroppen efter det långa skiftet att jag inte orkade ge 100%, utan låg nog bara på 75-80%. Men jag var där i alla fall – och trampade på i alla 55 minuter, och det är ju det som räknas!

 Vad som också räknas är alla kommande träningspass jag ska gå på, och USM har återigen en spinningtävling, Giro D’USM, vilket är varför det är mycket spinning på listan.
Hade ju en såndär snuskig äckeltur förra året, då de körde Tour de USM. och VANN EN RESA FÖR TVÅ TILL NICE!

 Nåväl, man kan boka pass två veckor fram i tiden – och såhär ser de kommande 14 dagarnas träningsschema ut (OBS! “bonusmotion”, i form av promenader och sessioner på spinningcykeln i vardagsrummet, icke inräknat):

27/3
TC45 (TeamCycling, mao Spinning), 45 min

28/3
BPxp (BodyPump Express), 30 min
 + konditionsträning på löpband

29/3
TC45, 45 min

30/3
BPxp, 30 min
 + löpband

31/3
BPxp, 30 min
TCxp (TeamCycling Express), 30 min

2/4
TC45, 45 min

4/4
BPxp, 30 min
 + löpband

5/4
TC45, 45 min

6/4
TCxp, 30 min
BPxp, 30 min

7/4
BPxp, 30 min
 + löpband

8/4
TCwu (TeamCykling WakeUp, mellan 07.10-07.55), 45 min

På eftermiddagen den 8/4 åker vi norrut, mot Neistenkangas, för att fira påsk och få lite välförtjänt R&R!

Träningsblogg #29

Efter att ha av flera olika anledningar struntat i att vara på vare sig styrkerträning eller spinning på över 2 månader var det igår eftermiddag dags för ett expresspass av vardera.

Redan efter den första övningen i det första passet kände jag att DAMN! – det här kommer jag få betala för senare…och visst är det så.
Jag har inte fullt lika ont som jag trodde att jag skulle ha, men nog känns det i låren, armarna och bröstmusklerna att man plötsligt börjat träna igen. Uggabugga liksom…

Nåja, har bokat ett spinningpass igen på lördagmorgon, och ska även till gymmet efter att jag slutat jobba imorgonbitti. Sådetså!

Gör om. Gör rätt.

Efter att ha lessnat på mitt sunkiga näringsintag (som inleddes under sommaren och fortsatte långt in i september) och tröttnat på att min tidigare stadiga viktnedgång stannat upp (och till och med ökat) så började jag ju skriva in allt jag äter här i bloggen. Men förhoppning om att skammen skulle hindra mig från att svulla…och det har faktiskt fungerat!
Det jag skrivit upp i mina dagliga anteckningar är precis allt jag äter, varken mer…eller mindre.
Och vikten har om inte rasat, så i alla fall minskat betydligt bara på två-tre veckor.

Men nu är det dags för steg två i återgången-till-innan-sommaren; GYMBESÖK!
Har inte varit på gymmet på jag vet inte hur länge, MINST en månad, säkert betydligt mer. Jag har visserligen inte legat på latsidan utan varit ute och promenerat nästan varje dag, men imorgonbitti (efter jag kliver av mitt nattpass) ska jag gå in på USM och springa på löpbandet en stund. Kanske till och med cyklar lite på deras motionscyklar, får se vad som är ledigt och hur mycket jag orkar.

Bokade till och med in mig på ett kombinerat Spinning/BodyPump-pass på tisdag eftermiddag, vilket känns lite smånervöst med tanke på hur länge sedan det var jag var där – men det ska samtidigt bli skönt att få rör på kroppen (som börjar kännas trött och seg efter så mycket “vila”).

Löpbandet imorgon ser jag dock verkligen fram emot, hur bisarrt det än kan låta.

4 vitt skilda saker…

#1:
Jag har precis klivit ut ur duschen efter en lång cykeltur.
93 minuter med en medelhastighet på 23km/h.
Det spände ganska bra i benen kan jag säga, men känns fantastiskt skönt såhär efteråt.
Ett PS till Lain; cykling ger betydligt fler minuskalorier än löpning, och dagens svettiga pass resulterade i så mycket som 1250 minuskalorier (på wienerbrödskalan motsvarar det ungefär 4,1st). 

#2:
Jag ger härmed upp all vidare töjning av mina piercade öron.
Efter att ha gjort en grov miss med töjningen av höger öra (vilket orsakade en lång läkningsprocess) och nu en nästan värre olycka med vänster öra* tänker jag låta 1,6cm vara nog.
16 millimeter i diameter.
Hålen kommer inte bli större än så.
PUNKT!
*) – Tog för ett tag sedan ur metalltunneln och satte i en större gummitunnel. Det började såklart värka, men gick gradvis över. Igår, då det helt slutat spänna, tänkte jag plocka bort gummitunneln för att tvätta av såväl den som örat. Jag överdriver inte om jag säger att hålet på baksidan inte såg ut som att jag gjort en liten piercing och sedan långsamt töjt upp den…det såg istället ut som att någon tagit en pistol och skjutit ett stort hål i min öronsnibb. DAMN! säger jag. Jag gav då upp helt. Smorde in alltesammans med Helosan och satte tillbaka metalltunneln jag plockat bort en vecka tidigare.

#3:
Spelade för ett tag sedan klart Stuntman: Ignition (ett spel jag nämnt här i bloggen för inte så länge sedan) och drabbades av en märklig känsla av total tomhet. Jag har givetvis spelat klart tv-spel tidigare (även om jag i ärlighetens namn ska erkänna att antalet färdigspelade spel är lätträknade), men det här är första gången jag spelat ett spel från början till slut med FULL POTT!
Va fasen ska jag göra nu då?
Märkligt olustig känsla…
Får nog ta och sälja skiten för att bli av med den!
(…om jag inte ska ta och spela hela alltet en gång till…)

#4:
Såg den fjärde delen i Saw-serien igår, inklusive bonusmaterial, och tror nog att en av skådespelarna i filmen, Scott “Luke i Gilmore Girls” Patterson, sade det bäst i en intervju:

Who thinks up these things?! I wanna party with them!

Träningsblogg #28 ¤ Rigoröst program!

Har gjort en deal med mig själv att motionera minst en timme varje dag!

Sålunda ser programmet för de kommande dagarna ut på följande sätt:

Idag – löpband på gymmet, 60min.
Imorgon – löpband på gymmet, 60min.
Onsdag – ut och cykla/promenera, 60min.
Torsdag – ut och cykla, 60min.
Fredag – BodyPump, 60min. + ev löpband innan passet.
Lördag – Spinning, 45min. + löpband efter passet.
Söndag – slutar 15.00, och skall promenera hem via Ersboda, bör ta MINST en timme.
Måndag 25/8 – löpband på gymmet, 60min.
Tisdag 26/8 – ut och cykla, 60min.
Onsdag 27/8 – BodyPump, 60min. + ev. löpband efter passet.
Torsdag 28/8 – (flyger till Sthlm direkt efter jobbet denna dag och hinner således inte träna efter jobbet, så det blir till att vara ut och promenera innan frukost, minst 60min.)

Fredag och lördag räknar jag med att långa promenader inne i Stockholms Stad kommer ersätta den motion jag annars skulle planera in. På söndagen, då jag kommer hem (landar 10.00) ska jag se till att vara ute och promenera/cykla en timme innan jobbet (15.00).

Allt detta känns mer oundvikligt då jag faktiskt skrivit in det här!
Lär därför fylla på listan vartefter tiden går.
🙂

50 minutes of pure pain…

Klockan är 18.30 och jag börjar jobba om en halvtimme, vilket innebär att det här blir en riktigt kort blogg.

Idag gick jag ut för att springa, helt på egen hand, utan att bli frammanad av 2000 andra löparklädda människor längs en snitslad bana. Jag satte MP3-lurarna i öronen och tänkte att jag siktar på att springa runt Nydalasjön – sedan får vi se hur långt jag kommer innan jag kroknar.

Jag kan stolt meddela att jag faktiskt tog mig runt hela sjön, springades, utan att stanna en endaste gång. Det tog mig ungefär 50 minuter att springa den åtta kilometer långa sträckan.
Var helt jävla slut efteråt, men det kändes – trots smärtan i lungor, ben och praktiskt taget hela övriga kroppen – ganska skönt.
Som Lain brukar säga: “smärta är vackert”.

Och apropå löpning; jag fick mersmak efter mitt deltagande i Blodomloppet förra veckan och har nu anmält mig till Team Sportia-loppet i Kiruna, som går under Kirunafestivalen (som vi planerat att besöka).
För ynka 150 kronor får man nöjet att svettas som en gris medan man springer 5,5 kilometer i Kirunas extremt kuperade terräng (hela stan är ju för fagerlöv byggd på en bergssida).
Raggade springsällskap hos svärbror och svärsysters pojkvän, men det verkar som att jag får springa ensam (ja, rent tekniskt lär jag ju knappast vara ensam om att springa, men ni fattar).

Hoppsan, nu är klockan 18.40 och jag börjar om TJUGO minuter!
Dags att klä på sig och CYKLASOMFAN!!!

Been there. Done that.

DISCLAIMER:
Jag bjuder på stavfel och andra lustigheter, jag har precis sprungit en halvmil samt cyklat i 40 minuter – och orkar helt enkelt inte korrläsa…

När klockan var 17.30 gav vi oss iväg.
Jag beväpnad med träningskläder och kämparglöd – Inger med en kamera.

Ute vid Travbanan var det full fart.
Vi styrde in på en anvisad cykelparkering, där vi parkerade våra cyklar tillsammans med de drygt 1800 andra som valt att ta det miljövänligare färdsättet.

Vid ingången underhöll en slagverksorkester…

Ute på banan var det allmän uppvärmning, med frejdiga tillrop och fåniga låttexter guidandes från scenen. Jodå, jag står därinne i smeten någonstans och gör alla patetiska armviftningar och benspark…

När klockan närmade sig 19.00 var det tjockt vid startlinjen…

Och ungefär 6-7 minuter över sju (lite försenat m.a.o. – men who cares) gick starten!

Den tappre fotografen gjorde sitt allra yttersta för att försöka fånga Blixten Karlsson på bild…

 

Men det var förgäves – han var helt enkelt för snabb; så hon fick nöja sig med en tjusig ryggtavla.

Likaså något senare, då hon upptäckte att 5km-löparnas slinga löpte på andra sidan huvudbyggnaden. Hon sprang då ut och knäppte ett par kort – men den gäckande skuggan fortsatte hålla sig på behörigt avstånd.

 

Men vid mållinjen fångade hon honom i en serie svettiga bilder…

Jag ska villigt erkänna att det var jobbigt utav bara helvete.
Det är en brutal skillnad mot att springa på ettlöpband. För det första är löpbandet milt fjädrande – något asfalt absolut inte är, vilket gör utomhuslöpning snäppet hårdare mot knäna. Men det jobbigaste är att på löpbandet ställer man in en hastighet och behöver sedan inte bekymra sig om att hålla den – ty det fixar löpbandet åt en (så länge man inte ändrar inställningen såklart). När man springer utomhus tar det en bra stund innan man hittar Rytmen (ja, det ska vara med stort “R”) – den där magiska hastigheten som det åtminstone känns som att man kan hålla i en smärre evighet…
Tar det för lång tid att hitta den kanske man hinner köra slut på sig.
Jag hittade den efter ungefär 3,5 kilometer – det var nästan för lång tid.

MEN:
Jag är väldigt stolt över det faktum att jag varken gick eller stannade en endaste gång, utan sprang alla fem kilometer i oavbruten följd!
Min officiella målgångstid, enligt resultatlistorna på VK.se, var 32.20; vilket är BETYDLIGT bättre än jag trott att det skulle bli! Kanhända lägger Blodomloppet.se ut målgångsfilmer, så då kan ni räkna med att en sådan kommer så småningom också… 🙂

STORT TACK till min gumma som hejade på mig och fotograferade.
Och sist men inte minst:
HURRA FÖR MIG!

 

Dagen B.

Det har gått ovanligt många dagar sedan jag senast skrev något här.
Men jag har varit lite busy, så är det bara…

Imorgon åker vi ner till hemhålan för att shoppa kläder, träffa Lain och Sys och bara ha det allmänt trevligt. Men idag, då jag för en och en halv timme sedan slutade mitt nattpass, sitter jag mest och är lite nervös…
Varför? Jo för att jag om mindre än 10 timmar ska springa mitt allra första alldeles tvättäkta lopp.
5 kilometer Blodomlopp skall avverkas med start/mål vid Umåker travbana – långt åt helvete på andra sidan stan; så först ska jag såklart cykla hela vägen dit (tar 30-40 minuter), sedan värma upp (courtesy of Korpen) och sedan springa en halvmil bara för att efteråt trycka i mig min complimentary banan och cykla hela vägen hem igen. Tacksamt nog får jag moraliskt stöd på plats av min bättre hälft (tack Inger).

Nåväl, håll utkik efter mig – det är jag som är svettigt köttstycke nummer 1003.