GRÖNA FILMER

Nedanstående 115 filmer är sådana jag nu föresatt mig att se “innan jag dör”, och jag behöver hjälp!
Kort sagt, har ni möjlighet att låna- eller hyra ut någon av nedanstående filmer till mig så får ni väldigt gärna hojta till – ingen blir gladare än jag!

OBS! En överstruken filmtitel, ex: Rio Bravo ¤ 1959, innebär att jag sett filmen!
Målet är således en lista med 115 överstrukna filmtitlar.

Så kom igen nu, HJÄLP MIG!!!
För mer ingående infomation, läs HÄR!

Nosferatu ¤ 1922
Originaltitel: Nosferatu, eine Symphonie des Grauens
F.W. Murnaus klassiska stumfilm om Dracula (omdöpt till Nosferatu efter juridiska hot från Bram Stokers dödsbo) med Max Schreck i titelrollen.
En film jag funderat länge över ifall jag vill se, men då jag såg den i boken samt hörde James Rolfe på Cinemassacre ösa beröm över den kändes den självklar.

Krut, kulor och kärlek ¤ 1923
Originaltitel: Our hospitality
En satir över traditionella sydstatsmanér av och med Buster Keaton.
Verkar extremt rolig och uppfinningsrik, har dessutom aldrig sett en film med Buster Keaton, och denna verkar vara ett bra förstaval!

The gold rush ¤ 1925/1942

Soluppgång ¤ 1927
Originaltitel: Sunrise
Nosferatu-regissören F.W. Murnaus dramatiska thriller om en man som planerar att mörda sin hustru under en båtresa. Murnau har tydligen använt sig av innovativa textskyltar samt ljudeffekter; något som förde stumfilmen ett steg närmare talfilmen. Han har även involverat – för sin tid – avancerade kameratrix (som exempelvis flerdubbla exponeringar).

M ¤ 1931
Hade strukit denna, men minns inte att jag sett den, så…

Jag är en förrymd kedjefånge ¤ 1932
Originaltitel: I am a fugitive from a chain gang
En ofta citerad film innehållandes stenhuggning, sadistiska vakter, isoleringsceller och flyktförsök (inklusive en stilbildande jakt genom ett träsk). Filmen kallas “urtypen för alla fängelsefilmer”, och gillar man sådana måste man ju såklart se denna!

42:a gatan ¤ 1933
Originaltitel: 42:nd Street
En musikal med ett hyllat manus, med en historia som idag är en av de mest uttjatade i nöjesbranschen. Den unga dansösen Peggy Sawyer (Ruby Keeler), nyanländ till New York, får jobb i kören på musikalen Pretty Lady. Pjäsens stjärna, Dorothy Black (Bebe Daniels), skadar vristen och Peggy får hoppa in för henne…och gör såklart succé!
Kan vara kul att se “originalet” efter att genom åren ha sett så många “kopior”.

Fyra fula fiskar ¤ 1933
Originaltitel: Duck soup
Den sista Bröderna Marx-filmen där alla fyra medverkar (Groucho, Harpo, Chico och Zeppo). Den är bara 70 minuter lång men är tydligen sprängfull med såväl visuell som verbal komik; jag är dock mest attraherad av den verbala sorten.

The thin man ¤ 1934

A night at the opera ¤ 1935

Bringing up Baby ¤ 1938

Det ligger i blodet ¤ 1940
Originaltitel: His girl Friday
Ännu en screwballkomedi med Cary Grant, denna gång mot Rosalind Russell.
Filmen är baserad på en klassisk pjäs (The Front Page) och utspelar sig på en tidningsredaktion. Den är regisserad av Howard Hawks och beskrivs som ett snabbtalande könskrig, oöverträffat i komisk tajming och slagfärdighet.

Fantasia ¤ 1940

Bankdeckaren ¤ 1940
Originaltitel: The bank dick
Det lata fyllot Egbert Sousé (W.C. Fields) råkar förhindra ett bankrån då han stöter ihop med skurken, och får då jobb som uniformerad säkerhetsvakt – och tillåts därmed ställa till ännu mer trubbel!
Har aldrig sett en film med W.C. Fields, och denna verkade vara en bra startpunkt.

Casablanca ¤ 1942

Gaslight ¤ 1944

Murder my sweet ¤ 1944

Livet är underbart ¤1946

Monsieur Verdoux ¤ 1947

Cykeltjuven ¤ 1948
Originaltitel: Ladi di Biciclette
Ett italienskt mästerverk om klasskillnader av Vittorio De Sica.
Antonio (Lamberto Maggiorani) får sin cykel stulen, och genomkorsar staden – med sin lille son Bruno (Enzo Staiola) i släptåg – för att försöka hitta den.
Klassades som en av de stora kommunistiska filmerna, men vann en Oscar för bästa utländska film 1949, vilket antyder att den knappast kan ha uppfattats så i USA.

Sierra Madres skatt ¤ 1948
Originaltitel: The treasure of the Sierra Madre
Tre omaka amerikanska vagabonder i Mexico slår sig ihop för att leta guld i John Hustons film, baserad på en histora av författaren B. Traven.
Filmad på plats i Mexico (något som tydligen var ovanligt för storfilmer på den tiden) med Walter Huston, Tim Holt och Humphrey Bogart i vad som beskrivs som en av hans mest minnesvärda roller.

Sju hertigar ¤ 1949
Originaltitel: Kind hearts and coronets
En svart komedi från Ealing-studion i London, om en fattig man som provoceras till massmord på sina åtta rika släktingar – som står mellan honom och ett hertigdöme.
Jag är helt klart förtjust i svarta komedier, men det som lockar mest med denna film är att inte mindre än tre(!) roller spelas av den suveräne Alec Guinness.

Glödhett ¤ 1949
Originaltitel: White heat
En film vars handling plöjer skoningslöst fram, utan att ge åskådaren tid att andas. Med James Cagney i huvudrollen som Cody, en kriminell, hänsynslös mördare.
Den verkar spännande, men fånigt nog lockas jag mest för att det tydligen är ifrån denna film som det klassiska citatet “Look ma, top of the world!” kommer ifrån.

Winchester 73 ¤ 1950
James Stewart regisserad av Anthony Mann, i en historia som påminner mycket om Gore Verbinskis The Mexican (med Julia Roberts & Brad Pitt). Den handlar, som titeln antyder, om ett gevär – ett ganska kraftfullt sådant. Detta gevär byter ägare med jämna mellanrum, och alla som får det i sin hand förändras; ibland till det bättre ibland till det sämre. Man kan även hålla utkik efter en ung Tony Curtis som indiankrigare!

All about Eve ¤ 1950

The Lavender Hill Mob ¤ 1951

The African Queen ¤ 1951

Singin’ in the rain ¤ 1952

Att leva ¤ 1952
Originaltitel: Ikiru
En annorlunda Akira Kurosawa-film, som fokuserar starkt på humanism.
Den fängslande handlingen beskrivs på följande sätt:
Kenji Watanabe (spelad av Kurosawa-favoriten Takashi Shimura) är en sarariman, en “löntagare”, en plikttrogen byråkrat på mellannivå, vars vardag är grå och otillfredsställande. Hans främsta bedrift, som han är mäkta stolt över, är att han inte varit frånvarande en enda dag under sina 30 år i kommunalhuset. Han plågas inte av sitt händelselösa vardagsliv, utan känner bara inte till något alternativ.
Allt detta förändras då han får veta att han har cancer och bara har en kort tid kvar att leva. Under de sista månaderna av sitt liv gör Watanabe en omvärdering av det han åstadkommit (inget) och av sina prioriteringar (inga), och kommer fram till att det inte är försent för honom att förändra världen…

High noon ¤ 1952

Le salair de la peur ¤ 1953

Les vacances de M. Hulot ¤ 1953

Djuren gör revolt ¤ 1954
Originaltitel: Animal farm
Den första Brittiska tecknade spelfilmen, givetvis gjord efter George Orwells politiska satir Djurfarmen från 1945.
Jag har läst Orwells bok samt sett en nyinspelning av denna film, med riktiga djur (trixade med på samma sätt som i grisfilmen Babe) – och känner att jag nog borde se originalet också…

Rear window ¤ 1954

Schichinin no samurai ¤ 1954

Bad day at Black Rock ¤ 1955

The Ladykillers ¤ 1955

Rebel without a cause ¤ 1955

Förbjuden värld ¤ 1956
Originaltitel: Forbidden planet
En ambitiös sciencefictionfilm med monster, robotar, en arrogant vetenskapsman, en förförisk kvinna i kortkort-kjol, nyskapande elektronisk musik och Leslie Nielsen som en astronautkommendör (detta innan Nielsens karriär som pajas).

Mannen från västern ¤ 1958
Originaltitel: Man of the west
Anthony Mann sätter Gary Cooper i huvudrollen som Link Jones, en till synes redbar man som tvingas göra upp med sitt kriminella förflutna då han strandsätts ute i ödemarken tillsammans med saloonflickan Billie, och bestämmer sig för att ta hjälp av några gamla kumpaner som håller till i närheten.
Det är dock ingen trevlig samling typer Link ber om hjälp, och det finns gamla oförrätter att sona. När banditerna hotar att våldta Billie väcker de ett mordiskt raseri till liv i den dittills ytterst blide Link…

Anatomy of a murder ¤ 1959

Ben-Hur ¤ 1959

Ficktjuven ¤ 1959
Originaltitel: Pickpocket
Ett fenomenalt exempel på Robert Bressons filmestetik.
Filmen handlar om Michel (Martin LaSalle), en missnöjd ung man som blir besatt av att begå fickstölder – först bara som ett sätt att tillfredsställa sina egna behov; men efter ett tag blir stölderna ett ändamål i sig, en kreativ sysselsättning.
Efter att ha åkt dit under ett amatörmässigt stöldförsök börjar han gå i lära hos en yrkestjuv för att lära sig hantverket från grunden.
Bresson vidgar filmmediets vokabulär och hans film ställer tydligen krav på tittaren, men att se den beskrivs som en mycket tillfredsställande upplevelse.

Rio Bravo ¤ 1959

Hålet ¤ 1959
Originaltitel: Le trou
Regissören Jaques Beckers sista film, efter en roman av José Giovanni – där denne beskriver det rymningsförsök från ett fängelse han själv var med om 1947.
Gjord med icke-professionella skådespelare och i långa real-tidstagningar har Hålet många element som skänker en rejäl verklighetskänsla.
Beckers film har jämförts med andra mer socialkritiska verk, men Hålet fokuserar mer på de dygder som fångarna uppvisar – noggrannhet, uppfinningsrikedom, vilja och samarbetsförmåga.
Becker var sjuk under hela inspelningen och klippningsarbetet, och dog innan ljudmixningen var klar.

Lördagkväll och söndagmorgon ¤ 1960
Originaltitel: Saturday night and Sunday morning
Ett ordentligt samhällsklassdrama med Albert Finney i huvudrollen; som industriarbetaren Arthur Seaton – en muttrande, viril hedonist som skälver av indignation på jobbet, och släpper loss med besked på lördagkvällen.
Titeln anspelar på processen där lördagens fylla, sex och våldsdåd måste betalas på söndagen – med det respektabla äktenskapets fängelse.
Detta verkar inte vara en särskilt munter film, och vid första anblicken lockar den inte direkt…men jag vill se den ändå, enbart för Finneys skull!

Tirez sur le pianiste! ¤ 1960

Revansch ¤ 1961
Originaltitel: One-eyed jacks
Marlon Brandos regidebut, med relativt unikt kameraarbete och fängslande skådespeleri, i en historia baserad på en roman av Charles Neider (The authentic death of Hendry Jones).
Revansch är i grund och botten en hämndhistoria, där Brandos karaktär, Rio, sitter i ett Mexikanskt fängelse, lämnad åt sitt öde av sin kumpan. Under de fem åren som går innan Rio lyckas rymma hinner ett livslångt agg födas och växa sig starkt…
Boken beskriver i detalj filmens öppningsscen, där kameran långsamt zoomar bakåt från en avslappnad Brando som i lugn och ro äter en banan under ett pågående bankrån. Han ler in i kameran, sväljer den sista tuggan och tar en av de kvinnliga kundernas ringar.
Vad kan jag säga… “You had me at hello”!

Fifflaren ¤ 1961
Originaltitel: The hustler
Paul Newman som “Fast Eddie” Felson, en biljardhaj på ständig jakt efter folk han kan spela pengar av.
En film som bör ses inte bara för att det är en klassiker, utan för att det är en klassiker med Paul Newman, Piper Laurie, George C. Scott samt Jackie “Buford T. Justice – of TEXAS!” Gleason i huvud- och biroller.
1986 repriserade Newman sin karaktär, den gången mot Tom Cruise, i Martin Scorseses oinspirerande The color of money.

West side story ¤ 1961
Rent filmiskt framstår inte detta som något mästerverk, då talscenerna beskrivs som att de nätt och jämt håller sig ovanför vattenytan, och ordet “träig” används för att beskriva Richard Beymer, som spelar huvudkaraktären Tony (en roll som skulle ha spelats av Elvis – men hans manager sade blankt nej…det klantarslet!)
Filmen sägs däremot leva upp i musiknumren och i de makalöst koreograferade danserna/slagsmålen. Det är delvis därför jag markerat den, men även för att jag känner att jag vill se filmens musiknummer “America”, som är det musikstycke som inspirerat till introt i låten “Don’t tread on me”.

To kill a mockingbird ¤ 1962

Vad hände med Baby Jane? ¤ 1962
Originaltitel: What ever happened to Baby Jane?
Bette Davis och Joan Crawford spelar två systrar som bor tillsammans i ett ståtligt, men förfallet hus. Den ena systern (Crawford) är en f.d. superstjärna som numera är rullstolsbunden och helt utlämnad åt sin galna syster (Davis) – titelns Baby Jane – som en gång i tiden var en berömd barnstjärna, men som nu är medelålders och fortfarande går runt i sina gamla scenkläder, sjungandes sin enda hit “I’ve written a letter to daddy”.
Det som fick mig att med ett leende markera denna var bokens korta beskrivning av en favoritscen; “…när Davis serverar Crawford en död råtta till middag”.

The great escape ¤ 1963

Falstaff ¤ 1965
Originaltitel: Campanadas a medianoche
Orson Welles icke särskilt trogna tolkning av Shakespeares pjäser om Henrik IV.
Kvicka repliker och mästerlig humor blandas med krigsscener skildrade utan ärofullhet – utan mer som eländiga fält där oskyldiga män dör i syften som bara deras ohederliga herrar känner till.
För mig står Welles för 99% av denna films dragningskraft.

Att angöra en brygga ¤ 1965

Död man lever ¤ 1966
Originaltitel: Seconds
En bisarr historia om Arthur Hamilton, som får ett erbjudande av en ondskefull organisation kallad Företaget. Han kan få lämna sin isolerade medelklasstillvaro och starta ett nytt liv – förutsatt att han låter sig opereras och helt lämnar sitt förflutna.
Då Arthurs operation är över visar det sig att den återfödde huvudpersonen inte alls trivs med det nya bohemiska liv Företaget gett honom; filmen (och hans liv) förvandlas då till en Kafkaartad mardröm.
Filmen prisas för sitt Oscarnominerade foto och för Jerry Goldsmiths musik.

I nattens hetta ¤ 1967
Originaltitel: In the heat of the night
Har sett nåt enstaka avsnitt av tv-serien som gjordes efter denna film, men aldrig sett originalet; vars manus skrevs speciellt för Sidney Poitier, som spelar Virgil Tibbs – en man på genomresa i den segregerade staden Sparta i Mississippi. Då en företagsledare mördas grips Tibbs enbart för att han är svart och har pengar, men till den fördomsfulle polischefens (Rod Steiger) förtret visar sig Tibbs vara kriminalpolis från mordroteln i Philadelphia.
Oscarvinnare för bland annat bästa film, manus och manlig huvudroll (till Steiger).

The graduate ¤ 1967

Hombre ¤ 1967
Paul Newman spelar John Russel, en vit man som rövats bort av apacheindianer som barn och sedan uppfostrats som en i stammen. Efter att ha ärvt mark återgår han till det “vita livet”, men utnyttjar sin apacheskolning då han befinner sig på en diligens som överfalls av rånare.
Filmen är gjord efter en roman av den välkände författaren Elmore Leonard.

Cool Hand Luke ¤ 1967

C’era una volta il west ¤ 1968

Levande mål ¤ 1968
Originaltitel: Targets
Peter Bogdanovich fick chansen som regissör då producenten Roger Corman  upptäckte att Boris Karloff var skyldig honom två filmdagar. Bogdanovich fick tillgång till Karloff samt tjugo minuter överblivet filmmaterial från Terror (1963) och förväntades leverera en Edgar Allan Poe-influerad skräckis.
Men Bogdanovich gick sin egen väg och skapade en amerikansk motsvarighet till de franska Nya vågen-filmerna, där Karloff i praktiken spelar sig själv och Bogdanovich spelar en entusiastisk regissör som försöker förmå den gamle mannen att ta en sista filmroll – parallellt med detta löper en sidohandling där helylleamerikanen Bobby Thompson plötsligt mördar sin fru och sin mamma och sedan ger sig ut på en slumpmässig mordturné.
“Jag är en anakronism” säger Karloffs karaktär. “Min sorts skräck är ingen skräck längre”. Och detta påstående understryks då man i förstapersonsperspektiv – genom kikarsiktet på ett jaktgevär – får följa med Thompson på hans mordturné.

Butch Cassidy and the Sundance Kid ¤ 1969

Little Big Man ¤ 1970

Get Carter ¤ 1971

Dirty Harry ¤ 1971

Aguirre, der Zorn Gottes ¤ 1972

The sting ¤ 1973

Serpico ¤ 1973
Al Pacino spelar Serpico, en polis i New York som vägrar ta emot mutor, och som därför fick ta emot dödshot och utsattes för mordförsök – men som till sist kunde vittna om korruption i en viktig hearing.
Baserad på en bok av Peter Maas om den verklige Frank Serpico.

Vägvisaren ¤ 1974
Originaltitel: Dersu Uzala
Akira Kurosawas film om en rysk officier och dennes vägvisare, Dersu, en hjulbent gammal bonde och jägare. Ämnet är människans sårbarhet när hon ställs inför den obarmhärtiga naturen.
Dersu får först emotta hånskratt, men det visar sig snart att han är den som är bäst rustad för att överleva i den farliga terrängen.
Filmen vann en Oscar för bästa utländska film, och återupprättade därmed Kurosawas rykte (som underligt nog kommit på skam i hemlandet, vilket är varför Vägvisaren spelats in i Sovjetunionen).

Chinatown ¤ 1974

The Outlaw Josey Wales ¤ 1976

Network ¤ 1976

Annie Hall ¤ 1977
En relationskomedi som utspelar sig i Woody Allens huvud, med tillbakablickar på huvudpersonens tidigare äktenskap och barndomsförälskelser.
Allen spelar (naturligtvis) en neurotisk komiker och Diane Keaton spelar titelrollen; i en film som är en modern screwball-komedi kryddad med tvivel, vankelmod och inte så lite populärpsykologi.
Allen har bestämt hävdat att hans karaktär, Alvy, inte är ett självporträtt; men likheterna mellan de två är för många för att vara slumpmässiga. Addera till detta det faktum att Diane Keaton – som tidigare haft ett förhållande med Allen – från början hette Diane Hall, och kallades allmänt för Annie…

Flykten från helvetet ¤ 1977
Originaltitel: Suspira
Dario Argentos inspirerande skräckfilm är “ett test av vad man som åskådare klarar av”. Givetvis lockar sådana lovord – men jag markerade den mycket för att kunna studera Argentos Mario Bava-inspirerade kameraåkningar, som efterhärmats av så många stora regissörer att de numera är en av grundpelarna i det moderna filmspråket.

Upp i rök ¤ 1978
Originaltitel: Up in smoke
Fånig gräsrökarhumor utlovas, och jag ska ärligen erkänna att jag markerat denna mest för att jag gillar Cheech Marin i de nyare filmer han gjort (som t.ex Robert Rodriguez Desperado).
Upp i rök lockar inte direkt, men jag känner ändå att jag borde se åtminstone EN film med radarparet Cheech & Chong; dessutom sägs Stacy Keach vara med i en lysande biroll, och det är ju inte fy skam.

Apocalypse now ¤ 1979

Raging Bull ¤ 1980

Häftigt drag i plugget ¤ 1981
Originaltitel: Fast times at Ridgemont High
Amy Heckerling regisserar en historia av Cameron Crowe, med massor av unga blivande stjärnor i rollerna; Sean Penn, Jennifer Jason Leigh, Judge Reinhold, Phoebe Cates, Forest Whitaker m.fl…
…och det var mest därför jag markerade den.

Tootsie ¤ 1982

Diner ¤ 1982

Fitzcarraldo ¤ 1982

En julberättelse ¤ 1983
Originaltitel: A Christmas story
En drift med köphysterin, kärnfamiljen, nostalgin för svunna tider och julen i stort.
Filmen utspelar sig på 40-talet, under den nu vuxne Ralphies barndom. Han berättar om det luftgevär han så gärna ville ha i julklapp som barn, en klapp ingen i hans omgivning gillade tanken på men som han var fast besluten att komma på en plan för att trots allt förskaffa sig.
Filmen beskrivs vara perfekt för “de som avskyr de sockersöta delarna av julen, men som heller inte vill vara som Dickens Scrooge”.

The right stuff ¤ 1983

This is Spinal Tap ¤ 1984

The Killing fields ¤ 1984

Ran ¤ 1985

Spindelkvinnans kyss ¤ 1985
Originaltitel: O beijo da Mulhe Aranha
Det är utan tvekan huvudrollsinnehavarna som fick mig att markera denna, med Raul Julia (en favorit), Sonia Braga och Oscarbelönade William Hurt i spetsen.

Prizzi’s honor ¤ 1985

Manhunter ¤ 1986

Salvador ¤ 1986
Oliver Stones genombrott som regissör är ett hårt angrepp på USA’s stöd till brutala latinamerikanska fascistdiktaturer.
Man får följa journalisten Richard Boyle (James Woods) och hans kompis, radioprataren Dr. Rock (James Belushi), när de far söderut på vad de tror kommer bli en billig semester fylld av “sex, droger och rock’n’roll”. I El Salvador hamnar de dock mitt i ett inbördeskrig som är så brutalt att de inte kan blunda för det.
Baserad på den verklige journalisten Richard Boyles upplevelser.

Der Himmel Über Berlin ¤ 1987

Broadcast news ¤ 1987

Dränkta i nummerordning ¤ 1988
Originaltitel: Drowning by numbers
Den brittiska regissören Peter Greenways skruvade film om tre kvinnor som alla heter Cissi Colpitts och som alla vill mörda sina otrogna makar genom att dränka dem.
“Utan att avslöja för mycket”, säger boken “kan vi säga att deras uppgift underlättas av att de var och en har en mycket speciell relation till rättsläkaren Madgett”.
Då jag läste den meningen började jag skratta, och markerade genast filmen.
Att Madgett spelas av Bernard Hill är såklart en bonus.

Crimes and Misdemeanors ¤ 1989

My left foot ¤ 1989

Do the right thing ¤ 1989

King of New York (1990)
Här skildras knarkkungen Frank Whites fall, då han efter många år av kriminell verksamhet bestämmer sig för att sona sina synder genom att låta bygga ett sjukhus i ett nedgånget område – alltmedan hans tidigare knarkkumpaner, den lokala maffian och en övernitisk snut protesterar hejvilt.
Handlingen låter lite dussinartad, men här är det solklart rollistan som drar – eller vad sägs om Christopher Walken (i huvudrollen), David Caruso, Laurence Fishburne, Wesley Snipes, Steve Buscemi m.fl…

Henry – en massmördare ¤ 1990

Delicatessen ¤ 1991

På drift mot Idaho ¤ 1991
Originaltitel: My own private Idaho
En film jag tänkt se många gånger, men det har aldrig blivit av.
Markerade den av tvenne anledningar:
Regissören och manusförfattaren Gus Van Sant, samt huvudrollsinnehavarna och de roller de spelar; River Phoenix och Keanu Reeves – som spelar Mike och Scott, två unga prostituerade som lever på gatan i Portland, Oregon, och som för att överleva säljer sig till vem som än kan betala.
Van Sant sätter de kommersiellt ytterst gångbara hjärtkrossarna i huvudrollerna i en film som inte tvekar att stöta sig med en intet ont anande medelklasspublik, som serveras öppet skildrad hemlöshet, homosexuelitet och tonårsprostitution.
River Phoenix vann pris för sin rolltolkning vid filmfestivalen i Venedig – och dog av en överdos två år efter att denna film kom ut.

Spelaren ¤ 1992
Originaltitel: The player
Den långa inledningen, gjord i en enda tagning, är det enda jag känner till om denna film – men eftersom den utspelar sig i en cynisk filmvärd, är regisserad av Robert Altman och rollistan innehåller namn som t.ex Tim Robbins, Fred Ward, Whoopi Goldberg, Brion James, Vincent D’Onofrio, Dean Stockwell och Lyle Lovett så känns den helt enkelt nödvändig att se!

Man bites dog ¤ 1992
Originaltitel: C’est arrivé près de chez vous
Den här filmen beskrivs som en av de mest kontroversiella filmer som någonsin gjorts, men det påståendet lockar inte lika mycket som dess stil och den obehagliga handlingen.
Man bites dog är inspelad i kornigt svartvitt, med handkamera och direktljud – någon musik förekommer inte, vilket såklart ger en dokumentär känsla. Filmen handlar även om ett filmteam som följer den självutnämnde seriemördaren Ben. Genom att ta med filmarna överallt gör Ben dem alltmer till medbrottslingar. Han bjuder dem på överdådiga middagar och de hjälper honom att göra sig av med liken.
Den extroverte, oförutsägbare Ben föreslår kameravinklar, talar nedsättande om filmteamets ovårdade klädsel och mitt under ett pågående mord på en man i ett badrum avbryter han sig och frågar filmarna vilken fransk film händelsen påminner dem om…

Short cuts ¤ 1993

The adventures of Priscilla, Queen of the desert ¤ 1994

Crumb ¤ 1994
En dokumentär om serieskaparen Robert Crumb.
Tillsammans med rättegångsdramer och fängelsefilmer placerar jag även dokumentärer (och såklart gärna dokumentärer om filmskapande) högt upp på min lista över favoritkategorier. Det är svårt att beskriva varför en viss dokumentär verkar bättre än andra, eller varför en två timmar lång intervju blandat med stillbilder är så pass fascinerande att jag kan se den flera gånger om…
Men Terry Swigoffs dokumentär om Robert Crumb verkar helt enkelt intressant.

Dead man ¤ 1995
Den timide tjänstemannan William Blake reser västerut för att börja jobba i nybyggarstaden Machine, men när han kommer fram har någon annan redan fått hans jobb. Nedstämd köper han sex av en prostituerad, men de avbryts av flickans fästman. Han skjuter ihjäl henne och sårar William – som flyr ut i ödemarken, där han går en långsam död till mötes.
Handlingen verkar smått bisarr i denna svartvita film av Jim Jarmusch, men jag har länge velat se den ändå – bara för huvudrollsinnehavaren Johnny Depps skull.
Att man får stora namn som Lance Henriksen, Michael Wincott, Iggy Pop, Crispin Glover, Gabriel Byrne, John Hurt, Alfred Molina och Robert Mitchum på köpet visste jag inte ens om, med det är såklart en enorm bonus!

The Sweet Hereafter ¤ 1997

Amores perros ¤ 2000

Le fabuleux destin d’Amélie Poulain ¤ 2001

The Royal Tenenbaums ¤ 2001

Hero/Ying xiong ¤ 2002

Oldboy ¤ 2003

Good bye Lenin! ¤ 2003

Million dollar baby ¤ 2004

12 thoughts on “GRÖNA FILMER

  1. Jag har följande för utlåning/filmkvällsmaterial.😀

    – All about Eve (inte sett än)
    – C’era una volta il West (inte sett heller)
    – Butch Cassidy and the Sundance Kid
    – The Sting
    – Apocalypse Now (Redux iofs)
    – The Right Stuff
    – This is Spinal Tap
    – Do the Right Thing
    – The Royal Tenenbaums

    Dessa två tror jag finns på stadsbiblioteket (underskattat ställe att hitta filmer man annars kanske inte ser!)

    – High Noon
    – De sju samurajerna

  2. Om mamma har kvar sina videoband så har hon Blåsningen, Tootsie och Mandomsprovet, jag ska kolla med henne.
    Short Cuts är för övrigt inte bra. Bli inte ledsen om du inte får tag på den.

  3. Hittade till din blogg (igen) efter att jag läst din recension av Hostel (som jag ej sett) på imdb.com.

    Jag har bläddrat i boken, men har valt att spendera mina pengar på film istället (faktiskt flera som är nämnda ovan) och jag har några råd angående listan:

    Mandomsprovet (skitbra och klart köpvärd) finns på Åhlens för 99:-

    Man Bites Dog (fantastisk, köpte postern när jag var i Berlin) finns att köpa från britiska amazon för ynka £7, säg 90 spänn med frakt (att jämföra med discshops 225:- )

    Manhunter (har inte sett hela, men bra hittills) har engelska 2-disc utgåvan som finns på discshop för 89 kronor.

    Delikatessen. Köpte den för ett tag sedan och måste komma med en liten varning eftersom mina höga förväntningar inte uppfylldes. Detta beror inte på att filmen är dålig, tvärtom, men den är väldigt annorlunda och inte rolig på det sättet man kanske förväntat sig.

    Lycka till med listan!

  4. Gick igenom din lista lite snabbt, ett flertal filmer här som är bra, flertal som är mindre bra, några som finnes, några som önskas finnes. African Queen är underhållande och Gaslight är riktigt bra, rekommenderar att du försöker se dem. The Great escape var lite av en besvikelse men är klart sevärd, lite underlig sådär… Royal tenenbaums är roande, ganska vrickad men klart sevärd. Man garvar mer andra gången den ses. Million dollar baby är grymt bra, bör ses, Hero är en av mina favoritfilmer… nåja, kan fortsätta i oändlighet. De DVD:er jag har vill inte kopieras annars hade jag skickat över en bunt åt dig så du fick se dem pronto, men några av filmerna borde väl ex biblioteket ha?!

  5. Ps. Ung rebell är också riktigt, riktigt bra. Kostar dessvärre fortfarande över hundringen på de flesta ställen men brukar gå att få tag i “second hand”.

  6. Jag har sett hela Manhunter (bioversionen) nu och tycker att det är en bra film, men absolut inte lika bra som När Lammen Tystnar.
    Den har också flera brister jämtemot Röd Drake som är baserad på samma bok fast med Hopkins som Lecter. Även om den senare kanske är mer main-stream så följer den boken betydligt bättre och ger oss en tydligare inblick i mördarens liv, motiv och relationer (detta är av stor vikt i boken).
    Men Brian Cox gör en bra Hannibal som är mer rättfram med sina elakheter (“Jag tycker om att vara elak och tänker inte dölja det”, ungefär). Tom Noonan är också bra som mördaren Dollarhyde men karaktären är vädigt grund och får väldigt lite utrymme i filmen.
    Filmen är dessutom fylld med 80-talslåtar, något jag har lite svårt för.

    Låna boken Röd Drake och läs den först, När Lammen Tystnar också om du inte har läst den, de är väldigt läsvärda och det är nog lättere att göra en bedömning när det gäller filmerna då.
    Tyvärr måste Hannibal ha ätit upp Thomas Harris hjärna efter När lammen tystnar skrevs eftersom denne förstörde serien med miserabla Hannibal.

  7. Glömde skriva att Manhunter också är ungefär en halvtimme längre (ca 2h 30 min) än Röd Drake vilket gör att den känns väldigt seg ibland, speciellt eftersom karaktärerna inte fördjupas något nämnvärt. Röd Drake får med betydligt mer på kortare tid.

    Jag måste också tillägga att jag läste boken först så jag är inte direkt partisk med Röd Drake som också har sina fläckar. Jag kan till och med ha svårt för Hopkins lite väl utstuderade Hannibal ibland, dock inte i När Lammen…

    Manhunter är ändå lungt värd de 89:- den kostar på discshop, speciellt eftersom utgåvan inehåller både bioversionen och regissörens version (har inte sett den än).

  8. Pingback: Loppis at Daniels webblogg

  9. Pingback: Grön kategori! «

  10. Woooohooo!!! Sys har minnsann DVD:n “The Killing fields”🙂

    Du får ta med den hem till Ume när ni kommer ner nu till helgen (kan ta tillbaka den när vi kommer upp i sommar).

    Var självklart tvungen att köpa DVD:n då jag ju faktiskt VARIT vid Killing fields och sett, på museet S21, alla hemskheter som pågick.

    Påminn mig om filmen så får du den tillsammans med de två Shrek 3-filmerna.

    Kramis!
    /Sys

  11. Pingback: Cobb presents: Presenterna! «

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s